歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Japans théhistoria

En av de specifika konstarter som bidrar till uppfattningen om Japan som kulturellt unikt är Théceremonin, på japanska sado (茶道) som är théets väg, eller cha no yu (茶の湯) som är théets varmvatten. Som så mycket som i väst uppfattas som japanskt kom även thé och dess hantering från Kina. Den obestridde thémästaren där är Lu Yu (陸羽) som levde mellan 733 – 804. Han skrev ”Klassikern om thé”, på kinesiska 茶経 som lite vanvördigt kan tolkas som Théets sutra, 760 – 762 och verket består av tio rullar som går igenom allt från odling, till verktyg och tillbehör. Lu Yu underströk vikten av rent springvatten för ett hälsosamt och gott thé. På 800-talet vistades den japanske buddistmunken Eichu (永忠) under flera decennier i Kina där han studerade thé under Lu Yus lärjungar. Han skulle ta med sig både Lu Yus skrifter och ett otal olika théplantor. Kejsare Kanmu (桓武天皇) avsatte mark utanför Kyoto i ett område kallat Uji (宇治) där de planterades. Än idag anses Ujithé vara något av det bästa som kan uppbådas i Japan.

Läs mer


Lämna en kommentar

Animekaraktärers historiska förebilder

Precis som tecknade seriefigurer som exempelvis Bamse bygger på historiska eller mytiska förebilder, exempelvis Atlas, så har många anime och mangakaraktärer historiska förebilder. Men de bygger inte på de vi känner från klassicismen utan personer ur den japanska historien. Skall man förstå deras karaktärsdrag, bevekelsegrunder, begåvning, förmågor och agerande på djupet behöver man således också förstå varför de är skapade som de är. Denna artikel går därför igenom ett antal välkända anime och mangakaraktärer och presenterar deras historiska förebilder. Den som vill lära sig mer om Japans historia konkret via manga eller anime bör införskaffa Nekoneko Nihonshi av Sonishi Kenji, som också finns på NHK Education och har en egen hemsida. Läs mer


Lämna en kommentar

Okinawas historia

Eftersom Okinawa skiljer sig från övriga Japan på väsentliga områden är ögruppen ett intressant jämförelseobjekt och en påminnelse om att japansk homogenitetsvurmande inte alltid stämmer överens med verkligheten. Prefekturen förekommer därför någorlunda regelbundet i bloggens rapportering om japanska förhållanden, men ett helhetsgrepp på dess historia saknas, även om ansatser gjorts. Situationen förvärras av att en stor del av Okinawas historiska dokumentation förstörts i samband med två invasioner. Den första 1609 när bushi (武士), krigare, från Satsuma på södra Kyushu anlände för att kolonisera kungariket Ryukyu. Den andra 1945 när USA skulle förbereda en invasion av Japan, innan atombomberna ändrade den historiska utvecklingen. Okinawa har således lärt sig, den hårda vägen, att stå under andras överhöghet och anpassa sig till deras krav och förväntningar. Men så har det inte alltid varit, de var också ett stolt och enhetligt kungadöme som skördade frukterna av sin kunskap att navigera haven och förmåga att korsa språk- och kulturgränser för att upprätthålla goda handelsförbindelser. Läs mer


1 kommentar

Det japanska årets traditioner – andra halvåret

I ett tidigare inlägg presenterade bloggen första halvårets japanska traditioner; sociala och religiösa. För att beskrivningen skall bli komplett behöver vi även gå igenom det andra halvårets traditioner, ceremonier och ritualer. Som nämndes i det inlägget är den japanska sommaren het och fuktig, av den anledningen undviker de gärna evenemang under dagtid. Således är det inte underligt att julis första evenemang är en hoshimatsuri (星祭り) eller stjärnfestival den 7 juli. Tanabata (七夕) betyder ordagrant ”sjunde aftonen” och noggranna läsare har säkert märkt ett mönster. Nyårsdagen (1/1), flickornas dag den tredje mars (3/3), barnens dag den 5 maj (5/5) och nu sjunde juli (7/7). Dessa benämns gosekku (五節句), de fem ”årstidsfraserna” och härstammar från fem separata ceremonier vid hovet i Nara under 600-talet. De framförde poetiska hälsningsfraser – som delvis fortfarande används idag i formella brev – som representerade årstiden. Profetior baserade på astrologi var en viktig faktor i kejsarens beslutsfattande, den sjunde juli möts stjärnorna Vega, från stjärnbilden lyran, och Altair, från stjärnbilden örnen. Bägge är de starkast lysande stjärnorna i respektive stjärnbild och de representerar Ame no wakahiko (天若日子) och Ajisukitakahikone (阿遅鉏高日子根), två mytiska gudar som älskade varandra men endast kunde träffas en gång om året. Precis som Vega och Altair när de den 7 juli möts på himlavalvet, men resten av året hålls åtskilda av Vintergatan. Det är därför ett tillfälle att få romantiska önskningar förverkligade. Japanerna, särskilt unga kvinnor, skriver ner sina önskningar, gärna i formen av ett poem, på en tanzaku (短冊), de hängs upp på en bambupåle som sedan får flyta iväg på närmsta flod. Läs mer


4 kommentarer

Den japanska trädgårdens historiska utveckling

Den normale turisten som besöker Japan spenderar all sin tid, åtminstone vid första besöket, i storstäder som Tokyo, Osaka eller Kyoto. De mer uppmärksamma som inte spenderar all sin tid i de kommersiella distrikten ställer sig ibland frågan; Har japanerna inga trädgårdar? Såvida de inte sitter på en tomt som gått i släktens ägo de sista tre generationer är svaret negativt. Byggloven i storstäderna kommer med rätten att bebygga 100 % av markytan, på japanska kallad kenpeiritsu (建蔽率), och total bostadsyta, på japanska yosekiritsu (容積率) på 200 – 300 %. I realiteten innebär det att en tomt på 80 m² kommer att bebyggas till sista kvadratmetern med ett garage som går ner i källarplanet för att ha plats till nödvändig boyta. Uppenbart är att det blir inget kvar till trädgård. Ändå är japanska trädgårdar berömda för sin skönhet och vill man se någon i en storstad blir det till att bege sig till ett tempel. Ute på landsbygden är situationen en helt annan, tomter på 400 – 500 m² förekommer flitigt och därför behöver inte garaget heller byggas in i källarplanet och det blir mark kvar till ett stycke trädgård. I den här artikeln gör vi ett försök att förklara varför utvecklingen ser ut som den gör. Läs mer