Ingen humor tack, vi är japaner

Rubriken är en skamlös stöld från Alistair Foot och Anthony Marriots klassiska pjäs, No sex please, we´re British från 1971. Tanken är att den skall vara ingången till en syn på japansk humor, eller från ett svenskt perspektiv bristen på detsamma. För ett antal år sedan var japanska humorprogram eller kopior av dem ett populärt inslag i TV utbudet. Den främsta anledningen var att de tillät sig saker som ingen annan gjorde och i bakvattnet av reality TV, eller på svenska dokusåpor, blev det legitimt med förnedringsprogram och det var själva kvintessensen i den japanska humorn. Varför har det blivit så?

Japans pornografi och sexualhistoria

Först ett par varningar. Den sköre, väne eller moraliskt högbröstade skall icke klicka sig vidare till fortsättningen. Inläggets ämne upplevs som känsligt av somliga och det innehåller såväl könsord som grafiska illustrationer. Har man svårt för pornografi eller upprörs av sexuell äventyrslusta är detta ett inlägg man skall hålla sig borta från. Likaså ifall man förväntar sig länkar till hemliga hentai eller bukkake sajter. Den servicen erbjuds inte här och den med sådana förhoppningar blir enbart grymt besviken. Men alla som någon gång betraktat japansk pornografi (och ja, vi har era IP nummer) eller haft sex med en japan eller japanska vet att den erfarenheten avviker från allt man tidigare varit med om. Varför det förhåller sig så skall detta inlägg försöka reda ut. Du har blivit tillbörligen varnad, klickar du dig nu vidare är det på eget ansvar.

Japanska restaurangnäringens historia

Bloggens flitige kollega och interlokutör som driver Japanbloggen, Dag Klingstedt, skickade för nyligen över ett par foton för att understryka sin preferens för livet i Japan framför Sverige. Den första bilden, som återges nedan, visar en meny, för den tillfällige läsaren på sin höjd en kuriositet, för den nyfikne en anledning att fråga vad som är intressant med den. Det första är att den är helt på japanska, krögaren har således inte en tanke på att locka in turister eller besökare från utlandet och de få som eventuellt sticker in sitt huvud vänder antagligen på klacken. Anledningen återkommer vi till. Det andra skälet till att Dag fann menyn värd att nämna är priserna. Lägg märke till hur många rätter som kostar 100 yen, i dagens växelkurs strax över sju kronor. Poängen Dag framförde är naturligtvis, när kunde du senast gå ut på krogen och beställa något till sju kronor? Svaret är gissningsvis; någon gång i början av 70-talet. Självfallet är det inte en måltid som serveras för sju kronor utan det är av tilltugs- eller tillbehörskaraktär. Men för 70 kronor kan du således konstruera din egen tiorätters måltid. För den som gillar kulinariska utsvävningar och äventyr är menyn en påminnelse om hur mycket större utbudet är inom inshokuten sektorn, som restaurangnäringen benämns, i Japan jämfört med Sverige.

Iwate prefektur

Iwate prefektur är Japans mest glesbefolkade prefektur. 83,8 pers/km² innebär ändå att det endast är Skåne och Stockholms län som är mer tättbefolkat än Iwate, således en god illustration på just hur tättbefolkat Japan är. Anledningen är naturligtvis att ytan är stor, 15 275 km² gör det till Japans näst största prefektur, ungefär en femtedel av Hokkaido. Således mindre än såväl Gävleborg som Värmland, men aningen större än saligt insomnade Älvsborgs län. Den andra orsaken är att det ligger högt upp i norr på Honshu, den japanska huvudön.

Japans viktigaste politiska dokument

Magna Carta, U.S. Constitution eller Karl Marx och Friedrich Engels Kommunistiska Manifest är de tre viktigaste dokument man behöver känna till för att förstå den moderna politiska utvecklingen i västvärlden. Honsaroku (本佐録) är den japanska motsvarigheten, men det finns förmodligen inte en enda statsvetare utanför Japan som hört talas om den eller har en aning om vad den innehåller. Ett blogginlägg klarar inte av att korrigera den bristen, men kanske kan det väcka intresse bland de som anser det viktigt att känna till alternativ utanför den egna snäva kulturella sfären.