歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Trump på besök i Japan

President Donald J. Trump har precis avlagt ett fyra dagar långt officiellt besök i Japan. Sedan det moderna jetflygets tillkomst är det historiskt det längsta besöket av en amerikansk president med några timmars marginal. Premiärminister Abe Shinzo har velat utnyttja sin personliga relation till Trump innan han lämnar över makten till sin efterföljare för att etablera en grund för fortsatt samarbete. Normalt sett brukar man resonera som att stater har inga relationer, endast egenintressen. Men med Trump i Vita Huset har det blivit tydligt att hans personliga behov av publicitet och narcissistisk självgodhet har omkullkastat den gamla sanningen. Abe har greppat detta och därför är detta besök ett av de närmast innehållslösa som avhållits. Närmare ett renodlat turistbesök av en statschef är svåruppnåeligt. Läs mer

Annonser


2 kommentarer

Lotterishogunen Ashikaga Yoshinori personifierade kolerikern

Den sjätte shogun i den andra dynastin, Ashikaga Yoshinori, var son till den tredje, Yoshimitsu, och lillebror till den fjärde Yoshimochi. Han var långt kommen i sin utbildning som präst inom Tendai sekten, den på 1300-talet starkaste buddistiska sekten och hade även tjänstgjort som vice-abbot på ett tempel när Yoshikazu hastigt avled. Hans bror, som i realiteten styrde, hade inga andra söner och vägrade utpeka sin efterföljare. Vasallerna öppnade då ett möte i templet Iwashimizu Hachimangu söder om Kyoto för att utse efterträdare. Kandidaterna var Kajii Gisho, Gisho (andra tecken), Kozan Eiryu och så Yoshinori. Samtliga var halvbröder och söner till Yoshimitsu. Valet skedde med lottning, på japanska kujibiki (籤引き), som föll till Yoshinoris fördes så han blixtinkallades till att ta över posten som landets ledare eftersom Yoshimochi avled dagen innan. Sedan dess är han känd som kujibiki shogun. Läs mer


Lämna en kommentar

Japans internet är inte som vårt

Få svenskar har någonsin anledning att besöka japanska internet sajter. Bloggen däremot är mer eller mindre tvingad att dagligen rumstera omkring därinne. Det är en alltid lika påfrestande och frustrerande upplevelse. Även professionellt drivna sajter som genererar flera miljoner kronor i daglig omsättning ser ut som något en 14-årig pojkvasker suttit och kodat på farsans vind. Rakuten, Japans största handelsplats är ett utmärkt exempel på hur stilla webbdesignutvecklingen stått i Japan. Det ser ut som om handelsplatsen drivas av ett par Windows XP datorer som kör Internet Explorer 6 och Flash. Inflexibla sökfunktioner, usel skalning, plottrig design, döda länkar, ålderdomliga tekniker och minimal text från landet som gett oss skönheten i en théceremoni eller ikebana. Hur kunde det gå så fel? Bloggen tar i detta inlägg itu med Japans internethistoria. Läs mer


2 kommentarer

Journalistikens framtid

Understundom glider bloggens tankar bort från Japan och dess historia. Oftast har jag den goda smaken att bespara läsarna dessa tankar. Men ibland blir förnimmelserna ofrånkomligt starka och lusten att skriva av sig blir påträngande, som exempelvis här, här, här och här. Journalistik, eftersom bloggen har en del erfarenhet av det, i såväl Sverige som utomlands, är ett sådant ämne. Här syftar jag då specifikt på den del som kräver trycksvärta, annonsörer och betalande läsare för att nå ut med sitt budskap. Bloggen kan ses som ett stycke journalistik i dess post-modernistiska betydelse. Det finns inga akademiska resonemang kring valet av källor, olika historiska synsätt presenteras inte, det finns varken post-feministisk hermeneutik, Cliometrik (Clio var hjälteskrivningarnas musa), historiematerialism, dekonstruktion, poststrukturalism, prosopografi eller liknande som styr resonemangen. Istället beskrivs personer, händelser och tidslinjer utifrån kända, oftast vidimerade, fakta och hur dessa återspeglas i dagens japanska samhälle. Journalister inom press som kräver utgivarcertifikat, fnyser lite föraktfullt åt detta och kallar det medborgarjournalistik. Det får de gärna göra. Läs mer


Lämna en kommentar

Risets historia i Japan

Ris är världens tredje största gröda. Störst är sockerrör med 1,9 miljarder ton, därefter majs med 1 miljard ton, världens risskördar uppgår till 741,5 miljoner ton, varav 87 % odlas av asiatiska bönder. Men då sockerrör och majs primärt används till annat än mänsklig föda är ris den gröda som äts mest i världen av människor, mer än 20 % av kaloriintaget hos världens människor fås genom ris. Domesticerat ris, alltså förmågan att kvarhålla fröet på plantan när det mognat, dateras tillbaka till mer än 10 000 år sedan i Yangtze flodens dalar. Idag odlas i princip två huvudsorter indica och japonica, som namnen antyder härstammar de från Indien och Japan, men bägge kommer således från en kinesisk prototyp. Spridningen gick långsamt och de äldsta arkeologiska fynden i Japan kan dateras till senare delen av Jomon perioden, för ungefär 3 000 år sedan. Något äldre fynd finns från den koreanska Mumun perioden, benämningen på koreanskt lergods, en rimlig slutsats är därför att det kinesiska riset kom till Japan från Korea. Om det var koreaner som tog det med sig på utforskningsresor, eller japaner som tog det med sig tillbaka efter utflykter till södra Korea har vi ingen aning om. Det är dags att titta på risets utveckling i Japan. Läs mer