Wasabis historia

Nämn en japansk krydda. En uppmaning som säkert många går bet på eftersom vi kanske primärt idag associerar kryddor till något som säljs i små glasburkar och samlar damm på en hylla i köket och som huvudsakligen kommer från Sydasien eller Latinamerika, möjligen Kina, men knappast Japan. Miso (味噌) som inte är särskilt vanlig i svenska kök är en sådan. En annan är wasabi (山葵) som oftast skrivs med hiragana och vars betydelse är ”bergssenap”. Primärt sammankopplar vi den med sushi, den grönaktiga kräm som ligger mellan riskudden och fisken. Den ”wasabi” som kommer ur en liten gön plasttub har dock inget med plantan wasabi att göra utan är endast pepparrot som tillsatts lite grön livsmedelsfärg för att inhösta ett tre gånger så högt pris. Riktig wasabi är nämligen färskvara och måste rivas endast kort tid innan den konsumeras för att optimera smakupplevelsen. I den här artikeln går vi igenom plantan och dess historia i det japanska köket. Där den för övrigt används till betydligt mer än endast rå fisk.

Nara perioden

De olika perioderna i Japans historiska periodindelning dyker upp med jämna mellanrum i artiklarna. Många läsare är säkert bekanta med dem, möjligen i olika grad. Tanken är att i en serie artiklar presentera de olika perioderna politiskt, socialt, ekonomiskt och kulturellt. Nämna något om de olika personer som påverkade utvecklingen, och därmed historieskrivningen. Den vägen även länka till andra artiklar som mer i detalj förklarar händelser och personligheter. De historiska perioderna i Japan är geografiska. Den första är Yayoi, men den är förhistorisk, så tills vidare hoppar vi över den. Den första med skriven historia är istället Nara perioden.

Det japanska årets traditioner – andra halvåret

I ett tidigare inlägg presenterade bloggen första halvårets japanska traditioner; sociala och religiösa. För att beskrivningen skall bli komplett behöver vi även gå igenom det andra halvårets traditioner, ceremonier och ritualer. Som nämndes i det inlägget är den japanska sommaren het och fuktig, av den anledningen undviker de gärna evenemang under dagtid. Således är det inte underligt att julis första evenemang är en hoshimatsuri (星祭り) eller stjärnfestival den 7 juli. Tanabata (七夕) betyder ordagrant ”sjunde aftonen” och noggranna läsare har säkert märkt ett mönster. Nyårsdagen (1/1), flickornas dag den tredje mars (3/3), barnens dag den 5 maj (5/5) och nu sjunde juli (7/7). Dessa benämns gosekku (五節句), de fem ”årstidsfraserna” och härstammar från fem separata ceremonier vid hovet i Nara under 600-talet. De framförde poetiska hälsningsfraser – som delvis fortfarande används idag i formella brev – som representerade årstiden. Profetior baserade på astrologi var en viktig faktor i kejsarens beslutsfattande, den sjunde juli möts stjärnorna Vega, från stjärnbilden lyran, och Altair, från stjärnbilden örnen. Bägge är de starkast lysande stjärnorna i respektive stjärnbild och de representerar Ame no wakahiko (天若日子) och Ajisukitakahikone (阿遅鉏高日子根), två mytiska gudar som älskade varandra men endast kunde träffas en gång om året. Precis som Vega och Altair när de den 7 juli möts på himlavalvet, men resten av året hålls åtskilda av Vintergatan. Det är därför ett tillfälle att få romantiska önskningar förverkligade. Japanerna, särskilt unga kvinnor, skriver ner sina önskningar, gärna i formen av ett poem, på en tanzaku (短冊), de hängs upp på en bambupåle som sedan får flyta iväg på närmsta flod.

Japans första huvudstad

År 708 beslöt den kvinnliga kejsaren Genmei att Japan behövde en permanent huvudstad, hennes astrologer och spåmän pekade ut en sänka omgiven av berg på tre sidor. Det tog två år att bygga den och den kallades Heijokyo (平城京), ordagrant Fredens Palatshuvudstad, dåtidens japaner uttalade det Heizeikyo men det var inte heller ovanligt att det benämndes Nara no miyako och stadens moderna namn är Nara (奈良) som har fått ge namn åt 700-talet i Japans kronologiska indelning. De kom närmast från Fujiwarakyo (藤原京) men utgrävningar visar att det svårligen kan benämnas stad. Det var ett mindre palats omgivet av en del byggnader för administratörer och några mindre tempel i grannskapet. När en kejsare dog ansågs boningen besudlad och brändes, en ny byggdes, ibland mindre än någon kilometer bort, ibland flera mil. Spåmännens horoskop avgjorde placeringen. De vars utkomst var kopplad till kejsarens närhet hade inget val, de fick plocka ned sina hus och bygga upp dem igen på ny plats. En kostsam och krånglig omställning. Under 600-talet hade kejsarna skickat ambassader till T’ang dynastin i Kina, där upptäckte de det storslagna Chang’an (Långa Fridens Palats) den kinesiska huvudstaden som dessutom var permanent. Behövde boningarna inte brännas kunde man också kosta på sig mer storslagen arkitektur. Genmei lät sig inspireras.

Japanska skattesystemets historia

I moderna samhällen är skattesystemet en komplex skapelse, ofta med motsägelsefulla inslag. Stat, kommun och prefekturer tar en stor andel av folkets blod, svett och tårar i anspråk för sina egna ändamål, allt för stor andel tycker många, Mona Sahlin är förmodligen i minoritet som tycker ”det är häftigt att betala skatt”. Politiker försöker därför dölja skatteuttaget genom indirekt uttag, det kan kallas trängselskatt, bilaccis, moms, arbetsgivaravgift, värnskatt, lyxskatt eller något annat, men i slutändan kommer alltihopa ur medborgarens fickor, ingen annan är beredd att överta ditt skatteansvar, de har nog med sitt eget. Japan är naturligtvis inget undantag så bloggen tänkte det kunde vara på tiden att beskriva det japanska skattesystemet och dess historia.