Sprudlande handel med Kina och Korea under 1200-talet

Hachimangu Minamotos tempel i Kamakura

Japans internationella relationer under Edo perioden sammanfattas i begreppet sakoku, det slutna riket. Det ger, om än oavsiktligt, intrycket att Japan historiskt varit isolerat, men innan det fanns maskiner som transporterade människor var det havet och vindarna som band dem samman. Så även om Japan geografiskt framstår som ett isolerat örike fanns det ett historiskt utbyte mellan Japan och fastlandsasien, men också Ryukyu som fram till 1609 var ett oberoende kungadöme. Idag tar bloggen därför en titt på Japans utrikes relationer under Kamakura perioden.

Japansk film, mer än Kurosawa

Just nu visas Koreeda Hirokazus film Systrarna – Umimachi diary eller dagbok från en kuststad i original – på svenska biodukar. Den är baserad på en manga av Yoshida Akimi som också ritat manga som Akuma to himegimi Prinsessan Kimi och Djävulen, och Kariforunia monogatari eller berättelsen om Kalifornien, men är så klart mest känd för Banana Fish. Med tanke på hur mycket film som produceras i Japan är det ytterst få som når fram till Sveriges gränser, så idag tar bloggen en liten titt på Japans cineastiska historia.

En dag i Yonezaki Taros liv

Japanerna kallar bondeklassen nomin och den enskilde bonden noka, men i gamla tiden betecknades de hyakusho, vars tecken (百姓) var för sig betyder hundra och efternamn. Det är ett arkaiskt uttryck för folket, i en tid när det inte fanns mycket mer än hundra efternamn täcktes alla in, och då de allra allra flesta var bönder kom begreppet så småningom att primärt omfatta jordbrukarna. Bönders liv världen runt kan te sig närmast identiskt, upp tidigt, arbeta hårt och i säng sent. Arbetets innehåll anpassas efter årstiderna, såning har sin tid, ogräsjakt sin, att skörda grödorna och försäljning sin. Det är böndernas inrutade arbetsår som medfört att nyåret i nästan alla kulturer är en av de stora högtiderna. Att sätta punkt för det som varit och förbereda sig på att upprepa det hela en gång till. Den japanske bondens vardag skiljde sig likafullt en hel del från sin västerländskes motsvarighet.

Så roade sig japanerna förr i tiden

Japan är TV-spelens förlovade hemland, Nintendo, SEGA, Sony PlayStation osv. är alla japanska aktörer. Visserligen har de haft svårt att ställa om sig till det nya smartphoneparadigmet, men de håller på och kommer säkert att finnas med ett tag till. Särskilt Nintendo har haft en förmåga att ständigt anpassa sig till nymodigheter. Företaget, som ligger i traditionens högborg, Kyoto, började nämligen som tillverkare av karuta eller japanska kortspel. Idag tittar bloggen på hur japanerna roade sig innan det fanns biografer, TV och internet.

Minamoto no Yoriie shogun endast två år

Minamoto klanens kontroll över Kamakura shogunatet började förfalla redan under den andra shogunen Minamoto no Yoriie. Som näst äldste son till Yoritomo, men äldste till hustrun, ägnade sig Yoriie åt de martialiska konsterna som fäktning, ridning och bågskytte. Fadern gick bort 1199 då Yoriie endast var 17 år gammal. Yoritomos hustru, Hojo Masako, hade redan under äktenskapet börjat agera bakom kulisserna för att Hojo klanen skulle fungera som regent för shogun på ungefär motsvarande sätt som Fujiwara klanen agerat i skuggan av kejsaren. Exempelvis gifte hon bort Yoriie med en Hojo dotter för att den vägen garantera klanens monopol på posten som regent.