Den japanska sjukvårdens historia

Efter Todai-ji (東大寺), Östra stortemplet, så var Yakushi-ji (藥師寺), Läkande Buddhans tempel, det största i Nara. Bygget påbörjades redan 680 och vittnar sålunda om att sjukvård togs på högsta allvar redan tidigt i Japan. Det skriftliga beviset för det återfinns redan i Kojiki, som berättar fabeln om den vita kaninen från Inaba (ungefär dagens Tottori) som lurar ett antal ”krokodilhajar” eller wanizame (鰐鮫) att rada upp sig så att han kan komma över från en ö in på torra land genom att han vill jämföra storleken på deras ”klaner” och när han tar avstamp från den sista hajen erkänner han att han lurat dem. Hajen är snabb och biter tag i kaninen och sliter av honom skinnet. Kaninen lider svårt och vänder sig till Okuni no nushis 80 bröder som alla säger åt honom att rulla sig i havet och torka sig i vinden. Saltvattnet gör naturligtvis att det svider ännu värre. Okuni no nushi ger honom i stället rådet att bada i flodens färskvatten och sedan rulla sig i pollen från kaveldun. Smärtorna lindras och pälsen växer ut igen. Detta anses vara första exemplet på tradering av sjukvård. Som belöning talar kaninen om för Okuni no nushi att han skall få gifta sig med prinsessan Yakami, intressant såtillvida att det sätter precedensen att den som erbjuder korrekt vård också kommer att belönas rikligen. Dessutom ingår fabeln i den första tredjedelen som benämns Gudarnas tidsålder, sjukvård skulle sålunda betraktas som en gåva från himlen.

Den japanska postens historia

Redan på 600-talet anlade Japan ett vägsystem och för att upprätthålla det samt att samla in skatter i natura installerades kejserliga företrädare, som regel benämnda guvernörer, runtom i riket. När en ny väg stod klar förklarades en region vara en provins som ingick i det kejserliga riket och det dröjde inte länge innan ett tempel byggdes som företräddes av ett kejserligt sändebud. När riket spreds ut ifrån Nara, som utgjorde centrum, blev det för stort för enkla dagsresor. I samband med det stora reformarbetet 645 introducerades denma (傳馬 numera förenklat till 伝馬), ett kurirsystem med hästar och poststationer längs vägarna där ryttarna kunde byta till en utvilad häst. Intressant här är att trots isoleringen utarbetade Japan ett nästan identiskt system till det som en gång i tiden uppstod i Persien. Då de japanska hästarna var småväxta kunde de inte avlägga lika långa sträckor som exempelvis en fullblods araberhingst, de japanska vägarna fick därför fler poststationer än det som var brukligt i andra länder.

Chokladens historia i Japan

I andra artiklar har bloggen tittat närmare på konfektyren och bakverkens historia i Japan. Betydligt kortare är chokladens och Japan är tveklöst Asiens chokladmästare och i sina bästa stunder kan de även gå en match mot belgarna. Färdigheter, tekniker och filosofi som utvecklats i tillverkningen av wagashi (和菓子) eller japanskt godis, är i högsta grad applicerbart vid tillverkningen av praliner och med introduktionen av Valentindagens chokladtraditioner, om än med ett lappkast i Japan, har choklad blivit big business i Japan.

De japanska epokerna del 15; 976 – 985 Jogen, Tengen & Eikan

Det finns två divergerande förklaringar till att epoknamnet ändrades 976 till Jogen (貞元), antingen berodde det på en jordbävning alternativt på att kejsarpalatset brann ned. I Wen Xuan (文選) anger en sierska att ”oskuldsfull lycka är det sanna styret” (貞吉の元符) och de två tecknen 貞元 fick representera talesättet. Fujiwara bröderna Kanemichi och Kaneie kontrollerade hovet, 977 dog Kanemichi plötsligt och oväntat, Kaneie ansträngde sig nu att övertyga kejsare Reizei (冷泉天皇) att abdikera och dra sig tillbaka till Nara. Den förväntade oskuldsfulla lyckan visade sig aldrig så redan inom loppet av två år beslöts det att epoken skulle bytas ut till Tengen (天元), Himlens ursprung. För att visa hur uppriktig han var påbjöd kejsaren att alla ”åldringar” tillställs en säck ris.

Kyotos historia

Kyoto (京都) skrivs med två tecken som bägge betyder huvudstad, ändå är den inte det. Det första tecknet (京) indikerar platsen för monarkens bostad, medan det andra (都) användes för en ”tillfälligt flyttad huvudstad”. Bägge tecknen kan också läsas miyako som är det ålderdomliga begreppet för huvudstad. Det förra tecknet återkommer i namn som Tokyo (東京), Beijing (北京), Nanking (南京) och Seoul (경도[京都], 경부[京府], 경사 [京師], 경성[京城], 경조 [京兆]) som haft många olika namn under sin existens. Exemplen tydliggör tecknets betydelse för att utmärka landets huvudstad och enär Kyoto var Japans huvudstad mellan 794 (formellt den 22 november) och 1869 är det naturligt att staden önskar framhäva detta faktum, om än tautologiskt. Kejsare Kanmu anlade staden mellan i stora drag 792 till 805, men flyttade alltså in där 794. Inledningsvis kallades den endast Shinkyo (新京) som ordagrant är ”ny huvudstad”, rationellt men föga poetiskt. När väl palats och administrationsbyggnader stod klara byttes namnet till Heian-kyo (平安京), Fridens och stillhetens huvudstad, föga rationellt men onekligen poetiskt. I folkmun omtalades den antingen som miyako eller, främst bland kvinnor, som O-kyo (お京). Mer behövdes inte. Första gången Kyoto förekommer i skrift är en sammanställning av allmogen i Owari (ungefär dagens Nagoya) från 988, men därefter dröjer det lång tid innan det dyker upp igen. Den 1 april 1899 ändrades namnet formellt till Kyoto.