歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

När imbecillitet blir norm på sociala medier

Det sas om Winston Churchill att ”he doesn’t suffer fools” och alla andra liknelser vore mig förmätna. Men just när det gäller förmågan att visa tålamod mot idioti och stupiditet, oavsett var eller vem som visar upp det, har bloggen sedan sin tid som liten spalt alltid, likt Churchill, upplevt det som en bristvara. Inte minst har omgivningen ständigt påmint mig. Som gammal opinionsmurvel lovade jag mig själv att hålla igen på åsiktsskriverierna när jag lade av. Det där kunde andra sköta. Det har gått över förväntningarna vill jag påstå. Den här bloggen innehåller för närvarande 640 artiklar, detta är den 641:a, av dem är det kanske fem som faller inom ramen för opinionsjournalistik. Detta blir den sjätte och det rekommenderas att skruva ned för skärmens ljusintensitet, för nu blir det Valborgsmässobål och svavelos. Läs mer

Annonser


Lämna en kommentar

Rickshawns korta historia

© Fumine Takashi

Rickshaw är angliseringen av japanskan rikisha (力車) som i sin tur är en förkortning av jinrikisha (人力車) som i all sin enkelhet betyder ”manskraftsfordon” och det är exakt vad det är, en tvåhjulig vagn som drivs framåt av en människokraft. Många tror gärna att de existerat sedan lång tid tillbaka, men de har ännu inte fyllt 150 år. Den tillkom som ett svar på inflödet av västerländska damer till Tokyo, gatorna, med få undantag, var inte stenlagda eller hade träbelagda gångbanor. Istället var det sandad och stampad jord de tog sig fram på. Hårt, men dammigt på sommar och höst, men lerigt och gyttjigt efter en tyfon, och frusen och hal vintertid. Att ta sig fram med krinoliner och snörstövlar var inget som lockade. Palankiner hade funnits länge och för kvinnor avsattes två bärare, mer än tillräckligt för en nätt japanska, något av ett Herkules jobb för storväxta västerländska kvinnor. Ett enklare färdmedel var det som behövdes.

Läs mer


Lämna en kommentar

Vad fan menas med Ichibancho?

En av de vanligaste frågorna bland besökare till Japan är: ”Hur hittar du om gatorna inte har namn?” En variant på det är: ”Hur fungerar adresserna när gatorna inte har namn?” En bra princip att ha i åminnelse när det gäller Japan är att de räknar upp saker och ting precis tvärtemot vad vi gör. Vi går från litet till stort, de går från stort till litet. Vi börjar med förnamnet, det lilla enskilda och tar därefter efternamnet, det större som vi delar med hela familjen, därefter går vi vidare och presenterar vad vi gör och för vem vi gör det. Återigen, japanen gör precis tvärtom, börjar med företaget, sedan avdelningen, därefter sin position, därpå efternamnet och till sist förnamnet. På samma sätt är det med adressen, man tar sin början i prefekturen, övergår till staden, därefter distriktet, distriktets underavdelningsnummer, sedan kvartersnummer och till sist husnummer. Även de som inte varit bosatta i landet en längre tid klarar av att förklara den principen. Men fråga dem: ”Varför har det blivit så?”, och även långvariga bosättare blir mållösa. Få kan förklara varför systemet utvecklats som det gjort. Det har blivit dags för bloggen att gå igenom de japanska adressernas historia. Läs mer


Lämna en kommentar

Kanjis forntid, nutid och framtid

Av de fyra stora originella civilisationerna, Mesopotamien, Egypten, Hindus och Gula Floden (Kina), är det endast den sista vars skriftspråk fortfarande är i bruk. Kanji (漢字), Hanzhi på kinesiska och Hanja på koreanska betyder ordagrant Han-tecken. De kan således betraktas som de mest lyckade och avancerade eftersom de hängt med så länge, och till skillnad från exempelvis hieroglyfer, fortfarande är i bruk. Det har de gjort för att de – och det kan vara lite svårt för västerlänningar att smälta – är betydligt mer flexibla än vi inser. De har helt enkelt anpassat sig till tidens utveckling på ett sätt som inte ens alfabetet klarat. Anledningen till det är att det inte enbart är det äldsta levande skriftspråket, det är också det som har fler tecken än något annat, det existerar mer än 100 000 skrivtecken, dessutom ett litet antal som egentligen inte existerar. Men mer om det senare. När något nytt dykt upp som behövt ett ord, har man helt enkelt skapat ett nytt tecken för att uttrycka det. Det innebär också att det är något av ett Sisyfos jobb att lära sig dem och därför är det endast världens näst mest använda skriftspråk. Efter det latinska alfabetets 5 miljarder användare är det 1,5 miljarder som förlitar sig på de ideografiska tecknen. Läs mer


Lämna en kommentar

Strid mellan viking och samuraj – vem vinner?

Det finns en grupp individer på nätet som gillar att spekulera i kamp mellan olika individer som aldrig mötts i kamp. Två kända krigare som aldrig stått öga mot öga är våra egna vikingar och japanska samurajer. Så om de möttes i tvekamp, vem skulle då gå segrande ur striden? Och om de möttes grupp mot grupp, de var sällan större än ett modernt infanterikompani, skulle resultatet då bli annorlunda? Det är dags för en kontrafaktisk spekulation på bloggen. Läs mer