Det finns ett gammalt talesätt i Japan; När tre personer möts uppstår två fraktioner. Den som kommit japanerna in på livet är ofta benägen att hålla med. De vill gärna inordna sig i grupperingar som bygger på motsatsförhållanden, samtidigt som de egentligen är överens om nästan allt. Den här tendensen kom i dagern under slutet av 1100-talet. Japan var redo för sitt första stora inbördeskrig.
Taira no Kiyomori
Det är inte riktigt klart när japanerna började använda tatami mattor som golvläggning. Tillägget matta på svenska, som kommer från engelskan och inte japanska, är olyckligt då det snarare borde kallas tatamigolv. Det handlar nämligen inte om mattor som kan rullas upp eller flyttas runt i ett anfall av dekorationslust. Utan det är risbast som vävs in i uppspända träramar fyllda med veketåg, på japanska kallat igusa. De är således tillverkade enbart med naturliga material och har därför också en begränsad, om än tämligen lång, livslängd. Normalt bör de bytas ut ungefär vart femte år. Traditionellt togs de upp på nyårsafton och bankades rena, men numera är det få som upprätthåller den traditionen.
Japans musiktradition kommer främst från Kina, antingen direkt eller via Korea. Men som all annan främmande kultur som landet importerar omvandlas det och förändras till något unikt japanskt. Det gäller såväl instrumenten som musiken och repertoaren. Det mest kända instrumentet är troligen geishans shamisen, det tresträngade gitarrinstrumentet. Dess historia är kortare än många tror.
Precis som alla andra utvecklade industriländer har Japan ett välutvecklad utbildningssystem, till skillnad från USA har den offentligt finansierade utbildningen ett utormodentligt gott rykte, men precis som i USA är den privata utbildningssektorn stor. Anledningarna till det är närmast diametralt motsatta. I USA beror det på missnöje med de offentliga systemen, i Japan beror det på att den offentligfinansierade utbildningen är för bra. Fortsätt läsa
Ibland är frestelsen stor att definiera Japan som ett mellanting mellan Island och Finland. Island för att det är ett isolerat örike med en homogen befolkning och ett avvikande språk som få utanför landet behärskar, och Finland för att det har en homogen befolkning med ett språk som få utanför landets gränser förstår och en rättfram och för dem själva ganska självklar xenofobisk läggning. ”Vi hatar inte utlänningar, men vi ser ingen anledning att de skall hänga omkring här var vi bor” är ett uttalande som gör sig lika bra i Lahti som i Nagoya. Att revidera det till ett smakligare uttalande om integrationssvårigheter i den politiska korrekthetens namn skulle kännas lika avlägset för bägge. Bevarandet av den egna homogeniteten ses som en självklarhet och den avkomling som inte förstår det får skylla sig själv. Fortsätt läsa
歴史館 