Sakralt och profant sammelsurium i Japan

KD:s nära sammankoppling till Pingströrelsen och vissa representanters bakgrund i Livets Ord var länge en black om foten för partiet. Med Göran Hägglunds tillträde inleddes en förskjutning bort från religiös sammankoppling som fullföljs under Ebba Busch. Moderaternas rörelse vänsterut på den politiska skalan under Reinfeldt har medfört att KD bland många numera upplevs som det sanna konservativa valet. Bortsett från en smal grupp gammelkonservativa är det få som önskar religiös inblandning i det politiska hantverket. En utveckling likt den vi för närvarande kan observera i USA är ett skräckscenario för de flesta européer. Det förhåller sig på ett likartat sätt i Japan; mordet på förre premiärminister Abe Shintaro har på ett oväntat sätt ställt en fråga i ny dager som de flesta inte trodde existerade längre. I den här artikeln skall bloggen försöka förklara vad det är som sker och titta närmare på tänkbara scenarier framöver.

Helgedomar och tempel

EE

Ett vanligt fel turister till Japan gör är att benämna såväl buddistiska som shintoistiska religiösa byggnader för tempel. På japanska heter de förra tera (寺) ett ord som är inlånat från koreanska eftersom buddismen anlände den vägen till Japan. Dessa benämns lämpligen tempel på svenska, buddisttempel ifall man önskar vara mer specifik. Andra benämningar på dessa är jiin (寺院), ibland används jike (寺家) som egentligen hänför sig till familjen som driver templet, men som i realiteten istället används som en alternativ benämning på ett tempel. På samma sätt är jinai (寺内) tempelområde, men det är inte ovanligt att begreppet anförs för templet som helhet. En annan och mer skolastisk benämning på dem är bukkaku (仏閣) och den används kanske främst om buddistiska tempel i andra länder än Japan. När det gäller en shintoistisk helgedom är den mest frekventa benämningen jinja (神社) och som synes finns det inte ”tempel” i den benämningen. Benämningen är en sammansättning av kami (神) som regelmässigt översätts till gud, men som i shintos tradition inte alls har den omnipotenta funktion som den kristna eller islamiska guden. Det andra tecknet är yashiro (社) vars originella betydelse var ”tillhåll för det spirituella”. I så måtto påminner således betydelsen mer om våra kyrkor än vad templet gör. För att särskilja dessa åt benämner bloggen därför de shintoistiska religiösa byggnaderna för ”helgedom”. För tydlighetens skull, och för att man skall kunna skilja dem åt.

Buddhismens historia i Japan

Av de tre stora världsreligionerna, kristendom, islam och buddhism, är islam den yngsta och buddhismen den äldsta. Siddharta Gautama levde 450 år före Kristi födelse, medan Muhammed såg dagens ljus runt 570 år efter stallet i Betlehem. Ungefär runt den tid som buddhismen anlände i Japan. Buddhismen är starkt koncentrerad till södra och östra Asien. I länder som Thailand, Kambodja, Laos och Myanmar ligger antalet följeslagare över 90 %. Gautama föddes i Indien och religionen spred sig österut, av rent geografiska skäl innebar det också att den anlände sent till Japan. I princip krävdes det nästan tusen år, något långsammare än för kristendomen att nå de nordiska breddgraderna. Detta inlägg tar en närmare titt på hur buddhismen utvecklats i Japan, var förvarnad det är 1 500 år som skall täckas.

Nara prefektur

Nara prefektur är den japanska statsbildningens jordmoder. Här finns på många sätt fler historiskt intressanta resmål än i Kyoto, men de flesta dateras tillbaka till tiden före skrifterna så vår kunskap begränsas till det arkeologiska utgrävningar kan förtälja oss. Flera av gravarna anses tillhöra tidiga kejsare och hovförvaltningen tillåter inte vetenskapen att störa deras eviga vila. Det betyder inte att det finns gott om källmaterial, bara att botten ligger djupare än vi tillåts gå. Prefekturen i dagens utformning är egentligen en delning av den tidigare större Osaka prefekturen då man försökte återskapa det gamla Yamato no kuni som var Japans ursprungliga namn. Under 600- och 700-talet var huvudstaden i stort förlagd till prefekturen. Först i Asuka och senare i dagens residensstad Nara som då gick under namnet Heijokyo, Fridfulla Palatsets Huvudstad. Buddismen infördes till Japan via hovet i Nara, så Japans äldsta buddisttempel återfinns här.

Japans religiösa trankilism

Japaner föds in i Shinto men dör som buddister. Ett av Japans många unika inslag i sin kultur är att de har två stora religioner som inte står i något motsatsförhållande. Tvärtom. De lever i bästa välmåga, bredvid varandra. Det är bara att jämföra med det sekulariserade Sverige, världens kanske minst religiösa land, men när det kommer till både kristendom och islam blir det svallning i känslorna. Den stora skillnaden är förekomsten respektive frånvaron av dogmer. Kristendom och islam predikar ett antal levnadsregler som de förväntar sig att anhängarna skall acceptera. Problemet är att de har mer än tusen år på nacken och dessa regler är dåligt anpassade till en livsstil som kretsar kring smartphones, Xbox, Twitter, Tinder, McDonald’s, miljöproblem, piratströmmade filmer eller för den delen Netflix. Dessutom dras de två stora religionerna med tolkningsproblem, olika grupperingar anser sig ha tolkningsföreträde. Shinto saknar helt dogmer och skrifter, därför finns det heller inga påbud om hur folk skall framleva sina liv. Det är fullt möjligt att vara en kvalificerad skitstövel i den högre skolan och samtidigt en god shintoist. Begreppet ”han är inte en god kristen” är kanske inte något som hörs lika frekvent längre, men det förekommer fortfarande. Ingen japan skulle få för sig att baktala någon som att ”han är inte en god shintoist” eller för den delen buddist. Tanken att dela in människor i goda och onda utifrån ett religiöst perspektiv existerar helt enkelt inte.