歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Om Japan ockuperat Hawaii

8 kommentarer

Understundom tar sig historieintresserade människor en liten paus genom att ägna sig åt det som kallas kontrafaktisk historieskrivning. Man tillåter sig att spekulera vad som hänt ifall en stor historisk händelse hade fått det motsatta utfallet av det som i verkligheten skedde. Om Adolf Hitlers konstlärare hade varit mer uppmuntrande, om Donald Trumps far hade älskat sin son, den sortens avvikelser. En sådan händelse är Japans attack på flottbasen Pearl Harbor utanför Honolulu den 7 december 1941 lokal tid, men den 8 december japansk tid. De bombade sönder den amerikanska Stilla Havsflottan och därefter återvände de till kriget i Asien. Varför ockuperade de inte öarna, det fanns gott om supporters där, och blockerade USAs tillgång till västra Stilla Havet? Skulle världen sett annorlunda ut idag då? Hade Japan varit den dominerande stormakten i Asien på Kinas bekostnad? Dagens inlägg är således en spekulation i vad som skulle ha hänt om Japan stannat kvar på Hawaii.

Flottbasen Pearl Harbor var nyanlagd. Hawaii var fortfarande ett territorium, inte en delstat med representation i Washington. Således fanns det inga senatorer som behövde smörjas av försvarsdepartementet med försvarsanläggningar och Hawaii sågs inte som strategiskt viktigt. Men japanernas framfart under senare halvan av 30-talet i Asien tvingade fram nya analyser och president Roosevelt beslöt sommaren 1940 att flytta den amerikanska Stilla Havsflottan från San Diego till Hawaii. Samtidigt inledde han upprustning av den amerikanska närvaron på Filipinerna. För att kunna ta emot slagskepp och kryssare behövde hamnen fördjupas, det var ursprungligen en grund lagun som användes som kolstation och förnödenhetslager.

Japanernas intresse var helt riktat mot Asien och de hade egentligen inget otalt med USA, visserligen grymtade amerikanerna över Japans agerande mot Kina, men i grunden höll USA fast vid sin icke-interventionistiska politik mot de stridande. Till skillnad mot Sverige var de inte neutrala utan tog tydlig politisk ställning i ord, däremot inte i handling. Men Churchills och Roosevelts nära relation tolkades lite speciellt i Japan där klanrelationer vägde tungt. Att Roosevelt och Churchill var näst-näst-näst-näst kusiner på Franklins moders sida. Vi kan tycka det är sagolikt oväsentligt, men japanerna ser blodsband och giri (義理) ungefär skyldigheter. De hade siktet inställt på Burma och Singapore, därmed skulle de också hamna i strid med det brittiska imperiet och dess premiärminister Winston Churchill. Japanerna var därför övertygade om att England skulle be sin avlägsna nästkusin om hjälp att bekämpa Japan. Deras förståelse för amerikansk politik och Amerikas syn på brittiska kolonier och deras bevarande var erbarmligt undermålig. Så för att garantera sin framfart på den asiatiska kontinenten såg de sig tvingade att först slå ut den amerikanska flottkapaciteten i Stilla Havet. Ett beslut som underlättades av att FDR flyttat sin flotta till territoriet Hawaii som både låg närmare och rent juridiskt inte ingick i Amerikas Förenta Stater.

Uppdraget lades på Flottchefen, amiral Yamamoto Isoroku som var en av få japanska militärer som förstod sig på den industriella kapaciteten i USA. Mellan 1919 och 1921 studerade han vid Harvard och var därmed en av få militärer med erfarenheter från utlandet. Han motsatte sig därför planen initialt, men insåg att kollegerna satt fast i traditionella japanska värderingar. Hans beslut var därför att den amerikanska flottan måste slås ut så kraftigt att de inte skulle klara operationer i västra Stilla Havet. Sett ur det perspektivet var attacken lyckad, slagskeppen, som var rådande militärdoktrin vid tiden, sänktes. Låt oss därför löpa tanken vidare och utgå från att den kejserliga armén följde med på transportfartyg åtföljda av landstigningsfartyg. För att klara en sådan uppgift hade de kejserliga styrkorna tvingats omlokalisera resurser från kriget i Asien. Folk och fartyg är begränsade resurser, låt oss därför anta att resurser från Sydostasien, Kina och Korea omlokaliserats. Det första uppenbara resultatet är att Japans kontroll i dessa områden då försvagats, kraftigt. De hade tvingats betvinga fler uppror med färre man. Kanske hade de även förlorat kontrollen över en del av dessa områden. Japanska flottan ansamlades i Stilla havet utanför en gräns dit amerikanska spaningsplan kunde nå. Attacken byggde på överraskning så efter solnedgång den 6 december inleddes manövern med full fart fram mot ögruppen. Trupptransporter med amfibiefartyg på släp rör sig inte lika snabbt och hade således endast nått halva vägen. Attacken inleddes 07.48 på morgonen, tiden vald för att de skulle ha solen i ryggen, amerikanerna skulle vara nyvakna, i duschen eller på väg mot mässen för att äta frukost. Japan hade ett fåtal spioner på Hawaii, men kontakten med dem hade upphört två månader tidigare. Tanken var att amerikanerna skulle förledas tro att de återkallats till Tokyo för att Japan inte hade något intresse av händelseutvecklingen på Hawaii, samtidigt med attacken återupptogs kommunikationen för att de skulle dokumentera slaget från amerikansk vinkel. Det hela var över på några timmar och flottstyrkan vände hem mot Yokosuka. Under tiden skulle således trupptransporterna fortsatt mot Hawaii. Även från denna position befinner de sig åtminstone en dag bort från någon landstigning, sannolikt närmare två. Och det förutsätter att de haft möjlighet att bunkra dieselolja ute på Stilla Havet. Vi antar således också att japanerna löst detta problem för att vårt kontrafaktiska resonemang skall gå ihop.

Samtliga amerikanska plan stationerade på Pearl Harbor förstördes inte, det dröjde därför inte länge innan spaningsplan var i luften och följde den japanska reträtten. Därmed hade de också upptäckt den ankommande landstigningsstyrkan. Således hade Yamamoto tvingats stanna upp för att skydda landstigningsgruppen. I realiteten hade han slut på bränsle till planen, men vi antar således att de förutsett detta och löst logistiken med inkommande tankers, kanske beslagtagna i Indonesien. Under alla förutsättningar hade spaningarna lett till att USA nu kunde förbereda sig på en landstigning inom ett dygn eller så. Första reaktionen hade sannolikt blivit att med transportplan från San Diego flyga ut så många marinsoldater de bara kunde, övriga transportplan hade snabbt omdirigerats till San Diego.

Styrkorna på Pearl Harbor var huvudsakligen flottister, otränade i krigföring till lands, det finns en anledning till att USA etablerat en Marinkår. Rent militärt hade en organiserad landstigning därför sannolikt lyckats utan större problem och första uppgiften hade blivit att ta över de luftvärnskanoner som fortfarande var i drift samt att lära sig flyga de amerikanska plan som fortfarande kunde lyfta. Det finns en stor japansk minoritet på Hawaii. Efter attacken mot Pearl Harbor valde USA att internera japansk-amerikaner på västkusten, men inte på Hawaii. En tredjedel av befolkningen härstammade från Japan, men mindre än 1 500 samlades ihop för transport till fastlandet. Uppenbarligen sågs de som lojala amerikaner nödvändiga i kampen mot det japanska imperiet. Sannolikt hade en japansk ockupationsmakt utgått från motsatsen, Yamato själen är hel och odelbar. De hade räknat med stöd och hjälp från lokalbefolkningen mot den vita överhögheten, sannolikt också stöd från de ursprungliga hawaiianerna som var föremål för diskriminering.

I själva verket är således risken påtaglig att de närt femtekolonnare nära sitt eget bröst. Det hade tagit tid för dem att inse sitt misstag och det hade stött på allvarliga sociala och psykologiska problem bland japanska soldater om de tvingats plocka samman dem för massavrättningar. Bland dem hade funnits folk vars far var bror till någon soldats morbrors hustru och liknande. Verkligen hade blivit väl påtaglig och plötsligt handlade det inte längre om att döda fiendesoldater. Hur hade befälen hanterat en sådan situation? Eftersom det är en kontrafaktisk spekulation så vet vi inte, men att det ställt till svårigheter för dem kan vi vara säkra på.

En av de omedelbara åtgärderna för den japanska militären hade varit att lyfta slagskeppen som sänkts och reparera dem. Det hade tagit mellan sex månader och ett år lite beroende på faciliteter och utrustning. Med hjälp av dessa fartyg hade de kunnat blockera tillgången till västra Stilla Havet för en amerikansk flotta, åtminstone under uppbyggnadsskedet. Samtidigt hade tvingats att själva upprusta, den amerikanska produktionen hade inte tagit någon skada och varven på västkusten var redo för flottans beställningar. Sannolikt hade de försökt sig på räder med utgång från Hawaii, men den amerikanska ubåtsflottan var starkt beväpnad och räderna hade kommit till ett högt pris. Icke desto mindre hade Japan så fort möjlighet gavs önskat flytta så mycket manskap från Hawaii tillbaka till Asien som möjligt.

Anledningen till det är naturligtvis att under tiden ockupationen av Hawaii pågått har naturligtvis händelseutvecklingen i Asien inte stått stilla. För att klara av operationen i Hawaii hade de kejserliga styrkorna behövt avstå åtminstone en division från Kina. Därmed hade Chang Kai-shek och Mao Tse-tung flyttat fram sina positioner betydligt i norra Kina, sannolikt hade Japan tvingats bakom linjen Shanghai – Nanking och det är osäkert hur väl man klarat att kontrollera Manchuko, deras lydrike i Manchuriet. Ett är säkert, olje- och koltransporter samt hamnar hade haft högsta prioritet. Svårigheter att hålla Manchuko hade tveklöst lett till liknande svårigheter i det som idag är Nordkorea, sannolikt hade hamnarna i Pusan och Ulsan prioriterats, möjligen hade de klarat att hålla emot vid Seoul, men de hade utsatts för ständiga gerillaattacker norrifrån. Det hade varit slitigt, men de hade försökt stå emot så länge som möjligt beroende på symbolvärdet av ett fall fått.

De verkliga problemen hade varit i Sydostasien, Singapore och Burma hade aldrig fallit till Japan, Thailand, Laos, Vietnam, Indonesien och Filipinerna hade klarat av betydligt starkare motstånd och de hade också fått betydligt mera konkret hjälp från USA. Visserligen med extremt långa och besvärliga försörjningslinjer, men när Rommel väl fallit hade de allierade kontrollerat Suezkanalen och därmed hade USA klarat av att väsentligt öka utskeppningen av förnödenheter och materiell. Knäckfrågan är då om de kejserliga styrkorna hade blivit tillräckligt snabbt integrerade i den asiatiska krigföringen efter någorlunda behaglig tid på Hawaii? Kom ihåg här att Japan varit tvungen bygga ut sin flotta för att hålla jämna steg med amerikansk upprustning. Även den måste bemannas och underhållas, jobb som japanerna ansåg vikta för män. Således resurser som inte kunde delta i de asiatiska striderna. De japanska stridsplanerarna var dessutom tvingade ta hänsyn till att födelsetalen under slutet av Taisho eran sjunkit, det fanns inte längre ett oändligt flöde av unga män att fylla på för de förluster som uppstod.

Slutsatsen av detta kontrafaktiska resonemang blir således att Japan sannolikt förlorat Andra Världskriget ändå, men istället för att förlusten kom österifrån hade den förmodligen kommit västerifrån. De hade antagligen också klarat av att dra ut på tiden. Skulle USA velat använda sina atombomber hade de tvingats informera britterna på ett tidigt stadie eftersom de inte klarat av att genomföra räderna från Guam, utan hade kanske behövt använda Hong Kong som bas. Då hade säkerligen Fukuoka eller Kita-Kyushu varit det primära målet för den första atombomben.

8 tankar om “Om Japan ockuperat Hawaii

  1. USA var inte icke-interventionister. Efter Nanking satte USA allt hårdare politiskt och ekonomiskt tryck på Japan, vilket kulminerade i det USA-ledda oljeembargot mot Japan – vilket för det extremt importberoende Japan var ett rent ultimatum. Och eftersom japaner är japaner valde de naturligtvis fel. Så USA var en klar fiende för Japan, oavsett släktskapsbanden Churchill – Roosevelt.
    Sedan skulle en invasion av Hawaii bli väldigt snaskig. Hawaii består av en jäkla massa öar utöver Ohau, och varenda en måste besättas – samtidigt som varje amerikansk kanonbåt och kustpjäs skulle kunna användas mot de japanska infanteristerna. Faktum är att japanerna nådde sina framgångar mot demoraliserade och dåligt utrustade trupper med oklara order i Fillippinerna, Malaysia och Burma. På Hawaii skulle de slagits mot nedgrävda, väl utrustade soldater med hög stridsmoral och en mycket enkel order, nämligen att hålla ställningarna. Det kunde mycket väl bli en ny variant av “Whatever happens, we have got, the Maxim Gun, and they have not”.

    Gilla

  2. Jovisst. Men i varje seriöst kontrafaktiskt / alternativhistoriskt resonemang måste faktorn ”hur går X till” beaktas. Att låta Japan ockupera hela Hawaii-ökedjan innan 1/1 1942 är långt mindre troligt än Harry Turledoves ”Worldwar”-serie.

    För Japan hade 1941 varken förmågan att anfalla Hawaii, intrese av att anfalla Hawaii eller logistiken för att anfalla Hawaii – för att inte tala om förmågan att försörja de japanska trupper som anfaller eller (vilket skulle kräva ASB) japanska trupper som ockuperar Hawaii. Helt bortsett från hur de invaderande japanska trupperna skulle förflytta sig mellan de sju öarna som utjorde Hawaii.

    Båtfärjor tenderar att lämna platser dominerade av folkmördande typer utan pengar för att ankra i fredligare hamnar.

    Gilla

    • Det är just det oväntade/otänkbara som är utgångspunkten för ett kontrafaktiskt resonemang. Ligger i själva begreppet, ”mot det faktiska” att de inte ockuperade och säkerligen insåg det meningslösa i att ens försöka är således väl känt. Texten påpekar därför också flera gånger att man som läsare måste acceptera förutsättningen, även om den ter sig orealistisk, att utgångspunkten för innehållet är vad som skett utifall att de ockuperat Hawaii. Därför är rubriken också Om Japan ockuperat Hawaii. Det som följer är således en spekulation i hur historien förändrats om det skett. Det resonemanget är det naturligtvis fritt fram att ha olika synpunkter på. Var och en betonar det som de tror påverkat utvecklingen, det enda vi vet med säkerhet är att vi inget vet. Men utan acceptansen att en ockupation sker så finns det heller ingen idé om hur utvecklingen skulle förändrats. VI är därför redo att accepter att X = X, oavsett hur det kan tänkas ha gått till. Och jag delar helt din uppfattning att en ockupation varit omöjlig utan väldigt stora omfördelningar av Japans militära resurser.

      Gilla

  3. Jag har bara läst bloggen i några dagar (och som jag också gillar) men efter denna hade jag lust att fråga dig, kan det vara så att du gick på journalisthögskolan innan du flyttade till Japan?

    Gilla

  4. Ping: När väder är avgörande | 歴史館

  5. Ping: Konsekvenser av ”Den nya oredans tid” | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.