歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Mystiken kring Oda Nobunagas död

5 kommentarer

Ett av de största mysterierna i Japans historia rör Oda Nobunagas bortgång. Japanerna kallar händelsen Honnoji no hen ungefär ”kalabaliken i Honnoji templet”. Vissa fakta kring händelseförloppet är nogsamt nedtecknade och flera av varandra oberoende källor vidimerar innehållet, men motiv och en del omständigheter framstår som minst sagt oklara och därför är incidenten också underlag för flertalet romaner, Kato Hiroshi numera 85 år gammal har skrivit inte mindre än tre olika böcker om det, filmer, Tv-dramer, manga, videospel och anime har alla tagit upp ämnet.

 

Händelsen utspelar sig den 21 juni 1582, Nobunaga kontrollerar hela centrala Japan och har påbörjat en framförflyttning västerut. Under våren hade Nobunaga med understöd av Tokugawa Ieyasu krossat Takedaklanen och såg nu med tillförsikt fram emot att lägga resten av huvudön Honshu under sig. Som tack för Ieyasus insatser hade Nobunaga bjudit in honom till en serie banketter i fristaden Sakai, att ansvara för banketterna utsåg han Akechi Mitsuhide en lojal vasall och närstående general. Under banketterna skall Nobunaga ha uppträtt som ett svin gentemot Mitsuhide, skällt ut honom och slängt maten i sjön såsom ovärdigt en stor krigare som Ieyasu. Några historiker menar att denna förnedring tände stubinen på Mitsuhides krutdurk. Men det var på intet sätt första gången Nobunaga uppträdde på detta sätt, många andra av hans härförare hade fått smaka samma behandling.

Medan banketterna pågick nåddes Nobunaga av bud från sin general Hashiba Hideyoshi, sedermera Toyotomi Hideyoshi, att belägringen av Bichu-Takamatsu borg, kontrollerad av Moriklanen, drog ut på tiden och att förstärkningar behövdes. Nobunaga bröt upp, förklarade för Ieyasu att han borde stanna kvar och njuta av alla de nöjen en fristad kunde erbjuda, medan han återvände till Gifu borg för att samla sina trupper. På vägen tillbaka avsåg han att övernatta i Kyoto, som vanligt i Honnoji templet. Väl där, och här stöter vi på det första mysteriet, är han endast omgiven av hovlakejer, tjänstefolk, köpmän och konstnärer (han höll på att inreda delar av borgen i Gifu) och en synnerligen minimal livvakt. En person i hans ställning reste aldrig runt med mindre än 500 livvakter, men i Honnoji var de endast en handfull.

Innan han begav sig iväg till Kyoto beordrade han Akechi Mitsuhide att återvända till Tanpa, hans huvudborg, för att samla ihop sitt manskap och genast understödja Hideyoshi. Väl där höll Mitsuhide en poesiafton (inte ovanligt innan samurajen drog ut i strid) där han själv bidrog med följande vers; Toki wa ima, ame ga shitashiru satsukikana (時は今 雨がした滴る皐月かな) som ungefär betyder ”tiden är kommen under regnen i maj” men texten är homonym med土岐は今 天が下治る 皐月かな som betyder ”Toki (Akechis gamla släktnamn) skall nu regera under himlen i maj”. Han skulle således på ett elegant sätt ha klargjort för sina generaler att de borde förbereda sig på en statskupp.

När de kommit en bit på väg meddelade Mitsuhide att han fått ett meddelande från Nobunaga att åka via Kyoto för att där hålla en militärparad inför en kinesisk ambassad som anlänt. Detta besked var i sig inget märkligt, det var inte första gången Oda Nobunaga ville imponera på kineser. Armén på gott och väl femtusen man ändrade kurs mot Kyoto. Väl framme vid stadsmuren släpptes de in obehindrat. Detta är det andra stora mysteriet. Portvakterna hade ständig order om att omedelbart informera Nobunagas livvakt ifall större processioner närmade sig Kyoto då Nobunaga befann sig i staden, denna gång skedde det aldrig. Någon med minst lika stark ställning som Oda Nobunaga måste således ha givit en kontraorder som åtlyddes utan ifrågasättande (i och för sig knappast en japansk paradgren). Vem som gjort detta och med vilken motivering är höljt i ett mystikens töcken. När de passerar Honnoji stannar Mitsuhide upp och vrålar; ”Fienden är här, attack!”

Inne i templet är det endast fåtalet livvakter som är beväpnade och har stridserfarenhet, konstnärer, köpmän och hovlakejer flyr templet i panik. Oda Nobunaga inser att hans sista stund är kommen. Han drar sig längst in i templet, beordrar en lojal betjänt att sätta fyr på rummet. Sedan skall han, åtminstone enligt en del apokryfiska berättelser ha skurit halsen av sig själv och beordrat betjänten att smita undan med hans huvud så fienden inte skulle kunna visa upp det. Och här har vi det tredje mysteriet, hans kropp återfinns aldrig. Det finns därför gott om konspirationsteorier om att han skall undkommit. Men varför han i så fall aldrig dök upp igen har ingen lyckats förklara.

Inte heller har någon klarat av att ge en bra förklaring på varför Akechi Mitsuhide skulle bli upprorsmakare och usurpator. Enligt alla beskrivningar var han en stillsam general och den ende av Nobunagas närmsta vasaller som erhöll en borg utan att själv ha erövrat den. När tempelrevolutionen lyckats begav han sig till Azuchi borg, Nobunagas praktpalats, och begärde att kejsaren skulle utnämna honom till shogun. Då Nobunaga behandlat kejsarens hov nedlåtande beviljades begäran (men tillträdesceremonin avhölls aldrig) så Akechi Mitsuhide är den ende utanför klanerna Minamoto, Ashikaga och Tokugawa som innehaft titeln, i totalt tretton dagar.

5 tankar om “Mystiken kring Oda Nobunagas död

  1. Ping: Kejsarmord eller naturlig död – frågan lever efter 150 år | 歴史館

  2. Ping: Toyotomi Hideyori – Tokugawas siste motståndare | 歴史館

  3. Ping: Shugo daimyo eller sengoku daimyo? | 歴史館

  4. Ping: Osaka eller Kyoto – vem vinner? | 歴史館

  5. Ping: Prominenta kvinnor i medeltidens Japan | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.