歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


3 kommentarer

Edo perioden

Edo perioden är som namnet antyder uppkallad efter Edo, dagens Tokyo, där Tokugawa dynastins 15 shoguner huserade. En stor del av inläggen på bloggen tar upp olika aspekter och händelser under denna period, men det kan finnas skäl, att i likhet med tidigare inlägg om Nara, Heian, Kamakura, Muromachi och Azuchi-Momoyama perioderna kan det vara användbart med en övergripande sammanställning över de drygt 260 år som den utgör. Från tidigt 1600-tal, antingen 1600 jämt baserat på slaget vid Sekigahara eller 1603 då Tokugawa Ieyasu utnämns till shogun, fram till 1868 när kejsare Meiji flyttar från Kyoto och ändrar Edos namn till Tokyo. Samlingsnamnet för japaner om Edo perioden är att det var en ”fredsperiod”, inte minst i jämförelse med den föregående sengoku perioden. Men det förekom massor av mindre lokala bondeuppror kända som ikko-ikki (一向一揆), oftast betvingade av den lokala provinsfursten. Det var också den period då Japan slöt sig inom sig själv och avgränsade sina relationer till strikt kommersiella med Holland och Kina, men man tog emot ambassader från Korea, däremot skickade de inga. Läs mer


6 kommentarer

Ynglingsshogunen

Med den näst siste shogun i Tokugawa dynastin, Tokugawa Iemochi, befinner vi oss mitt inne i den period som japanska historiker betecknar bakumatsu, eller ”shogunatslutet”. Centralstyret tappar allt mer kontrollen, Kyushu befinner sig i upprorsstämning, även kejsaren ställer sig tveksam till shoguns förmåga att hålla samman riket och blir allt mer politiskt delaktig och understödjer upprorsmakarna moraliskt. Shogun är inte mer än en yngling, tolv år vid sitt tillträde, som är beroende av sinsemellan kverulerande rådgivare. Fem år före tillträdet anlände kommendörkapten Matthew C. Perry med sina ”svarta skepp” i Uraga bukten utanför Edo och begreppet kanonbåtsdiplomati blev ett vedertaget uttryck inom statskonsten. Japan tvangs öppna hamnar i Yokohama och Hakodate förutom den tidigare i Nagasaki, ingå förnedrande avtal med västmakterna som gav dem extraterritorialitet, de behövde således inte stå till svars under japanska lagar, utan dömdes av egna domstolar. Detta upplevdes, med rätta som vanhedrande av befolkningen, och det hjälpte inte att en icke oansenlig del av de européer och amerikaner som anlände betedde sig arrogant och överlägset. Läs mer


1 kommentar

Polyglotta tankar

Vad innebär det att vara ”flytande” i ett språk? Själva ordet flytande känns problematiskt, att flyta är ett passivt tillstånd, övergiven åt vindar och strömmar. När man egentligen vill säga att någon har kontroll och avancerad förmåga i ett främmande språk, alltså att man aktivt behärskar språket. Sedan försvåras det påtagligt av att vad en person definierar som flytande säkerligen faller utanför ramarna hos en annan. Den som nödtorftigt behärskar skolengelska tycker att alla som kan hålla en konversation gående mer än två minuter är flytande. Dels för att de behärskar mer än en själv, men också för att man därmed definitionsmässigt höjer sin nivå från usel till medelmåttig. Att deras engelska på sin höjd förtjänar att kallas turistmässig går inte för sig i mediokratins tyranni, där tillåts ingen vara dålig och därför blir alla (nåja, nästan) usla så att ingen höjer sig över mängden. Läs mer


5 kommentarer

Japans huvudstad 1583 – 1868?

För att tala på ren internetska, WTF? Ungefär så var reaktionen igår när sökfrasen som utgör rubrik för dagens inlägg dök upp i flödet. De flesta söker på Google som krypterar sökningarna så att endast Google kan dra nytta av informationen, att bloggen fick klarsyn beror på att de två sökarna nytjat Bing och Yahoo. Den som söker på något relaterat till japansk huvudstad, särskilt om det är historiskt relaterat, hamnar lätt på inlägget som heter ”Japans alla huvudstäder”, ett försök att beskriva hur det varit besvärligt att definiera den japanska huvudstaden men också att den flyttat runt betydligt mer än de flesta känner till. Men varför i all världen avgränsas sökningen till tiden mellan 1583 och 1868? Läs mer


2 kommentarer

Monogamishogunen

Den tionde shogun i Tokugawa klanen hette Tokugawa Ieharu. Han var sonson till den åttonde shogun, mera känd som risshogunen, och son till den nionde som gick under epitetet kisshogunen, och levde mellan 1737 och 1786 och satt som shogun från 1760 till sin död. Farfadern var mycket förtjust i Ieharu och tog personligen del i en stor del av hans uppfostran, ytterst ovanligt vid den här tiden. Men när Yoshimune gick bort följde fadern traditionen att lämna över sonen till vasaller och deras hustrur och barnflickor. Läs mer