De japanska epokerna del 23 Joryaku, Eiho & Otoku 1077 – 1087

Smittkoppsepidemi och långvarig torka fick kejsare Shirakawa att byta epoknamn i slutet av 1077 till Joryaku (承暦), ett uttryck hämtat från 維城典訓 (Weicheng Dianxun) en skrift sammanställd för Kinas enda kvinnliga kejsare Wu Hou (則天武后) som ordagrant betyder att ”erhålla historia” men i detta sammanhang syftar på att fortsätta regera trots ”himlens uttryckliga missnöje”. Ett uttryck för en vilja att göra sitt yttersta för att få rätsida på problemen. Shirakawa kan således sägas ha erkänt att problem existerade, att hans förmåga var otillräcklig, men att avsikten var att komma till rätta med problemen. Ett uttryck för den viljan var att Shirakawa återvände till Rokujo dairi (六条内裏) det som ansågs vara kejsarens huvudpalats inom palatsområdet. En symbol för att normalitet återställdes.

Immaterialrättsliga konflikter

Den 29 januari 2024 hittades Ashihara Hinako (芦原妃名子) avliden tillsammans med ett avskedsbrev, polisen bedömde snabbt att det handlade om ett självmord, men hennes fans visade snabbt på Twitter (X) att det låg något betydligt mer komplicerat bakom. Hinako, vars riktiga namn är Matsumoto Noriko (松本律子) föddes i januari 1974 och var sålunda 50 år när hon begick självmord. Hennes karriär som mangaka hade gått upp och ner, men sedan hon 2017 började teckna Sexy Tanaka-san gick karriären rakt upp. Hon hade en stor fanbas, både bland män och kvinnor. Nihon terebi, ett nationellt privat tv-nätverk, hade beslutat att göra en live action serie som sändes mellan oktober och december förra året och då upptäckte hon att manusförfattarna hade gjort stora ingrepp i hennes protagonist, Tanaka Kyoko (田中京子), som hon inte uppskattade. En häftig Twitterdebatt uppstod, men den 28 januari lade hon upp ett meddelande om att hennes avsikt inte hade varit att ”attackera” och bad om ursäkt samtidigt med att hon raderade alla gamla inlägg och försvann under radarn. Nästa dag hittades hon död.

De japanska epokerna del 22 1065 – 1077 Jiryaku, Enkyu & Joho

1065 var det japanerna kallar ett yakudoshi (厄年), hade de använt latin istället för klassisk kinesiska som sitt lingua franca hade de istället benämnt det annus horribilis. Vissa år ansågs särskilt olyckliga, stjärnorna stod fel och under 1065 kom det inget regn. Dessutom ansågs året vara det de kallar sango no yaku (三合の厄) när de tre gudar som representerar de tre mest olyckliga riktningarna i kalendern samlades, Taisai,Taiin och Kakki, för att staka ut riktningen mot elände, katastrof och mörker. Kejsare Go-Reizei ansåg det därför prudentligt att vidta försiktighetsåtgärder som att byta epoknamn. Han introducerade oss till Jiryaku (治暦) som ordagrant är ”styre efter kalendern”, ett uttryck från kinesiskans 君子治暦明時 som är ”härskare som styr enligt kalendern får en ljus tid”. Det kan ses som ett uttryck för att kejsaren ansåg att Japan måste göra sig i ordning för svårare tider och anpassa sig till en ny verklighet.

De japanska epokerna del 21 1046 – 1065 Eisho, Tengi & Kohei

Eisho (永承) ibland uttalat Eijo inleddes med kröningen av kejsare Go-Reizei (後冷泉天皇) år 1046 och troligen ämnade han emulera den kinesiska kejsaren Tianzuo då han tog sitt epoknamn från Dokumentens bok (書経) där det står 永承天祚, ung kejsare Tianzuo lyssnades på i evigheter. Tanken var att hans regentperiod skulle bli ett föredöme för framtida generationers kejsare. Några månader efter sitt trontillträde utnämner han Akiko Naishinno till Chugu (中宮), en av titlarna för en kejserlig gemål, men under kejsarinna, en titel som hans mor och gemål till kejsare Go-Suzaku fick behålla. Det medförde avundsjuka gräl inom hovet.

Japans andra konjunkturcykel?

Utifrån betraktat framstår Japans ekonomiska utveckling efter andra världskriget som en 60 år lång konjunkturcykel. De första 30 åren, 60-, 70- och 80-talet är högkonjunkturen, dubbelsiffriga tillväxttal, enorma överskott i handelsbalansen, full sysselsättning men ingen inflation. Ingen begrep hur, det tog lång tid innan västekonomer fick upp ögonen för utvecklingen. Särskilt amerikanska ekonomer kliade sig i huvudet eftersom Japans agerande inte överensstämde med deras kapitalistiska teorier. Sedan vände det, fastighetsbubblan – de hade inga investeringsalternativ – fick pyspunka, strukturrationaliseringar blev det nya modeordet, arbetslösheten steg, deflation blev vardagsmat, hemlösa samlades i parkerna, byggnaderna med nattsuddarnas favorithak mörklades. 90-, 00- och 10-talet var lågkonjunkturens tidevarv där innovationsförmågan dog sotdöden, japanska företag blev sinnebilden av Peters princip.