Jesuiternas syn på Oda Nobunaga

Kungen av Owari som är 37 år gammal är ståtligt lång, muskulös och har sparsamt med skäggväxt och en oerhört klangfull basröst, betuttad i militära övningar, oförtröttlig med ett intresse för rättfärdighet och medkänsla. Han är arrogant, sätter högt värde på heder, synnerligen hemlighetsfull i sina beslut, en mästerlig strateg och anmärkningsvärt lomhörd inför tillrättavisningar och råd från sina underlydande och fruktas men respekteras av alla från låg till hög. Han rör inte saké, är burdus till sin läggning och ser ner på alla andra kungar och prinsar i Japan och tilltalar dem som tjänstefolk och åtlyds med total lojalitet. Han har god uppfattningsförmåga och ett skarpt öga, föraktar gudar, buddor och alla former av idoldyrkan eller vidskepelse. Han uppger sig tillhöra Nichirensekten men deklarerar öppet att det finns ingen Skapare, ingen evig själ eller liv efter döden.

Så beskriver Luís Fróis sitt första möte den 1 juni 1569 med Oda Nobunaga när ”kungen av Owari” ännu inte var fyllda 36 år, Fróis hade ännu inte fått grepp om japanernas sätt att räkna en mansålder. Oda Nobunaga har tidigare porträtterats utifrån de japanska källorna, både hans leverne och mystiken kring hans död. De här artikeln tar upp européernas (i realiteten jesuiternas) uppfattning och beskrivning av den person som var Japans mäktigaste man när de anlänt och etablerat sig i Japan.

Kungar i Japans historia

Sedan 700-talet började den japanska monarken att använda titeln Tenno (天皇) som ordagrant är ”Himlens regent” och som i västerlandet översätts till kejsare, ett otyg som jesuiterna började med och som därefter hängt i. Även om moderna forskare allt mer föredrar att använda den japanska termen då den anses mer rättvisande enär Japan inte gärna kunde beskrivas som ett kejsardöme. Statscheferna innan dess brukade generellt titeln Okimi (大君) eller Mikoto (尊 alternativt 命) som är ”storhärskare”, ”högt ärade” respektive ”livgivande”. Förändringen är högst sannolikt en följd av kinesiskt inflytande, de kinesiska kejsarna benämndes tenshi (på japanska) som skrevs 天子 och betyder ”himlens son”. Utanför kejsarfamiljen har Japan haft ett flertal kungar, den mest kända är troligen Ashikaga Yoshimitsu som mottog kinesisk investitur som Kung av Japan, men fick utstå mycket kritik för sitt agerande och ingen av hans efterträdare upprepade misstaget. Före 500-talet finns det i kinesiska källor ett antal japanska hövdingar som försetts med kinesisk ämbetsstämpel med titeln Kung av Japan, mest känd är den från Nakoku. Utöver dessa finns det två ätter som var kungar över formellt självständiga riken men som i högsta graden kom att ingå i den japanska inflytelsesfären. Bägge ätterna heter Sho (尚) och styrde över kungariket Ryukyu (琉球), det vi idag benämner Okinawa.

Ashikaga Yoshihide den 14:e och näst sista shogun

Den 14:e shogun i den andra dynastin, Ashikaga Yoshihide (足利義栄) innehade ämbetet endast ett drygt halvår 1568 och är därmed också den hegemon med minst dokumentation. Av naturliga skäl också den som inte lyckades åstadkomma särskilt mycket. Egentligen ändrade han sitt namn till Yoshinaga, antagligen i en from förhoppning att bli långvarig, när han tillträdde, men det hann aldrig slå igenom så än i våra dagar är han känd mer under sitt tidigare namn, Yoshihide, än det han egentligen använde i sitt ämbete.

Ii Naosuke – kortlivad diktator

Hade inte Hotta Masayoshi (堀田正義) varit en klåpare är det troligt att Ii Naosuke (井伊直弼) hade ägnat resten av sitt liv åt att försöka uppnå den perfekta théceremonin. Privat ansåg han att det stora flertalet av shoguns rådgivare i värsta fall var klåpare, i bästa fall tafatta och handlingsförlamade. Klanen Ii tillhörde den eminenta grupp av fudai (譜代) daimyo som kunde komma i fråga för de högsta ämbetena inom shogunatet, samtidigt var Hikone (彦根藩) domänen som de kontrollerade var liten, som störst hade den varit 350 000 koku och när Naosuke tillträdde som den 16:e domänherren värderades den endast till 300 000. Under olika shoguner hade de emellertid innehaft statustyngda poster, sex av nio förste ministrar har burit efternamnet Ii. Historikerna är delade i två läger i bedömningen av Ii Naosuke, de som skrev före 1945 var generellt kritiska och ansåg att hans öde var självförvållat. De som tar upp honom under efterkrigstiden har varit mer förstående inför de dilemman han ställdes inför.

Var Uesugi Kenshin i själva verket en kvinna?

Ett namn som är omöjligt att förbigå vid studiet av Sengoku perioden är Uesugi Kenshin (上杉謙信) även känd som Draken av Echigo, på japanska Echigo no tatsu (越後の龍). Mindre känt är att hans verkliga namn var Nagao Kagetora (長尾景虎) och han är känd som Gi no busho (義の武将), det betyder ”rättskaffens officerare”. Han har fått rykte om sig att alltid sätta egenintresset åt sidan, vi hade kallat honom altruistisk, ett begrepp som inte existerade i 1500-talets Japan. Uesugi klanen spelade en dominerande roll i Kanto, mestadels som ställföreträdande vice-shogun, Kanto kanrei (関東管領) på japanska. Eftersom Ashikaga shogunatets representant allt emellanåt var en klåpare, eller mer intresserad av att positioner sig i Kyoto, kom de att under långa perioder de facto vara de som styrde över regionen.