歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Trädgårdsmästarna var Japans första spionorganisation

De kallades oniwaban (御庭番) som ordagrant är ”trädgårdsväktare” och formellt var de anställda för att bevaka shoguns trädgårdar på Edo borg, men där syntes de sällan till. Det finurliga var att shogun hade borgar även utanför Edo, och det gjorde att de kunde resa runt i riket under täckning av att de skulle se till trädgårdar på andra borgar. Det hade funnits inspektörer tidigare med uppgift att resa runt i Japan och rapportera tillbaka till shogun, dessa kallades metsuke (目付) och ometsuke (大目付) om de var seniora eller skötte relationerna med daimyo som hade stora domäner. Under 1600-talet var de viktiga makthavare, men i takt med att deras positioner gick i arv till sönerna fyllde de sina arbetsuppgifter med allt mindre väsentligt och besvärligt innehåll. Shogun fick inte längre den information han behövde från dem. Åttonde shogun, Tokugawa Yoshimune avstod från att reformera dem, risken fanns att de istället började informera daimyo om förhållandena i Edo borg, i stället för tvärtom (några hade redan trampat in på den stigen). Istället beslöt han att det fanns ett behov av onmitsu katsudo (隠密活動) eller ”sekret agerande”. Tanken var att de skulle fara runt i riket och rapportera om stämningar, vad folk sade om shogun och Edo, vilka de lokala problemen var och hur deras daimyo hanterade situationen. Läs mer

Annonser


Lämna en kommentar

Det nya öppna Japan

Japan har en lång tradition att sluta sig inom sitt skal, problem tenderar att komma utifrån. Släpper man inte in folk stannar problemen också utanför landets gränser. Redan jesuitiska missionärer under andra halvan av 1500-talet ställde till med tillräckligt mycket besvär för att utvisas. När Japan öppnades i mitten av 1800-talet vällde det in utländska experter, men de var tillfälliga lösningar. Det senaste exemplet på det är Carlos Ghosn, Nissans ordförande. Däremot är Japan synnerligen välkomnande gentemot den med kvalifikationer. Har du doktorerat tas du emot med öppna famnen, har du med nöd skrapat dig igenom högstadiet rekommenderar de ett returflyg när turistvisumet utgår. Nu skall det bli ändring på det. Nationalförsamlingens andra kammare, Kokkai shugiin (国会衆議院), har antagit en ny lag om arbetstillstånd för okvalificerad arbetskraft, under de nästa fem åren kommer landet att bevilja mellan 260 000 och 345 000 nya arbetstillstånd för undersköterskor, dagispersonal (både för barn och åldringar), byggjobbare, lantarbetare och exempelvis varvsarbetare. Läs mer


Lämna en kommentar

Yamanotelinjens historia

Varenda besökare till Tokyo har kommit i kontakt med Yamanotelinjens gulgröna tåg som tar dig runt hela innerstan i en cirkellinje som egentligen mer påminner om en upp och nedvänd vaginalöppning och som, hur tokigt det än kan låta, egentligen inte är en regelrätt tåglinje. I JR Easts interna linjedefinition är det nämligen endast den 20,6 km långa sträckan från Shinagawa, via Shibuya, Shinjuku och Ikebukuro fram till Tabata som utgör den egentliga Yamanotelinjen. Från Tabata över Ueno, Akihabara, Kanda, Tokyo och Shinbashi tillbaka till Shinagawa kör tågen nämligen spåren som tillhör Tokai Honsen för en total sträckning på 34,5 km. Ett varv tar en timme, 59 minuter under normaltid och 61 minuter under rusningstid. Den här uppdelningen på två olika spår medför också att ingen egentligen exakt vet hur många passagerare Yamanote-sen (山手線), dess japanska namn som nästan alla lär sig inom loppet av fem minuter efter att kommit i kontakt med tågen, egentligen transporterar under loppet av en dag. Men att det sannolikt är världens mest belastade tåglinje råder det föga tvekan om. Det är också den billigaste sightseeing man kan få av Tokyo genom att åka ett par varv. Japan har vänstertrafik och det gäller också tågen. Därför börjar man att åka ett par innervarv, uchimawari (内回り), sittandes på tågets vänstra sida i färdriktningen. Efter två timmar blir det dags att gå över på andra sidan perrongen och åka yttervarv, sotomawari (外回り), på samma vänstersida för full behållning. Stiger man sedan av på den station, eller någon av de närmsta, kommer man undan med en turbiljett på 140 yen, eller knappt en tias peng. Yamanote-sen har för närvarande 29 stationer, den får sin 30:e nästa år, Takanawa Gateway mellan Shinagawa och Tamachi. Det betyder att det i snitt är något över en kilometer mellan varje station på linjen, i realiteten är det längre på den västra sträckningen och stationerna ligger tätare, på den mer tättbefolkade östra sidan. Alltså tättbefolkad då rälsen lades, idag är det butiker och kontor som dominerar. Läs mer


Lämna en kommentar

Slutdom för Svenska Akademien

Bloggen som egentligen behandlar japansk historia och därtill kopplade sidospår, har tidigare tagit upp Svenska Akademien till betraktelse. Det började med att Japan älskar Nobelpris och konstaterandet att japanska författarinnor inte fick något och vad som skulle ske med stol nr. 13, och fortsatte sedan med de plötsliga avhoppen i samband med det som initialt benämndes ”kulturprofilen” enär tumult inom Akademien är något som får internationell genomslagskraft och starkt påverkar Sverigebilden, speciellt i ett land som Japan. Det hela tog sin början i en serie #MeToo artiklar i DN hösten 2017 där kulturprofilen pekades ut som sexuell predator av 18 kvinnor, några med bild och namn, andra anonymt. Resultatet blev det bloggen kallar ”Kalabaliken i Gamla Stan” där Svenska Akademien huserar i Börshuset och understundom Gyllene Freden. Oegentligheter med finansiering, nepotism och jäv, fördelning av Akademiens bostadsbestånd, tidigare anmälningar mot Jean-Claude Arnault, DN är numera den ende som håller fast vid att anonymisera honom, som lagts ad acta utan åtgärder var bara en del av en lång lista avslöjanden. Börshuset läckte värre än Tjernobyl, inklusive namnen på litteraturpristagare. Det blev lagföring och så kom då igår hovrättens dom mot Jean-Claude Arnault, sannolikt överklagas den, men HD kommer inte bevilja prövningstillstånd. Juridiskt innehåller den inget behov av nya prejudikat. Men vilka konsekvenser får domen för Svenska Akademiens fortsatta verksamhet? Läs mer


Lämna en kommentar

Grundutbildningens historia i Japan

Svensk skola dras med problem på en nivå som aldrig skådats tidigare, lärare som hotas, misshandlas och även våldtas. Elever som går ut skolan utan ens de mesta basala färdigheterna, de som faktiskt vill studera får ingen arbetsro då många sitter och surfar på sina telefoner. Lärare förväntas hålla ordning i detta kaos samtidigt som samhället fråntar dem alla de verktyg som behövs för att utöva auktoritet. På allt för många skolor innebär morgonens inringning att de inleder dagens studie i anarki. Japan är Sveriges diametrala motsats på utbildningens område. Den elev som ens överväger att hota en lärare åker på ett rejält kok stryk, den som surfar på mobilen kan hämta ut den när läsåret är slut. Och när skoldagen är slut så tar del två vid, dags för juku (塾) eller läxskola, egentligen studieförberedelser för att klara antagningsproven till nästa utbildningsstadie. Det har blivit dags för bloggen att granska grundutbildningens historia i Japan. Läs mer