Vem var Tojo Hideki?

Nämn ordet Nazityskland och de flesta av oss får omedelbara personassociationer. Adolf Hitler dominerar självfallet bilden, men de flesta av oss får även upp bilder av Hermann Göring, Joseph Goebbels, Reinhard Heydrich, Alfried Krupp, Heinrich Himmler, Adolf Eichmann, Joachim von Ribbentrop och Walter Scheel är säkerligen namn som omedelbart dyker upp i huvudet ifall man ombeds att nämna några. Ställs samma fråga om att nämna Japans motsvarighet blir det säkerligen tomt i huvudet på de flesta, några tänker säkerligen på kejsare Hirohito, men hans roll var bra mycket mer tillbakadragen än Hitlers och Mussolinis. Den som tänker till klarar nog också att kläcka ur sig general Tojo och den verkligt historieintresserade kan säkert också berätta att amiral Yamamoto var den som anföll Pearl Harbor. Får de frågan vad dessa personer hette i förnamn (Hideki respektive Isoroku) blir det i nio fall av tio blankt, och ombeds de berätta något om herrarna blir blicken ofta helt tom. I en eurocentrerad värld är det inget att förvånas över. Här är ett försök att korrigera det en smula genom att närmare presentera Tojo Hideki (東条英機), general, krigsminister och premiärminister.

Japans mästerspion hade Stockholm som sin bas

Onodera Makoto har av en japansk underrättelsehistoriker vid namn Okabe Noburu kallats ”spionagets gud”, choho no kamisama (諜報の神様) på japanska. Det må vara ursäktligt att vissa överdrifter uppstår i lokalpatriotismens namn eftersom folk i branschen kanske oftare plockar fram den gamle Stasichefen Markus Wolf som exemplet på den som bedrivit de flest lyckade operationerna. Exempelvis påstår Okabe att Onodera var flytande i ryska, tyska och talade utmärkt engelska. I CIAs öppnade arkiv anges det istället att han var flytande i ryska, talade passabel tyska men var usel på engelska, dessutom beskrivs han som ”intelligence officer of some capability”. Sannolikt kan CIA göra en bättre bedömning än Okabe, i gengäld kan han berätta betydligt mer om Onoderas bakgrund och verksamhet än vad redakterade underrättelserapporter gör. Hur hamnade han i Stockholm och vilka var hans uppgifter där? Den här artikeln granskar japansk underrättelseverksamhet under andra världskriget med Stockholm som bas.

Japans väg till andra världskriget – del 3; kejsarens roll

En av de frågor som förblir om inte obesvarad, så åtminstone inte fått ett fullödigt svar, gällande ansvar för andra världskriget är frågan om hur pass involverad den japanske kejsaren var. I den japanska historieskrivningen har frågan behandlats med samma försiktighet som ett japanskt toalettbesök. Innetofflor som byts till toalettofflor, rengöringssprit för desinficering av sätet, ljumma vattenstrålar som sprutar bort eventuella analrester, ljuv musik som döljer aktiviteten och ett lock som ljudlöst stänger sig själv när du spolat, därefter UV belysning för att ta död på kvarlämnade bakterier. Det är som om någon aldrig besökt rengöringsanstalten. Utifrån den utgångspunkten skall bloggen därför försöka sätta sökarljuset på kejsarens personliga inblandning i kriget och hur det påverkade utvecklingen.

Om Japan ockuperat Hawaii

Understundom tar sig historieintresserade människor en liten paus genom att ägna sig åt det som kallas kontrafaktisk historieskrivning. Man tillåter sig att spekulera vad som hänt ifall en stor historisk händelse hade fått det motsatta utfallet av det som i verkligheten skedde. Om Adolf Hitlers konstlärare hade varit mer uppmuntrande, om Donald Trumps far hade älskat sin son, den sortens avvikelser. En sådan händelse är Japans attack på flottbasen Pearl Harbor utanför Honolulu den 7 december 1941 lokal tid, men den 8 december japansk tid. De bombade sönder den amerikanska Stilla Havsflottan och därefter återvände de till kriget i Asien. Varför ockuperade de inte öarna, det fanns gott om supporters där, och blockerade USAs tillgång till västra Stilla Havet? Skulle världen sett annorlunda ut idag då? Hade Japan varit den dominerande stormakten i Asien på Kinas bekostnad? Dagens inlägg är således en spekulation i vad som skulle ha hänt om Japan stannat kvar på Hawaii.

Spionen som stannade i kylan

En av de spioner som haft direkt effekt på den historiska utvecklingen är tämligen okänd i Sverige, men han kom att bli den avgörande faktorn för Hitlers undergång. USA och Storbritannien framstår i den europeiska historieskrivningen som befriarna från nazismen. Men mer än något annat är det nog det sovjetiska folkets lidande och uppoffringar som knäckte den nazistiska krigsmaskinen. Mannen som gjorde det möjligt hette Richard Sorge och kom ursprungligen från Baku i Azerbajdzjan. I GRU, den sovjetiska militära underrättelsetjänsten, gick han under täcknamnet Ramsay.