歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

De japanska bibliotekens historia

Det finns två välrenommerade böcker som beskriver de japanska bibliotekens historia och tillkomst. Jinbutsu de tadoru Nihon no Toshokan no rekishi (人物でたどる日本の図書館の歴史) utgiven 2016 av Seikyusha (ISBN: 978-4-7872-0060-0) och författad av Ogawa Tetsu, Okuizumi Kazuhisa och Oguro Hiroshi. Den andra är Toshokan no Nihonshi (図書館の日本史) utgiven 2019 av Bensei Shuppan (ISBN: 978-4-585-20067-3) och skriven av Kondo Toru. De är således nya och innehåller därmed senast tillgängliga information, tyvärr är de också dyra och svåra att få tag i. Denna artikel om de japanska biblioteken bygger därför på andra källor, risken är med andra ord att den vare sig är fullständig eller korrekt i varje detalj. Läs mer


Lämna en kommentar

Honda Tadakatsu – den obesegrade samurajen

Den kanske mest kände samurajen utanför Japan av alla är Miyamoto Musashi, eftersom han författade Gorin no sho (五輪書) eller Boken om fem ringar. Men samtiden högaktade honom inte lika mycket som eftervärlden gjort. Musashi var nämligen inte en lojal vasall, utan en frifräsande ronin (浪人), det vi lättvindigt benämner ”herrelös samuraj” men som minst lika väl kunde översättas till legosoldat. Den som samtiden högaktade mer än någon annan var Honda Tadakatsu. Även Oda Nobunaga som närmast var allergisk mot positiva omdömen av vasaller sade om honom ”Hana mo mi mo kanesonaeta bushi de aru” (花も実も兼ね備えた武将である) som betyder ”en samuraj som kombinerar mer än både blommor och frukt” och det låter kanske inte direkt krigiskt, men enkelt motsvarar det ”samurajernas samuraj”. Trots detta omdöme är han en av de mer okända krigarna utanför Japan. Läs mer


Lämna en kommentar

Vad var egentligen en shogun?

Carl XVI Gustaf är kung, det var också Gustaf III, Karl XII, Gustaf II Adolf och Gustav Wasa, men utöver titeln har de egentligen inte mycket gemensamt. Över tid så förändras förutsättningar, individerna har olika läggning, omgivningen försöker utöva inflytande, vissa lyckas bättre, andra sämre. De har också olika prioriteringar och ekonomi, grannar eller annat de inte kontrollerar sätter upp gränser för deras ambitioner och agerande. Samma sak gällde för Japans shoguner. Normalt sett använder vi begreppet shogun för de som på japanska formellt hade titeln Seii Taishogun (征夷大将軍), en titel de erhöll av kejsaren. Mera specifikt tänker vi på de som var del av de tre shogun dynastierna; Minamoto, Ashikaga och Tokugawa. Men de har varit betydligt fler, de har bara inte satt samma i spår i historien efter sig. Denna artikel skall försöka bena ut vem de andra var, varför vi vet så lite om dem (åtminstone i västvärlden) och hur de utvecklades över tid. Läs mer


Lämna en kommentar

Japanska tideräkningens historia

Den inhemska japanska tideräkningen börjar i samband med Taika reformerna och införandet av Nengo. Innan dess är det osäkert hur tiden räknades då samtliga extanta skrifter har tillkommit efter reformerna. Tidigare årtal omnämns i moderna skrifter efter kejsarna, således samma system som används nu. Vi vet att de kände till den kinesiska astralkalendern kallad ”himmelska stammar, jordiska grenar” på japanska eto eller ganshi (干支) som är ett 60 årigt system och tänkt att täcka en mansålder. Den sortens räknesystem gör det svårt att tala om framtiden eftersom man inte kan räkna med mer än 60 år åt gången. Men de japanska nengo eller gengo som de också kallas, ändrar inte på det problemet. Tvärtom så kom de med sina egna oväntade problem i samband med datoriseringen då ett nengo aldrig överstigit två siffror. Därför programmerade också datorerna med den restriktionen. Det innebar att 2025 som skulle motsvarar Showa 100 istället blev till Showa 0, alltså 1925. Läs mer


Lämna en kommentar

När bloggen höll på att bli yakuza

Om det var senvintern 1984 eller inledningen av 1985 minns jag inte riktigt, men det var den mörka årstiden. En station från Ikebukuro låg Kanamecho och när man kom upp ur underjorden gick jag direkt till höger, 75 meter bort ungefär låg en lägenhet på bottenvåningen som var relativt ny. Den delade jag med en amerikan som hette Kevin. Han hade precis skaffat en japansk fjälla, en läkare som bodde i Fujisawa söder om Yokohama. Han lämnade därför hux flux och därmed ansvaret för hela hyran. Årstiden i kombination med det dubblerade fiskala ansvaret var som bomull för en svensk melankoliker. Det kunde knappast bli dystrare ens i Sverige. 25 meter bort från bostaden låg en liten akashochin, en minimal krog som drevs av två systrar i övre medelåldern. Det var där jag träffade min första yakuza. Läs mer