歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


2 kommentarer

Konsten att stänga av ett rike

I ett tidigare inlägg påvisade bloggen konsekvenserna av att Japan isolerade sig under lite mer än 200 år. I detta är tanken att närmare förklara processen som ledde till beslutet för avstängningen. Exakt när avstängningen sker tvistar de lärde om, några menar att det var 1635 när de stängde in portugiserna på den konstgjorda ön Dejima andra att 1639 är en bättre startpunkt eftersom det var då de förbjöd nanbansen (南蛮船), de ”södra barbar fartygen” som var deras samlingsnamn på portugisiska och spanska handelsfartyg, att angöra japansk hamn. Även så skulle det dröja till 1641 innan portugiserna helt deporterades. Vid denna tid användes aldrig begreppet sakoku (鎖国), det stängda eller slutna riket. Istället talades det om heiyo no minori (閉洋の御法) eller lagen om de låsta haven. I diskussionerna mellan Tokugawa Iemitsus rådgivare användes begreppet rojo (籠城) som är ”cernerad borg” enär de knappast förväntade sig att någon skulle försöka storma och invadera Japan. Läs mer


1 kommentar

Eurocentrisk världssyn stryper vårt kunnande om Japan

Under Edo perioden (1600 – 1858) kom Japan att bli slutet och isolationistiskt, och så till vida att bakufu, regeringen i Edo, införde ett antal dekret som historikerna sammanfattar som sakoku eller ”den slutna nationen” är det officiellt den korrekta beskrivningen. Verkligheten är som alltid mer komplicerad än böckernas beskrivningar. Dekreten gick ut på att utrota kristendomen och dess inflytande i Japan. Under 1500-talet hade ett antal buddissekter växt sig stora och börjat, till förtret för mången daimyo, utöva politiskt inflytande. Daimyo lade sig inte i prästerskapets religionsutövning och då betackade de sig för att prästerna lade sig i politiken. Oda Nobunaga med stor hjälp av Tokugawa Ieyasu lyckades slå sönder dessa sekter så de inte längre förmådde utöva politisk makt. Läs mer