Grundutbildningens historia i Japan

Svensk skola dras med problem på en nivå som aldrig skådats tidigare, lärare som hotas, misshandlas och även våldtas. Elever som går ut skolan utan ens de mesta basala färdigheterna, de som faktiskt vill studera får ingen arbetsro då många sitter och surfar på sina telefoner. Lärare förväntas hålla ordning i detta kaos samtidigt som samhället fråntar dem alla de verktyg som behövs för att utöva auktoritet. På allt för många skolor innebär morgonens inringning att de inleder dagens studie i anarki. Japan är Sveriges diametrala motsats på utbildningens område. Den elev som ens överväger att hota en lärare åker på ett rejält kok stryk, den som surfar på mobilen kan hämta ut den när läsåret är slut. Och när skoldagen är slut så tar del två vid, dags för juku (塾) eller läxskola, egentligen studieförberedelser för att klara antagningsproven till nästa utbildningsstadie. Det har blivit dags för bloggen att granska grundutbildningens historia i Japan.

Om Japan ockuperat Hawaii

Understundom tar sig historieintresserade människor en liten paus genom att ägna sig åt det som kallas kontrafaktisk historieskrivning. Man tillåter sig att spekulera vad som hänt ifall en stor historisk händelse hade fått det motsatta utfallet av det som i verkligheten skedde. Om Adolf Hitlers konstlärare hade varit mer uppmuntrande, om Donald Trumps far hade älskat sin son, den sortens avvikelser. En sådan händelse är Japans attack på flottbasen Pearl Harbor utanför Honolulu den 7 december 1941 lokal tid, men den 8 december japansk tid. De bombade sönder den amerikanska Stilla Havsflottan och därefter återvände de till kriget i Asien. Varför ockuperade de inte öarna, det fanns gott om supporters där, och blockerade USAs tillgång till västra Stilla Havet? Skulle världen sett annorlunda ut idag då? Hade Japan varit den dominerande stormakten i Asien på Kinas bekostnad? Dagens inlägg är således en spekulation i vad som skulle ha hänt om Japan stannat kvar på Hawaii.

Vad Die Hard kan lära oss om Japans förmedeltid

Den som gillade Die Hard filmerna och Bruce Willis som polisen John McClane mot Alan Rickmans Hans Grüber kommer säkert också ihåg att julfesten skedde i huvudkontoret för Nakatomi Corp. Filmen gjorde 1988, en period när japanska företag köpte upp halva Hawaii och USAs dyraste fastighetskomplex, Rockefeller Plaza i New York City. Byggnaden som används är Fox Plaza som ännu inte var färdigställd. Att manusförfattarna de Sousa och Stuart valde namnet Nakatomi är ingen tillfällighet. De kunde inte gärna använda namn som Mitsui, Mitsubishi, Sumitomo eller Yasuda de fyra stora zaibatsu som är föremål för den indirekta kritiken i 80-talets filmer. Risken är uppenbar att de stämts för allt från förtal till användning av registrerade varumärken. Valet av Nakatomi som namn är därför genialt på flera olika plan.

När en polis fick bloggen att fundera

Viktor Adolphson är en polis som twittrar under namnet @YB_Sodermalm, det står för Yttre Befäl på Södermalm i Stockholm. Han informerar sina läsare, inklusive denna blogg, om vardagliga händelser i polisyrket. Det där vi inte läser om i tidningen, eller hör på radio. Det som i själva verket är grunden i det som du och jag, i den stora menigheten, associerar till polisiärt arbete. Att med små medel, finurligt tänkande, upparbetade kontakter och synlig närvaro hålla Södermalm på rätt sida gränsen till anarki. Ett ofta otacksamt jobb, alltid slitsamt, men även med små stunder av glädje och uppskattning. Idag skickade konstapel Adolphson, som jag misstänker är polisinspektör, kanske kommissarie, ut detta lilla tweet här bredvid. Inget anmärkningsvärt, en typisk del av den polisiära vardagen. Men det fick bloggen att börja tänka, och jämföra.

Palatskuppen i Nissan

Det hela tog sin märkliga början strax efter solnedgång. På radion sades det att ordföranden i Nissan Motors och Mitsubishi Motors, samt VD för Renault, stod ”inför förestående arrestering” för brott mot ”finanslagarna”. Initialt utgick alla från att han varit involverad i något slags insiderhandel. Carlos Ghosn (s:et är ljudlöst) är fransk-brasiliansk-libanesisk affärsman som startade sin karriär hos Michelin, den franska däcktillverkaren, innan han gick över till Renault. Sedan Renault-Nissan alliansen 1999 blev han först COO på Nissan för att ta över som CEO 2001. För två år sedan övertog de 34 % av aktiekapitalet i Mitsubishi Motors, Ghosn överser därmed världens tredje största fordonsgrupp. Gammelmedia som saknar journalister i Japan, kommer endast att förse dig med nyhetsbyråernas urvattnade material. Rekishikan går idag bakom kulisserna och förklarar vad som egentligen inträffat.