Japan och Kinas ensidiga relation del 5

Under Tokugawa dynastin mellan 1600 – 1868 var relationerna till Kina av indirekt karaktär. Ryukyu som var ett oberoende kungarike invaderades av Satsuma och blev i realiteten ett lydrike, även om ätten Sho kontinuerligt besatte tronen i Shuri palatset. Samtidigt var Nagasaki en öppen hamn för privata kinesiska handelsmän som i realiteten bröt mot Mings lagar gällande handel med Japan. När Qing dynastin tog vid 1636 var de initialt fokuserade på att bygga upp Peking som nygammal huvudstad och reparera Förbjudna Stadens palatskomplex. Konsekvensen blev att de kinesiska handelsmän som reste mellan Nagasaki och Kina fick relativt fria händer och blev i realiteten mer beroende av Tokugawas välvilja än Qing kejsarnas beslutsvilja. Tillsammans med det koreanska hovet skulle de bli den konkreta och praktiska länken mellan shogun och astraltronen.

Japans väg till andra världskriget – del 1; Mukden

På frågan när andra världskriget utbröt lär de flesta svara den 1 september 1939, när Hitlers Panzerkampfwagen II utan svårigheter besegrade Polens beridna kavalleri. Endast en vecka efter att Molotov-Ribbentrop avtalet undertecknats och dagen efter Högsta Sovjet godkänt det. Den 17 september inträdde Sovjetunionen på Hitlers sida och den 6 oktober kapitulerade Polen som delades upp mellan Hitler och Stalin. För de av oss som menar att även Asien är en del av världen, och således per definition ingår i begreppet världskrig, menar nog att man skall söka sig till den 18 september 1931 för att hitta startpunkten. Det är datum för Mukden incidenten, Mukden är det äldre namnet på Shenyang, en stad i södra Manchuriet, inte långt från gränsen till Nordkorea. Löjtnant Kawamoto Suemori adapterade en dynamitladdning på spåret till Södra Manhuriets järnväg, ägt av japanska intressen, i närheten av sjön Liutiao. Några egentliga skador skall inte ha uppstått, då ett tåg passerade på spåret endast några minuter efteråt.

Amerikas militära närvaro i Japan

Även sedan fredens slöts och ockupationen upplöstes har amerikanska styrkor en stor närvaro i Japan. Eftersom ToD (Tour pf Duty) är flytande vet ingen exakt hur många de är i en given stund, men generellt uppskattas de till 50 000, med familjemedlemmar, civilanställda och andra brukar de beräknas till det dubbla. Ungefär hälften av dem är förlagda till Okinawa där de också har ett gigantiskt träningsområde på den norra delen av ön för djungelstrider således att 70 % av all yta som upptas av amerikanska faciliteter är förlagda till Okinawa prefektur som i sin tur utgör en procent av Japans landyta. På Okinawa återfinns flygvapnet på Kadena Air Base och Marinkårens III:e kår fördelad på ett flertal baser, Kin, Hansen och Foster är de dominerande och Kinser är deras gigantiska logistikcentral. I Yomitan strax norr om Kadena återfinns Torii Station som tillhör armén och här återfinns signaltrupper och Special Operations Group 1 (Airborne). I Uruma återfinns White Beach som är bunkringsstation för US Navy. Samtliga vapenslag är således representerade på Okinawa.

Nordkoreas avhoppare i Kina

Någon gång i april blir det tillräckligt varmt för att avhoppare från Nordkorea kan ta sig över Yalu floden utan allt för stor risk att drabbas av hypotermi. Antalet avhoppare stiger drastiskt vid denna tidpunkt och kinesiska myndigheter vidtar åtgärder för att förbereda sig. I år innebar pandemin att de slapp undan. Antalet nordkoreanska avhoppare har minskat drastiskt. På senare år är det inte den enda förändringen som märkts. Sedan ungefär tio år tillbaka har Kina drastiskt lagt om kursen för hanteringen av avhoppare från Nordkorea. Tidigare var hanteringen bifurkerad, de som blev påkomna buntades ihop och repatrierades till Nordkorea, men i stort lät man dem passera, fullt medvetna om att de inte kunde komma iväg till Sydkorea snabbt nog. Synen på dem var således strikt ekonomistisk. Något har alltså hänt, frågan är vad och vilka konsekvenser har det på relationen mellan Nordkorea och Kina.

Japanologins historia

Bloggen har vid det här laget ägnat det som lite ålderdomligt kallas en mansålder, uttrycket tillkom när den låg under 50 år, åt att försöka begripa sig på Japan. Den kanske främsta insikten är att en mansålder tyvärr är otillräcklig. De flesta som intensivt odlar ett epistemologiskt intresse i sökan efter någon form av gnosis på sin höjd får sniffa på agnosticism är en dyster sannsaga. Något som förvisso inte är ett hinder för att i omgivningens ögon framstå som besserwisser. De små epistolära utflykter som denna blogg utgör är ett futilt försök att underlätta för den som eventuellt lider av likartade heuristiska böjelser, precis som bloggens ansträngningar underlättats av de som föregått oss. Japanologi, eller studiet av Japan, dess kultur, historia, språk, konst, litteratur osv, dras fortfarande med ungdomlig entusiasm snarare än världslig vishet. Vi står på axlarna av våra föregångare i förhoppningen att sträcka ut deras horisont en smula så att efterträdarna kan komma upp ännu en bit högre och få bättre överblick. Det kan därför vara av intresse med en utläggning om ämnets historia.