Historiska bordellstäder i Japan

Japanen har aldrig sett bostaden som en plats för socialt umgänge utan dess funktion är att tillhandahålla en sovplats och möjlighet att inta måltider, men det senare är inte prioriterat. Nöjen avnjutes på platser som är specialiserade för ändamålet. Dessutom har han ansett att han inte bör belasta sina hustrur med mer sexuellt umgänge än nödvändigt. Som en konsekvens innebar det att sexualnöjen därför också lämpligast företogs på platser avsedda för ändamålet. Synen bottnar i att kvinnan inte ansågs ha samma sexualdrift som mannen, och därför separerades de i en prokreationsgrupp och en underhållningsgrupp. De senare återfanns i det de kallade yukaku (遊郭) som funktionellt översätts till bordellstad, även om stadsdel måhända har större ackuratess. Kärt barn har som bekant många namn, dessa områden var också kända som kuruwa (廓) och bloggens personliga favorit, keiseimachi (傾城町) om de även hyste privatpraktiserande nöjesdamer kunde de också ha namn som hanamachi, irosato, yuri och iromachi. De första tre benämningarna gav en antydan om bättre klass på damerna i restaurangmiljö, medan de sista fyra också hyste sjaviga, billiga etablissemang. De tre första kan kallas nöjeskvarter medan de fyra sista nog får benämnas luderkvartar.

Holländsk underkastelse gentemot Tokugawa shogunerna

I oktober 1627 anlände en storslagen ambassad under ledning av Peter Nuyts i det ständigt expanderande Edo. Han reste i en palankin uppburen av sex bärare, med ett följe på närmare 300 personer, holländska soldater, tungt beväpnade samurajer, livréklädda kammarherrar, tolkar och flera dussin tjänare som bar på dyra gåvor till shogun och hans rådgivare. Tillsammans med ett antal krav på shogunatet. En dryg månad senare skulle han smyga sig ut i skydd av mörkret för att aldrig återkomma. Nuyts gjorde sig skyldig till en form av europeisk hybris som växte fram under 1500-talet.

Konsten att stänga av ett rike

I ett tidigare inlägg påvisade bloggen konsekvenserna av att Japan isolerade sig under lite mer än 200 år. I detta är tanken att närmare förklara processen som ledde till beslutet för avstängningen. Exakt när avstängningen sker tvistar de lärde om, några menar att det var 1635 när de stängde in portugiserna på den konstgjorda ön Dejima andra att 1639 är en bättre startpunkt eftersom det var då de förbjöd nanbansen (南蛮船), de ”södra barbar fartygen” som var deras samlingsnamn på portugisiska och spanska handelsfartyg, att angöra japansk hamn. Även så skulle det dröja till 1641 innan portugiserna helt deporterades. Vid denna tid användes aldrig begreppet sakoku (鎖国), det stängda eller slutna riket. Istället talades det om heiyo no minori (閉洋の御法) eller lagen om de låsta haven. I diskussionerna mellan Tokugawa Iemitsus rådgivare användes begreppet rojo (籠城) som är ”cernerad borg” enär de knappast förväntade sig att någon skulle försöka storma och invadera Japan.

Nagasaki prefektur

Namnet betyder den ”långa udden” och det är en adekvat beskrivning av prefekturen. Nagasaki var länge den del av Japan vi i Europa var mest bekant med. Exempelvis utspelar sig Puccinis Madame Butterfly här. I residensstaden med samma namn återfanns Dejima, den konstgjorda halvö där holländarna – de enda européer som tilläts från 1635 – hade sin handelsstation. Därifrån utgick alla beskrivningar av Japan som kom västvärlden till del. Det är också den plats där Japans kristna gömde sig under flera sekler och där den andra atombomben fälldes. Således den plats i Japan som historiskt har haft starkast koppling till Europa och USA. För att förstå relationerna mellan Japan och europeiska nationer måste man först förstå Nagasaki.

Dejima var Tokugawas fönster mot omvärlden

Dejima (出島) ”Avfärdsön” eller ”Utstickande ön” var en solfjädersformad konstgjord ö som var den enda inkörsporten till Japan under Tokugawa dynastin. Japan hade även handelsrelationer med Kina via Ryukyu som kontrollerades av Satsuma och med Korea via Tsushima som behärskades av So klanen. Skillnaden var att i Nagasaki var det utländska skepp som anlände, medan det var lokala skepp som seglade till omvärlden från de andra platserna. Fram till 1868 var det sannolikt också den mest detaljerat beskrivna platsen i hela Japan. Ön anlades ursprungligen för att shogunatet ville kontrollera de portugisiska jesuitprästerna, men det skulle bli känt som holländarnas handelsstation, eller faktorie som var dåtidens benämning. Behovet av landåtervinning har medfört att ön försvunnit från kartan.