Tokyos stadsdelar del 17 Mejiro

Mejiro (目白) ordagrant ”vitt öga” är den stadsdel där du kan träffa på yngre medlemmar ur kejsarsläkten. Namnet kommer från Mejiro fudo (目白不動) ”orörligt vitöga” mer känd som Acalanātha i buddistiska skrifter som inte är på kinesiska eller japanska. En beslutsam, beskyddande och vedergällande buddistisk gudom, ursprungligen budbärare åt Buddha. Anledningen till behovet av beskydd var att området en gång i tiden huvudsakligen beboddes av Owari Tokugawa, en av grenarna på klanens ursprungliga stam. Mejiro gränsar i öster till Ikebukuro och har sin egen station på Yamanote linjen. Allt som oftast syns en stor grupp livvakter patrullera plattformen. Anledningen heter Gakushuin (学習院).

Japans första klostertempel

Om ett buddisttempel heter något som slutar på ji (寺), exempelvis Ryoan-ji (龍安寺) kan man utgå från att det är ett enskilt tempel som leds av en präst, med en eller flera assisterande präster och medlemmar ur familjen. Det har en hanterlig storlek. Heter det däremot något som slutar på in (院) har det även, åtminstone oftast, funktionen av ett kloster. Exempelvis Keishun-in (桂春院) eller Kongo zanmai-in (金剛三昧院) har munkar och präststuderande som en del av sin bemanning. Ursprungligen skötte varje enskilt tempel sin egen prästutbildning, de första var stora påkostade projekt, men i takt med att buddismen spreds i Japan saknades underlaget för gigantiska tempelkomplex. De stora templen försåg de nya mindre med präster och utarmade därmed också sin egen bemanning. Därför är det också logiskt att det första klostertemplet grundlades långt upp i norr, långt borta från försörjningslinjerna i Nara och Kyoto.

Jesuiternas syn på Oda Nobunaga

Kungen av Owari som är 37 år gammal är ståtligt lång, muskulös och har sparsamt med skäggväxt och en oerhört klangfull basröst, betuttad i militära övningar, oförtröttlig med ett intresse för rättfärdighet och medkänsla. Han är arrogant, sätter högt värde på heder, synnerligen hemlighetsfull i sina beslut, en mästerlig strateg och anmärkningsvärt lomhörd inför tillrättavisningar och råd från sina underlydande och fruktas men respekteras av alla från låg till hög. Han rör inte saké, är burdus till sin läggning och ser ner på alla andra kungar och prinsar i Japan och tilltalar dem som tjänstefolk och åtlyds med total lojalitet. Han har god uppfattningsförmåga och ett skarpt öga, föraktar gudar, buddor och alla former av idoldyrkan eller vidskepelse. Han uppger sig tillhöra Nichirensekten men deklarerar öppet att det finns ingen Skapare, ingen evig själ eller liv efter döden.

Så beskriver Luís Fróis sitt första möte den 1 juni 1569 med Oda Nobunaga när ”kungen av Owari” ännu inte var fyllda 36 år, Fróis hade ännu inte fått grepp om japanernas sätt att räkna en mansålder. Oda Nobunaga har tidigare porträtterats utifrån de japanska källorna, både hans leverne och mystiken kring hans död. De här artikeln tar upp européernas (i realiteten jesuiternas) uppfattning och beskrivning av den person som var Japans mäktigaste man när de anlänt och etablerat sig i Japan.

Nahas historia

Naha (那覇) heter på ryukyuiska antingen Naafa eller Nafa beroende på om den centrala eller sydliga dialekten används och som betyder svamp. Namnet skall ha kommit sig av att det fanns en stor svampliknande sten i det som numera är stadens centrum. Den är residensstad på Okinawa och därmed Japans sydligaste stad av bemärkelse (det finns städer på de uteliggande öarna, men de är mindre och hade med äldre terminologi betraktats som köpingar). Staden är 40 km² stor och har en befolkning på drygt 300 000 invånare, den är alltså ungefär på samma storlek som Malmö och hyser närmare 25 % av prefekturens befolkning. Enär Okinawa tilldrar sig ett stort antal turister har den en stor flygplats med både inrikes och utrikesterminal. Den har också en monorail, kallad Yui rail som betyder sammankoppling på ryukyuiska, från flygplatsen, genom staden, bort till Shuri palatset och numera förlängd en bra bit in i Urasoe, grannkommunen. Centralgatan heter Kokusai-doori (国際通り) som betyder internationella gatan och reflekterar Okinawas traditionellt utåtsträvande inställning till omvärlden.

Minamoto no Sanetomo, 1192 – 1219 tredje shogun

Mordet den 13 februari 1219 på honom av hans brorson Kugyo har kommit att definiera historieskrivningen kring Minamoto no Sanetomo (源実朝), andra son till Yoritomo och tredje shogun i Minamoto dynastin. Han var en mer komplicerad person än enbart att för eftertiden enbart beskrivas som ett mordoffer. Troligtvis var han föga trakterad av sin arvsbörda, inget talar för att han var en storslagen krigare eller ens intresserade sig särskilt mycket för de martiala konsterna utöver det som pådyvlades honom i hans ungdom. Han var betydligt mer intresserad av poesi och buddhism. Modern, Hojo Masako, hade mer eller mindre fria händer att sköta shogunatet så som hon ansåg att det borde hanteras, ändå accepterade hon att han skulle mördas.