Asuka perioden

Om Yamato perioden gick ut på att etablera en statsbildning som skulle kunna motstå en eventuell invasion av en potentiell allians bestående av Silla och T’ang så gick den påföljande Asuka perioden (飛鳥時代) primärt ut på att stabilisera och stärka den nya statsbildningen. Den är unik genom att hälften av kejsarna var kvinnor, totalt var de nio monarker och den siste av dem, den kvinnliga kejsaren Jito var sannolikt den förste att själv titulera sig tenno (天皇), den term vi översätter till kejsare, och hon var den förste att använda begreppet Japan, eller Nhon/Nippon (日本) i ett missiv till den kinesiske kejsaren. Relationerna hade stött på en vågbrytare när kejsare Suiko, även det en kvinnlig kejsare 80 år tidigare titulerade kejsaren som en jämlike. Han blev synnerligen upprörd över arrogansen att någon annan tillät sig bruket av titeln, att det adresserades från ”kejsaren av den uppåtgående solens rike” till ”kejsaren av den nedåtgående solens rike” var sannolikt lök på laxen, ny dager kontra nattmörker. Inte för att det var hennes avsikt, men det är ett tidigt bevis på att kommunikation över kulturgränser ackompanjeras av risktagande. Samtidigt bör an inte bortse från att Japan inte kände samma behov av att leva upp till tributrelationen på samma sätt som deras koreanska kolleger.

De japanska epokerna – del 1; 645 — 686 Taika, Hakuchi & Shucho

Även om Japan introducerade den gregorianska kalendern 1872 har de också hållit fast vid sin tradition med nengo som sträcker sig tillbaka till AD 645. Under förutsättning att man kommer ihåg dem har de, inte minst ur historikerns perspektiv, vissa tydliga fördelar. Våra benämningar som ”mitten av 1600-talet”, eller ”1890-talet” är tveklöst mer suddiga i konturen än exempelvis choryaku (長暦) som infaller hösten 1037 till lucia 1040. Likaså är de flesta historiska händelser och incidenter uppkallade efter den tidsepok de inföll under och blir därmed enkla att placera in i sin kronologiska ordningsföljd. Det kan därför vara av intresse att introducera läsarna till Japans alla 248 epoker tillsammans med några exempel på det som kännetecknar dem. De flesta är korta, ett fåtal endast några månader, så i varje artikel kommer ett flertal att slås samman. När vi når fram till de moderna epokerna finns de redovisade i separata artiklar redan och kommer därför huvudsakligen att bestå av länkar till redan existerande material. Med den här börjar vi således i början och reser närmare 1 400 år tillbaka i tiden, när kejsarna huserade i Asuka regionen.

De första japanska krigen

I den västerländska historieskrivningen över Japan dominerar sengoku och bakumatsu perioderna, den förra för dess krigiska omvälvningar och framväxten av samurajklassen som den politiskt dominerande sektorn av samhället, och den senare för att det var tiden när den kollapsade, samt att västerländska källor från bägge dessa perioder är rikliga. Men som vid alla samhällsbildningar har de skett med erövringar och försök till kupper, inrikes krig går således långt tillbaka i historien, även så i Japan. I den här artikeln blir det därför en liten genomgång av de tidigaste striderna som finns nedtecknade i förhoppningen att det leder till ökad förståelse för hur den japanska krigskonstens utvecklats och de värderingar som förknippas med den japanske krigaren.

Japans och Koreas komplicerade relation – del 2

År 618 blir det nyordning i Kina, T’ang dynastin skulle styra kejsardömet i 300 år, inflytandet i östra Asien var så starkt att i Japan skulle 唐 som är dess tecken i närmare 1 000 år bli synonymt med allt utländskt. För de tre koreanska rikena, Paekche, Koguryo och Silla skulle det få grava konsekvenser. Gränserna i öster uppfattades sedan länge som osäkra, nomadfolk rörde sig fritt och kejsare sedan Sui dynastin önskade få ordning och reda där. Redan 642 skickade kejsare Taizong trupper till gränsområdena för att få bukt med Koguryo, men de norra koreanerna slog tillbaka attacken både snabbt och effektivt. Himlens utvalda civiliserade folk kunde inte acceptera att ”östra barbarer” så lättvindigt besegrade dem. De skulle få förbereda sig på ett 23 år långt krig som helt skulle rita om kartan på den koreanska halvön.

Prins Shotoku – Japans grundare?

Med tanke på att han levde under slutet av 500-talet har vi förvånansvärt exakta datum för hans födelse, den 7 februari 574 föddes Umayado no miko, ordagrant ”Stalldörrsprinsen” för att han skall ha fötts framför hovstallarna. För eftervärlden är han mer känd som Shotoku taishi (聖徳太子) eller kronprins Shotoku och han har prytt varje valör av de japanska sedlarna, t.o.m. en oku sedel eller motsvarande 100 miljoner yen (9 milj. kronor). Att han förärats denna ära sammanhänger med att det är först med prins Shotoku som vi kan börja tala om en japansk nationsbildning. Före honom var Yamato en klan bland flera, förvisso en stark klan, men knappast allenarådande. Och snarare än militär styrka förlitade han sig på moralisk överlägsenhet för att kontrollera de andra klanerna.