歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


1 kommentar

Okinawas historia

Eftersom Okinawa skiljer sig från övriga Japan på väsentliga områden är ögruppen ett intressant jämförelseobjekt och en påminnelse om att japansk homogenitetsvurmande inte alltid stämmer överens med verkligheten. Prefekturen förekommer därför någorlunda regelbundet i bloggens rapportering om japanska förhållanden, men ett helhetsgrepp på dess historia saknas, även om ansatser gjorts. Situationen förvärras av att en stor del av Okinawas historiska dokumentation förstörts i samband med två invasioner. Den första 1609 när bushi (武士), krigare, från Satsuma på södra Kyushu anlände för att kolonisera kungariket Ryukyu. Den andra 1945 när USA skulle förbereda en invasion av Japan, innan atombomberna ändrade den historiska utvecklingen. Okinawa har således lärt sig, den hårda vägen, att stå under andras överhöghet och anpassa sig till deras krav och förväntningar. Men så har det inte alltid varit, de var också ett stolt och enhetligt kungadöme som skördade frukterna av sin kunskap att navigera haven och förmåga att korsa språk- och kulturgränser för att upprätthålla goda handelsförbindelser. Läs mer


5 kommentarer

Kyushus historia

Kyushu var länge Japans näst största ö, det var först när Hokkaido blev en del av Japan under 1800-talets andra hälft som ön förpassades till tredje plats, men den har aldrig tappat platsen som Japans näst mest befolkade ö med drygt 13 miljoner människor, således 30 % mer än i Sverige. Med sina 42 321 km² är det stort som Jämtland, minus Sörmland. I Jämtland bor det mindre än 3 inv/km², medan det på Kyushu går 303 inv/km², således en betydande skillnad i densitet, men det är ändå en liten bit under det japanska genomsnittet. Befolkningen koncentreras till kustområdena då de centrala delarna av ön utgörs av bergig terräng. Namnet betyder ”Nio stater” och kommer från de nio provinser som inrättades genom ritsuryo systemet; de är Chikuzen, Chikugo, Hizen, Higo, Buzen, Bungo, Hyuga, Osumi och Satsuma. Idag består Kyushu av sju prefekturer, nämligen Fukuoka, Oita, Kumamoto, Miyazaki, Kagoshima, Nagasaki och Saga. Dessutom räknas Okinawa in då regionala angelägenheter avgörs centralt i Fukuoka, ofta till viss irritation och förtret för Okinawaborna. I siffran för ytan och befolkning ovan är exempelvis Okinawa inkluderad. Men geografiskt är de självfallet åtskilda. Innan det systemet infördes kallades ön för Tsukushi-shima (筑紫島). Läs mer


3 kommentarer

Vad menas med bakumatsu?

Ordagrant betyder bakumatsu (幕末) ”fortfarande shogunat” och är helt enkelt en förklarande beskrivning av shogunatets sista årtionde. Skall vi applicera ett svenskt ord får det bli något i stil med ”shogunatets sönderfall” eller ”kollaps”. Japanska historiker sätter upp två rejält snäva gränser, något som historiker normal försöker undvika. Den påbörjas med ankomsten av Perrys ”svarta skepp” 1853 och varar till Boshin kriget 1869. Därmed var shogunatets saga all och kejsaren var återställd som utövare av den politiska centralmakten. Ur det perspektivet är således begreppet bakumatsu oantastligt. Verkligheten är emellertid inget teaterstycke där draperiet öppnas och händelserna påbörjas, lika lite som verkligheten slutar när draperiet sänks. Läs mer


4 kommentarer

Avslutningsshogunen

Den siste shogun i Tokugawa dynastin var också den som innehade ämbetet kortaste tidsperiod. Drygt 14 månader. Han har dessutom den utomordentliga distinktionen att vara den ende av Tokugawa shogunerna som aldrig satte sin fot i Edo borg. Han hade rykte om sig som skicklig förhandlare, strategisk militär syn, visionär och politiskt driven. Ironiskt nog var det just hans skicklighet som skulle leda till shogunatets fall. Han tillhörde Mito grenen av Tokugawas gosanke kadettgrenar, men adopterades av Hitotsubashi grenen som föll under gosankyo grenarna etablerade av Tokugawa Yoshimune på 1700-talet. Dessa hus tillhörde de mest lojala grenarna av Tokugawa klanen, även så insåg Tokugawa Yoshinobu redan i unga år att shogunatet behövde moderniseras bland annat genom att gränserna öppnades för europeiskt inflytande.

Läs mer


3 kommentarer

Katastrofshogunen

Den trettonde och näst, näst siste shogun av Tokugawa dynastin satt inte mer än fem år, ändå är det kanske de fem värsta åren utanför andra världskriget i Japans historia. Iesada tillträdde ämbetet 1853 vid 29 års ålder och dog redan 1858, 34 år gammal. Redan som barn var han klen och var aldrig påtänkt i rollen som shogun då han var Ieyoshis fjärde son och dessutom med en sekundärhustru. Men vid den här tiden hade inaveln inom klanen pågått i tretton generationer, den genetiska brunnen var grund och få barn upplevde sin treårsdag. Alla hans äldre bröder gick bort tidigt så lite motvilligt lät fadern utnämna Masanosuke som var hans barnnamn, till arvtagare. Läs mer