Osaka borgs historia

Osaka-jo (大阪城) är kanske Japans mäktigaste och mest praktfulla borg, men det som står idag är till största delen uppbyggt efter andra världskriget. Helt efter ursprungliga ritningar och med dåtidens hantverksmässiga skicklighet och öga för detaljer. Däremot är borgområdet mindre än det ursprungliga. Osaka betyder ”Stora Backen” och borgen ligger på toppen av den. Men från början var det ett tempel, känt som Ishiyama Honganji (石山本願寺). Abboten Renyo styrde sekten Jodo Shinshu (浄土真宗), eller Sanna Rena Landet, en buddistisk sekt bestående av krigarmunkar som motsatte sig samurajernas arrogans. Han var en av Oda Nobunagas besvärligaste fiender och det behövdes många försök innan han lyckades betvinga sekten och jaga bort dem från berget. Efter hans bortgång blev det arvtagaren Toyotomi Hideyoshi som fick överta berget och han ansåg det vara den perfekta platsen att styra Japan ifrån.

Meisho den nionde kvinnliga kejsaren

Efter att kejsare Shotoku (称徳天皇) avled 859 år tidigare hade ingen kvinna intagit kejsartronen. 1629 blev det dags för den sjunde kvinnan, men den nionde regerande, att inta Krysantemumtronen. Hon har gått till historien som kejsare Meisho (明正天皇) ett tronnamn som förärades henne av fadern, kejsare Go-Mizuno (後水尾天皇), i regentlängden är hon den 109:e kejsaren. Det som gör henne helt unik är att hon också var barnbarn till Tokugawa Hidetada, den andra shogun i Tokugawa dynastin, och därmed barnbarnsbarn till Tokugawa Ieyasu, första och enda gången som en shogunklan placerat en av sina egna på kejsartronen. En dröm som tidigt framfördes av hennes morfars far.

Toyotomi Hideyori – Tokugawas siste motståndare

Tre år efter Slaget vid Sekigahara utnämnde kejsare Go-Yozei Tokugawa Ieyasu till shogun en post som han nöjde sig med i två år, 1605 tog sonen Hidetada över posten. Men Ieyasu ansåg inte att klanen satt säker i sadeln. Borta i väster, närmare bestämt Osaka borg, satt den 20-årige Toyotomi Hideyori tillsammans med sin mor Yododono, systerdotter till Oda Nobunaga. Hans far, Toyotomi Hideyoshi och Oda Nobunaga var de som enat den japanska nationen efter mer än 100 år av ständigt inbördeskrig. En period som benämns sengoku jidai och som finns utförligt beskrivet i denna bok. Det fanns således många och starka daimyo i väster, som ansåg att den unge Hideyori var rikets rättmätige hegemon. Att de förlorat mot Ieyasu bidrog säkert till denna inställning. Ieyasu var således övertygad om att Hideyoris själva existens utgjorde ett hot mot klanens maktställning, och att han därför måste elimineras. Samtidigt var det politiskt omöjligt att likvidera honom då Ieyasu formellt tillträtt som förmyndare för Hideyori. Han behövde ett effektivt svepskäl, en verkningsfull undanflykt.

Japans första miljökatastrof

Japan är kanske mest känt för sina naturkatastrofer; vulkanutbrott, jordbävningar och tsunami är välkända associationer när landet kommer på tal. Men Japan har också haft sin beskärda del av miljökatastrofer. Den mest kända kallas Minamatasjukan och blev känd i början av 70-talet, men misstankarna uppstod redan 1956. Det tog alltså 14 år att gå från misstanke till offentligt erkännande. Ett praktexempel på hur långsamt kvarnarna mal i Japan. Vad få känner till är att Japans första miljökatastrof inträffade redan i början av 1600-talet. När Edo byggdes ut och omvandlades från fiskehåla till världsmetropol.

Toffelshogunen

Go som hon framställdes i en TV serie

Tokugawa Hidetada efterträdde sin far som shogun redan efter två år. Ieyasu var fast besluten att fastslå klanens rätt till posten så han ville inte ha några eventuella arvstvister mellan sönerna. Hidetada var inte precis hans favorit, han hade klantat sig rejält i samband med slaget vid Sekigahara, ansågs lite vek och grubblande och så var han, eländes elände, en toffel. Han var den ende av klanens män som var monogam. Värre än så, hans hustru var bättre begagnad, hon hade två äktenskap bakom sig. Trots detta ansåg Ieyasu att han var den bästa kandidaten.