歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

De japanska bibliotekens historia

Det finns två välrenommerade böcker som beskriver de japanska bibliotekens historia och tillkomst. Jinbutsu de tadoru Nihon no Toshokan no rekishi (人物でたどる日本の図書館の歴史) utgiven 2016 av Seikyusha (ISBN: 978-4-7872-0060-0) och författad av Ogawa Tetsu, Okuizumi Kazuhisa och Oguro Hiroshi. Den andra är Toshokan no Nihonshi (図書館の日本史) utgiven 2019 av Bensei Shuppan (ISBN: 978-4-585-20067-3) och skriven av Kondo Toru. De är således nya och innehåller därmed senast tillgängliga information, tyvärr är de också dyra och svåra att få tag i. Denna artikel om de japanska biblioteken bygger därför på andra källor, risken är med andra ord att den vare sig är fullständig eller korrekt i varje detalj. Läs mer


Lämna en kommentar

Japanska tideräkningens historia

Den inhemska japanska tideräkningen börjar i samband med Taika reformerna och införandet av Nengo. Innan dess är det osäkert hur tiden räknades då samtliga extanta skrifter har tillkommit efter reformerna. Tidigare årtal omnämns i moderna skrifter efter kejsarna, således samma system som används nu. Vi vet att de kände till den kinesiska astralkalendern kallad ”himmelska stammar, jordiska grenar” på japanska eto eller ganshi (干支) som är ett 60 årigt system och tänkt att täcka en mansålder. Den sortens räknesystem gör det svårt att tala om framtiden eftersom man inte kan räkna med mer än 60 år åt gången. Men de japanska nengo eller gengo som de också kallas, ändrar inte på det problemet. Tvärtom så kom de med sina egna oväntade problem i samband med datoriseringen då ett nengo aldrig överstigit två siffror. Därför programmerade också datorerna med den restriktionen. Det innebar att 2025 som skulle motsvarar Showa 100 istället blev till Showa 0, alltså 1925. Läs mer


Lämna en kommentar

Senseikomplex och äldre japanska män

För läsare som är någorlunda bekanta med Japan är uttrycket lolikon ett välbekant portmanteau av Lolita och komplex. Ursprungligen refererade det till äldre mäns sexuella fascination för flickor, ibland farligt angränsande till pedofili. Sedan har uttrycket kommit att omfatta modestilar och även livsstilar. Där vi i första hand associerar ett Lolitakomplex till Humbert Humberts karaktär i Vladimir Nabokovs roman Lolita som en i medelålders män inneboende snuskgubbe, så följer den japanska tolkningen egentligen romanens beskrivning mera bokstavligt. Nabokov talar om den unga flickans ”nymfiska karaktär” och kallade henne en nymfett när hon upptäcker sin sexualitet och inser hur hon kan använda den för att kontrollera män. Det förklarar också uppkomsten av det japanska Lolitafenomenet med modestilar och sådant som maidcaféer, AKB48 och liknande. Det har blivit en omvänd exploatering av viljelösa medelålders och äldre mäns sexuella disposition för egen ekonomisk framgång. Resultatet blir att när japaner använder uttrycket lolikon får vi helt enkelt en felaktig association till ”phula pharbrorn”, där han hos oss är en predator är han i Japan närmast ett offer.

Självfallet betyder det inte att den ursprungliga anledningen till begreppets popularitet försvunnit. Det lever i största välmåga. Bloggen blev påmind om detta av Dag Klingstedt som bedriver den eminenta Japanbloggen, då han berättade om ett oväntat möte med en kväll med en japansk man som han bedömde vara runt 65 år. Han sade nämligen att ”kärringar över 30 stinker”, på japanska sanjusai no onna tte kusai och även om lexikonet anger att onna betyder kvinna så när det affixiva no hito plockas bort får det den mer nedvärderande aspekten av kärring. Den här attityden är en delförklaring till varför så många japanska kvinnor helst vill bli gifta före 30 och också varför när de passerat samma åldersstreck att de totalfokuserar på sin karriär ifall de fortfarande är ogifta.

Yngre män sägs generellt vara asexuella, eller ha begränsat intresse för könsumgänge. Det ligger mycket i det, även om spektret är bredare än rapporteringen i gammelmedia kan få en att tro. Men de äldre männens inställning är inte direkt någon positiv influens. Under diskussionen med Klingstedt föreslog jag att att de äldre japanska männen led av ett ”Senseikomplex” då han påpekade att de vanligaste raggningsförsöken han hörde var oshiete ageru (教えてあげる), jag skall lära dig. De ser sig själva som ett slags Henry Higgins i G.B. Shaws Pygmalion och genom sin erfarenhet skall de guida det oskyldiga flickebarnet in i lustans örtagård. Den egna spegelbilden projiceras på den unga damen, snarare än potentialen att tillfredsställa kötets lustar, även om det senare naturligtvis inte skall förbises. Prestationen att ha ”lärt upp” en ung flicka är det som värdesätts.

Den som någon gång ägnat sig åt någon av de japanska kampsporterna kommer tidigt i kontakt med begreppet sensei (先生) ofta översatt till lärare eller mäster/mästare, en mera korrekt översättning är äldre då det ordagrant betyder ”född tidigare” och i Japan är det ett honnörsbegrepp. Exempelvis är det en bidragande orsak till att skollärare har hög status i Japan. Inte enbart eleverna tilltalar dem med sensei men det gör även deras föräldrar. Medelålders och äldre män vars karriär tvärstannat kommer aldrig uppnå den respekt som är så eftersträvansvärd hos japanerna. Introducering av 20-åringar i kärlekslivets mysterier blir för dem en möjlighet till personlig revansch. För de höra sonkei shichau (尊敬しちゃう) ”jag beundrar/respekterar dig totalt” av henne är deras lycka optimerad. Insikten att de lider av ett senseikomplex, som på japanska får omdöpas till senseikon (先生コン), lyser då klart och tydligt med sin frånvaro. Skall de komma till rätta med sin demografiska utmaning behöver de också nå insikten att det finns väl många män som driver omkring med ett senseikon ute i verkligheten.


Lämna en kommentar

Animes historia i Japan

Med anledning av den tragiska mordbranden på Kyoto Animation kan det finnas anledning att titta närmare på Japans långa historia med anime, och kanske också ställa frågan varför det dröjt så länge innan det fått genomslag utanför Japan. Senast tillgängliga siffra är från 2016 då Japan exporterade anime för 1,77 miljarder kronor, och det innebar att anime upptog 77,1 % av all export som rörde rörliga bilder (numera är det ju digitalt och inte film). En försvinnande liten del av den exporten hittar fram till Sverige, 58 % hamnar i andra asiatiska länder, 29 % i Nordamerika och endast drygt 7 % kommer till Europa. I gengäld är svenska anime fantaster skickliga att på egen hand få fram anime som delas mellan dem. Läs mer


Lämna en kommentar

Kvinnliga litteraturpristagare för både Akutagawa och Naoki priserna

Två gånger om året delar Samfundet för Främjande av Japansk Litteratur, ett slags motsvarighet till Svenska Akademien, ut Japans två största litteraturpris, Akutagawapriset och Naokipriset. Uppkallade efter Akutagawa Ryunosuke och Naoki Sanjugo går de till nykomlingar inom belles-lettres eller renodlad skönlitteratur, och underhållningslitteratur undantagen är deckare och thrillers. Det var redaktören för Bungei Shunju (文芸春秋) som är Japans främsta litterära magasin, en slags motsvarighet till Bonniers Litterära Magasin, Kikuchi Kan som 1935 etablerade priserna. Idag erhåller pristagarna en miljon yen (ca. 88 000 kronor) samt ett fickur i guld. Sommarens priser tillkännagavs häromdagen och för första gången gick båda priserna samtidigt till kvinnor. Läs mer