Kim och Moon passerar gränsen

För två dagar sedan kablades bilder av två leende koreanska ledare som skakade hand över demarkationslinjen mellan Nordkorea och Sydkorea. Kim Jong-un från den norra delen av halvön och Moon Jae-in från den södra (bilden). Resultatet av mötet lades fram i det som fått namnet Panmunjom deklarationen efter gränsstaden där mötet hölls på den södra sidan. Den talar om Fred, Välstånd och Återförening, orden inleds med versaler för att understryka den vikt som gavs åt dem under mötet. Deklarationen kan sägas vara en gyllene skrift då Kim betyder guld och Moon är skrift eller text, intressant nog har Moon sin stamtavla i norr, medan Kim har starka kopplingar till syd. Det är naturligtvis lite för tidigt att dra allt för konkreta slutsatser av resultaten från toppmötet, även om Nordkorea redan beslutat ändra sin tidszon en halvtimme för att ha samma som Sydkorea, men ur japansk synvinkel uppstår en fråga som lägger sig likt en våt filt över japanskt säkerhetstänkande. Vad skall hända med de amerikanska styrkorna stationerade i Japan?

Den moderna japanska pornografin

En av bloggens besökare under gårdagen hade hittat hit via sökfrasen ”japanska kvinnliga porrstjärnor”. Några sådana finns icke utlagda på bloggen, så besökaren blev säkerligen besviken. Men det fick bloggen att reflektera lite över varför det uppenbarligen finns så starkt intresse för just japansk pornografi. I ett tidigare inlägg har det redogjorts för Japans pornografi- och sexualhistoria, men inte gjorts någon direkt redovisning av vad modern japansk pornografi är och varför den tydligen väcker sådana känslor. Så vitt bloggen kan dra sig till minnes har det aldrig uttryckts något specifikt intresse för venezuelansk, kubansk, belgisk eller för den delen malaysisk pornografi. Men uppenbarligen föreligger det ett speciellt efterfrågetryck för den japanska varianten. Var nu medveten att ifall du inte är 18 år fyllda och klickar dig vidare så skickas automatiskt ett mejl och twitter till din mor.

Nordegren & Epstein på villovägar i Tokyo

Sverige har de senaste dagarna firat 150 års jubileum av våra diplomatiska relationer med Japan. Kungaparet har besökt Tokyo och regeringen representerats av EU och handelsminister Ann Linde samt samordnings och energiminister Ibrahim Baylan. Med dem har även media följt med, en av dem är Thomas Nordegren från P1, tidigare utrikeskorrespondent i USA, numera i programmet Nordegren & Epstein. Han har således gedigen utlandserfarenhet och begriper, åtminstone intuitivt, att det florerar okunskap om vår omvärld. Trots det var det med viss bävan jag knäppte på programmet. Medveten om att detta ger oss ett utmärkt tillfälle att bättre förstå varför missuppfattningar om Japan flödar och varför Sverige har en överdriven uppfattning om sin egen existens.

Mera om politiskt tillsatta ambassadörer

William Francis Hagerty IV, oftast kallad Bill, är med stor säkerhet ett namn som få av bloggens läsare är bekant med. Han är Trumps ambassadör i Tokyo och som sådan ger han en bra inblick i hur den nuvarande (kaotiska) administrationen i Vita Huset fungerar. I ett inlägg om politiskt utnämnda ambassadörer, räknades ett stort antal av de amerikanska ambassadörer som tjänstgjort i Tokyo upp som bevis för hur seriöst en amerikansk president ser på landets relationer med Japan. Gemensamt för dem var deras kontakter och nätverk inom politik och statsförvaltningen, samtliga på högsta tänkbara nivå. De har gjort folk tjänster hit och dit, tjänster som de från andra sidan Stilla Havet har stor nytta av när de skall hålla komplicerade och dynamiska relationer levande mellan de två länderna.

Och 2018 års Nobelpris i litteratur går till…

Ingen kulturintresserad har den senaste veckan undgått att Svenska Akademien, denna bastion till försvar för svenska språket och dess kultur, har befunnit sig i något som måste liknas vid upplösningstillstånd. Senaste gången det inträffade var i samband med Rushdie-affären 1989 som ledde till att Kerstin Ekman och Lars Gyllensten lämnade Akademiens arbete. Denna gång var det förre ständige sekreteraren Peter Englund, Klas Östergren och Kjell Espmark som i protest lämnade, därefter har även Katarina Frostenson, som utåt står i centrum för den nuvarande schismen, och hittillsvarande ständige sekreteraren Sara Danius lämnat Akademiens arbete. Akademien bestod av 16 aktiva ledamöter, förutom Ekman så deltar heller ej Lotta Lotass på stol nr 1 i arbetet. Ett avfall på fem personer innebär att det för närvarande endast är elva ledamöter som aktivt deltar i arbetet, och enligt rådande stadgar är de därför heller ej kapabla att välja in efterträdare nästa gång en ledamot avlider.