Strid mellan viking och samuraj – vem vinner?

Det finns en grupp individer på nätet som gillar att spekulera i kamp mellan olika individer som aldrig mötts i kamp. Två kända krigare som aldrig stått öga mot öga är våra egna vikingar och japanska samurajer. Så om de möttes i tvekamp, vem skulle då gå segrande ur striden? Och om de möttes grupp mot grupp, de var sällan större än ett modernt infanterikompani, skulle resultatet då bli annorlunda? Det är dags för en kontrafaktisk spekulation på bloggen.

Japans andre och tredje kvinnliga kejsare

Den andre kvinnliga kejsaren hette Kogyoku (皇極天皇) och regerade mellan 642 och 645, den tredje kvinnliga kejsarens namn var Saimei (斉明天皇) och hon regerade mellan 655 och 661. De var en och samma person och hennes givna namn var Ame no Toyotakara Ikashi Hitarasu (天豊財重日足姫尊) allmänt kallad prinsessan Takara som var sonsondotter till kejsare Bidatsu (敏達天皇) vilket gav henne den nödvändiga bakgrunden för att kunna sätta sig på Juvelsätet, eller Gyoku no suwari (玉の座り) som var dåtidens kejserliga ”tron”, i realiteten en upphöjd tatamimatta. Hon föddes 594 och var således hela 48 år vid sitt trontillträde, en aktningsvärd ålder vid den här tiden. Hon inledde sin ”karriär” i hovet som gemål till kejsare Jomei (舒明天皇) och två av hennes söner, Prins Naka no Ooe och Prins Ooama skulle efterträda hennes som kejsare Tenji (天智天皇) respektive kejsare Tenmu (天武天皇) senare i livet. Hon blev således den förste kvinnlige kejsaren som satt på tronen i två av varandra oberoende regentperioder.

De japanska kärlekshotellens historia

Bloggen hade nog inte varit i Japan mer än en dryg vecka när något jag aldrig skådat förr fångade blicken. Ungefär en kilometer från studenthemmet, högt uppe på en kulle stod tre byggnader med mycket och färgrik neon som blinkade intensivt när det blev mörkt. Eftersom kunskaperna i katakana fortfarande var minst sagt rudimentära, så det tog någon dag eller två innan jag listade ut att ホテル betyder hotell. Med den insikten kom nästa undran. Varför så smaklösa? Grälla kopior av prinsesslott, med tinnar och torn som inte fyllde någon funktion annat än att tilldra sig uppmärksamhet. Japaner var minst sagt ett annorlunda folk med vedervärdiga hotell jag aldrig skådat någon annanstans. Det skulle ta några månader innan jag äntligen lyckades luska ut att deras affärsmodell primärt inte var övernattningar.

Liten språklektion i arkaiska uttryck 17

Efter 25 tyfoner, varav ett par tre stycken landsteg i Japan, har vädret svalnat och bloggens hjärna går åter på högre varv. Därför kan det vara dags att igen göra ett litet besök i skattkammaren av arkaisk japanska som kan användas för att förgylla tillvaron kvällstid på haken där de intressanta mötena sker. Dagens tema, eller åtminstone försök till, är uttryck som endast går att använda en gång. Förvisso går det att återanvända, men inte med samma person. Kan därför vara bra att lägga på minnet vem man sagt det till så man inte trampar i klaveret senare.

Nordiska pionjärer i Japan

I föregående inlägg beskrivs Carl Peter Thunbergs insatser för vår förståelse av Japan, och deras av oss. Han var som nämnts i tidigare inlägg dock inte den förste svensk som satte sin fot i Japan, men den mest kände. Det fick tankarna att fara iväg till hur det förhåller sig för våra nordiska grannar. Bloggen inventerar därför med detta inlägg den förste dansk, norrman, finländare och islänning som anlände till Japan. Vi tar vår början i København. Närmare bestämt den 26 juli 1842.