Gott Slut och Gott Nytt Bloggår 2016

Bloggåret har nått sitt slut. Trots att bloggen handlar om något så pass obskyrt som japansk historia har bloggen besökts av 1 687 personer (unika IP nummer om man skall vara korrekt) som tillsammans har tittat på 4 374 sidor. En ung modebloggerska har väl den besöksfrekvensen på ett par timmar. Men det är ingen tävling. Det finns några glädjeämnen och så finns det naturligtvis lite sorgebarn.

Där tiggande är rent och oförstört

En pappersmugg kan ha så oerhört olika innebörd beroende på om den har ett lock eller inte. Med lock representerar den en caffe latte med extra espresso shot och kanelpuder, utan lock och den är bettlarens kontaktpunkt till omvärlden. Vanemässigt tiggeri kallas egentligen bettleri och i Sverige finner vi den obehaglig, en dyster påminnelse om livets förgänglighet och socialt förfall. I Japan är det en religiös ritual, värdig respekt och beundran, det är den främsta anledningen till att hemlösa nästan aldrig ägnar sig åt tiggeri.

Kvinnokrigarna var också samurajer

Samurajernas historieskrivning är typiskt manlig. Den handlar om hjältedåd, mäns lojalitet, att välja döden för att rädda sitt manskap och den är skriven av män för män. Det innebär att de kvinnliga krigarna, Onna bugeisha allt för mycket får träda i bakgrunden. Även om de inte var till närmelsevis så många som männen är deras historia minst lika fylld av hjältedåd, självuppoffring och även självmord i den högre skolan. Den första var även kejsare.

Japan får inte samma förlåtelse som Tyskland och Italien

Av de tre förlorarna i andra världskriget var Italien förvånansvärt snabbt förlåtet, ungefär 20 år efter krigsslutet kom Tyskland åter in i värmen, även om de fick känna en viss motreaktion i samband med integreringen av gamla Östtyskland, men Japan befinner sig fortfarande lite grann ute i kylan. Det kan vara intressant att jämföra hur de tre länderna hanterade situationen.

Språklig heterogenitet för ett homogent folk

För att anses vara ett homogent folkslag uppvisar japanerna ovanligt stora språkliga skillnader. Alla som studerat språket lär sig inledningsvis en formell form av riksjapanska. När de senare äntligen kommer i kontakt med språket upptäcker de till sin fasa att ingen verkar tala det. Det beror naturligtvis på att det första de kommer i kontakt med inte är en japansk arbetsplats. Där talas den formella japanskan mellan olika avdelningar, men den informella är allt vanligare inom den egna sektionen. I butiker talas en kombinerad respektfull och ödmjuk japanska och på krogen snackas det slang. Eller värre beranmecho eller japanska från shitamachi i Edo, ungefär lite som söderkisar.