Prins Shotoku – Japans grundare?

Med tanke på att han levde under slutet av 500-talet har vi förvånansvärt exakta datum för hans födelse, den 7 februari 574 föddes Umayado no miko, ordagrant ”Stalldörrsprinsen” för att han skall ha fötts framför hovstallarna. För eftervärlden är han mer känd som Shotoku taishi (聖徳太子) eller kronprins Shotoku och han har prytt varje valör av de japanska sedlarna, t.o.m. en oku sedel eller motsvarande 100 miljoner yen (9 milj. kronor). Att han förärats denna ära sammanhänger med att det är först med prins Shotoku som vi kan börja tala om en japansk nationsbildning. Före honom var Yamato en klan bland flera, förvisso en stark klan, men knappast allenarådande. Och snarare än militär styrka förlitade han sig på moralisk överlägsenhet för att kontrollera de andra klanerna.

Suiko var den första kvinnliga kejsaren

Japan har haft åtta kvinnliga kejsare, men två av dem var det två gånger så räknas regentperioderna, blir det egentligen tio olika regenter. Den första hette Suiko (推古天皇) och regerade mellan 592 och 628. Källorna från den här tiden är inte de utförligaste och de tillkom flera hundra år senare, åtminstone de extanta, men hon nämns också i koreanska och kinesiska källor som bekräftar det som nämns i, speciellt Nihon Shoki (日本書紀) och därmed höjs trovärdigheten även på det andra materialet. Suiko är hennes postuma regentnamn, under sin levnad fram tills hon blev kejsare var hon känd som prinsessan Nukatabe (額田部) och som barn, hon föddes den 15 juni 554, kallades hon Toyomike Kashigaya (豊御食炊屋姫尊) och var den 29:e kejsaren Kinmeis andra dotter. Han hade sex olika hustrur och prinsessan Kitashi (蘇我堅塩媛), Suikos mor, var av Soga börd. Hennes morfar, Soga Iname (蘇我稲目), hade spelat en viktig roll i införandet av buddismen till Japan och hade av den anledning en synnerligen stark ställning inom dåtidens hov. Det var en politisk tillgång som hon skulle få stor nytta av senare i livet.

Matriarkatet grunden för den japanska nationalstaten

Modern tolkning av drottning Himiko

Den japanska staten, eller kungariket Yamato i kinesisk och koreansk historieskrivning, tillkom gradvis någon gång mellan drottning Himiko mellan 250 och 300 e.Kr. och den kvinnliga kejsaren Suiko runt inträdet i det sjunde århundradet. Mycket tyder därför på att ursprunget till statsbildningen låg hos ett matriarkat. Detta var egentligen inget unikt för Japan, schamaner, översteprästinnor och Omiko utövade ett starkt religiöst och därmed intellektuellt inflytande på många platser i världen under denna tidsepok. Beroende på kultur betraktas solen som en gudinna lika ofta som en gud. I tider med oerhört stor spädbarnsdödlighet är det inte underligt att kvinnor som föder starka barn som överlever får förhöjd status, socialt manifesterad darwinism skulle man kunna kalla det. Idag tar bloggen en titt på teorier för hur Japan blev en nationalstat.

När kvinnliga kejsare var vanliga

Det långa håret under Heian perioden var svårt att sköta.

Det var under Heian perioden som Japan övergick till ett patriarkat som vidareutvecklats till det manschauvinistiska samhälle som går under epitetet danson johi, respektera mannen, förakta kvinnan, och som nu står på tröskeln till sitt nästa matamorfosis. Men före Heian var det i högsta graden ett jämlikt samhälle, speciellt när det gällde Krysantemumtronen. Mellan 592 och 770 var det lika många manliga som kvinnliga kejsare. Eftersom det bryter rakt av mot tidigare och senare mönster har historiker tenderat att betrakta detta som ett slags parentes, men är det så säkert? Och även om de skulle dröja innan de satt på Krysantemumtronen igen kunde de styra och ställa friskt bakom skydd av kejsaren.