歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Palatskuppen i Nissan

Lämna en kommentar

Det hela tog sin märkliga början strax efter solnedgång. På radion sades det att ordföranden i Nissan Motors och Mitsubishi Motors, samt VD för Renault, stod ”inför förestående arrestering” för brott mot ”finanslagarna”. Initialt utgick alla från att han varit involverad i något slags insiderhandel. Carlos Ghosn (s:et är ljudlöst) är fransk-brasiliansk-libanesisk affärsman som startade sin karriär hos Michelin, den franska däcktillverkaren, innan han gick över till Renault. Sedan Renault-Nissan alliansen 1999 blev han först COO på Nissan för att ta över som CEO 2001. För två år sedan övertog de 34 % av aktiekapitalet i Mitsubishi Motors, Ghosn överser därmed världens tredje största fordonsgrupp. Gammelmedia som saknar journalister i Japan, kommer endast att förse dig med nyhetsbyråernas urvattnade material. Rekishikan går idag bakom kulisserna och förklarar vad som egentligen inträffat.

I ett land där företagens VD:ar behandlas med vördnad, ibland även som hjältar, intog Ghosn en alldeles speciellt upphöjd plats. Nissan var på dekis när han tog över, bostadsbubblan som sprack 1991 medförde att bilar togs i beslag av myndigheterna och marknaden översvämmades av billiga lyxbilar. Den med kontanter undanstoppade i sin futon kunde inhandla toppmodeller till halva, ibland en tredjedel, av prislappen. Samtliga biltillverkare stod inför kraftigt sjunkande efterfrågan, och Japan satt fast i shushin koyo (終身雇用), det vi benämnde livstidsanställning (i realiteten till 55 vid denna tid), de visste inte hur de skulle hantera problemen med sjunkande efterfrågan och stagnerande produktion. Nissan inleder förhandlingar med statliga Renault, som kände sig brända från misslyckandet med Volvo, och det leder till att Renault övertar 36,8 % av aktierna i Nissan och för att kontrollera sitt kapital tillsätts Carlos Ghosn som företagets COO (Chief Operating Officer), när företaget drogs med ett lager av bilar och skulder motsvarande 20 miljarder dollar. Ekonomijournalisterna var rörande överens, Ghosn hade tagit på sig ett självmordsuppdrag.

Ghosn genomdrev en av de mest drakoniska sparplaner ett japanskt företag upplevt, 14 % av arbetskraften (21 000 personer), fick sparken. Huvudsakligen i Japan. Fem fabriker lades ned, Nissans flygdivision såldes av och alla senioritetsbefordringar upphörde. På ett år vände han företaget från 6,4 miljarder dollar i förlust, till 2,7 miljarder i vinst. Efter tre år hade Nissan en operativ avkastning på 9 %, dubbelt det normala inom bilindustrin. 2005 rapporterade Nissan att de sålt 3,67 miljoner fordon, en miljon fler än de sålde tre år tidigare. Som belöning för sitt resultat gjorde Renault honom till CEO för Renault, Ghosn var nu den förste person som var CEO för två biltillverkare simultant. Han utnyttjade posten som ledare för bägge företagen till att investera stort i tillverkningen av elektriska bilar. Nissan Leaf, fortfarande världens mest sålda elektriska bil, dubbelt så många som Tesla, såg dagens ljus i december 2010.

Samtidigt med att han fungerat som VD och ordförande för Nissan har han haft tid att lära sig japanska, förvisso med brytning, men det är närmast en exempellös prestation. Det hör till de mest exceptionella undantagen att västerländska affärsmän under sin vistelse i Japan plockar upp språket bortom att beställa några pilsner med tilltugg. Denna ansträngning att ”umgås med japaner på japaners vis” har upphöjt honom till hjältestatus i landet. Han har även varit föremål för en manga. I Japan har han smeknamnet Seven-Eleven, eftersom han arbetar från sju på morgonen till elva på kvällen. Hur kan det då komma sig att han plötsligt behandlas som en simpel skattebedragare?

Ghosn är 64 år gammal, han har således varit på Nissan sedan han var 45, och i Japan är det inte ovanligt med en VD en bra bit upp i 70 års åldern. Ledningen på Nissan skulle således dras med honom i 10 – 15 år mer. Någonting har gjort att de beslutat sig för att genomföra en palatskupp, och eftersom de inte kunde göra det med aktieägarna, tog de istället myndigheterna till hjälp. Ghosn själv lär ha arbetat på en ny stor strukturplan som skulle lägga grunden för alliansens fortsatta stabila existens och samarbete över denna period. Om palatskuppen är en reaktion på denna strukturplan är självfallet alldeles för tidigt att säga något om, men det finns onekligen ett och annat som indikerar att så kan vara fallet.

Utan Renaults insatser hade Nissan aldrig överlevt. Det här skapar en komplex blandning av känslor inom Nissan som var Japans näst störste biltillverkare. Beroende av utlänningar är i japansk tradition ett temporärt tillstånd, något som för stunden är oundvikligt men när behovet upphör återgår man till sitt gamla beteende. Detta upprepas gång efter annan i den japanska historien. Sannolikt har därför japanerna inom Nissans ledningsgrupp, under nuvarande CEO Saikawa Hirato, ansett att tiden hade anlänt för japanerna att överta ansvaret för ett japanskt företag. De fick säkerligen bränsle till den brasan tidigt i våras när Nissan fick utstå kritik för manipulerade utsläppsdata. Ghosn befann sig på semester med familjen i västra Japan och såg ingen anledning att återvända till huvudkontoret i Yokohama. Detta har troligen genererat intern kritik, även om det inte sipprat ut utanför företaget.

När det väl stod klart att Ghosn, tillsammans med Greg Kelly en amerikansk vice-VD på Nissan, arresterats jobbade Saikawa och Nissans PR-avdelning blixtsnabbt på att genomföra en presskonferens. Faktum är att det gick så snabbt att det nog inte kunnat genomdrivas utan föregående planering. Så fort rapporterna om ”förestående arrestering” började läcka ut drogs japansk media till Nissans huvudkontor som eldflugor till en utomhuslampa. En dryg timme senare stod en välklädd och fräsch Saikawa framför media och hans första ord var; ”Självklart är detta ett agerande som inte kan accepteras av företaget” och han beskrev vidare Ghosn och Kelly som ”hjärnorna” bakom ”förskingringen av företagsmedel”. Vad som inte rapporteras är att han aldrig bugade och bad om ursäkt för det besvär Nissan ställt till med, närmast en obligatorisk ritual i dessa sammanhang. Detta måste nog tolkas som ett försök att helt överlasta ansvaret på Ghosn personligen.

Vilka brott är det då Carlos Ghosn misstänks för? Det är i alla fall inte insiderbrott. Däremot skall han under längre tid ha ”underdeklarerat” sin inkomst till skattemyndigheterna, således deklarationsbrott. Tillsammans med Kelly skulle han således ha gjort illegala ändringar i Nissans bokföring – under flera år. En rimlig frågeställning är då varför de först reagerar på detta nu? En rapport talar om att Ghosn och Kelly skall ha underdeklarerat för 5 miljarder yen. Antag att fördelningen är tre till Ghosn och två till Kelly, över fem års tid skulle Ghosn då ha deklarerat 600 miljoner yen (≈ 43 miljoner kronor) för lite i skatt. Detta under en period då hans deklarerade inkomst, i Japan, uppgick till strax över en miljard yen om året (≈ 80 miljoner). Detta kan jämföras med Uchiyamada Takeshi, ordförande i Toyota, som erhöll 181 miljoner yen (≈ 15 miljoner) i kompensation. Utöver detta skall han ha använt företagsmedel för egen privat konsumtion, såsom att flyga med Nissans privatplan på semester, eller använda bostäder utomlands som ägs av Nissan. Japanerna använder begreppet fusei koi (不正行為), ungefär ”olämpligt beteende” för dessa aktiviteter.

Det som förstärker intrycket av palatskupp är att Nissans juridiska avdelning tydligen har samarbetat nära, på uppdrag av Saikawa, med de japanska myndigheterna. Det är minst sagt märkligt, inte så att de skall obstruera myndigheternas arbete men den juridiska avdelningens uppgift är att försöka förhindra att företaget dras in i legala tvister som innebär utdragna förhandlingar eller stämningar som kan anses skada verksamheten, i detta fall bilförsäljning. Här har de således direkt bidragit till att försätta företaget i den situation som de är satta att förhindra. Rimligen måste varje fiber i deras kroppar ha motsatt sig ett sådant agerande och det är således rimligt anta att de agerat utifrån order uppifrån.

På presskonferensen klargjorde Saikawa också att han till styrelsen på deras sammanträde om två dagar (torsdag) tänker begära att Ghosn röstas bort som ordförande. Detta således innan juridiken har haft sin gilla gång, vi vet inte ens om åklagaren anser sig ha på fötterna för ett åtal. Att en styrelse inte har råd att invänta ett slutgiltigt domslut är inget att förvånas över, men huruvida arresteringen leder till åtal eller ej är onekligen att förgripa sig på rättsprincipen ”maxim ei incumbit probatio qui dicit, non qui negat”, eller ”bevisbördan ligger på deklaranten inte på förnekaren”, således att man skall anses oskyldig till motsatsen bevisats. Saikawa och ledningen kommer säkert göra gällande att de agerat skyndsamt för företagets och aktieägarnas bästa (kursen är ner nästan 10 %), men den som kan sitt Japan vet också att japaner inte agerar snabbt på intuition utan de verkställer snabbt när konsensus uppnåtts. Således måste det hela ha föregåtts av olika former av underläggningar och överenskommelser mellan de inblandade. Frestelsen är överhängande att utropa; Shogun är död, banzai för nya shogun!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.