歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Liten språklektion i arkaiska uttryck 15

Det var ett tag sedan bloggen tog en närmare titt på arkaisk japanska som kan förhöja tillvaron i dagens moderna samhälle. Bloggens ekivoka läggning är en garanti för att uttrycken inte direkt är rumsrena så användning sker på eget ansvar. En god tumregel är att nyttja dem på spjuthaket eller izakaya när intaget av ris eller maltbaserade drycker nått en lagom hämningsbefriande nivå. Inte minst med tanke på att dagens skörd primärt är tänkt för användning i samtal med det smartare och vackrare könet. Läs mer

Annonser


Lämna en kommentar

Den förste kejsaren av den nya stammen – Meiji och hans tid

Ett tidigare inlägg tog upp den siste kejsaren av den gamla stammen, detta behandlar hans son. Den första av den nya stammen. Han föddes den 3 november 1852 och fadern gav honom namnet Sachinomiya, han tog sig namnet Mutsuhito i samband med att han blev vuxen men för japanerna och omvärlden är han känd under sitt postuma namn, Meiji, ungefär ”upplyst styre”. Hans tid omfattar såväl gyokuza, ”juvelsätet” som var den upphöjda tatami plattform som kejsaren satt på innan de tog fram Krysantemumtronen åt Meiji som lämpligare för en kejsare som förväntades ha samröre med såväl utländska sändebud som statschefer. Han var samtida med inte mindre än tre svenska kungar, Karl XV, Oscar II och Gustaf V. Han träffade ingen av dem, men Oscar II förärade honom Serafimerorden 1881. Läs mer


Lämna en kommentar

Miyagi prefektur

Prefekturen hamnade i världens blickfång den 11 mars 2011. En kraftig jordbävning följd av en på sina ställen fyrtio meter hög tsunami som runt residensstaden Sendai nådde hela tio kilometer in i landet innan den stannade. Närmare 16 000 miste livet och mer än 2 500 människor saknas fortfarande. Sedan dess har man kämpat med återuppbyggnad och livet har sedan några år återgått till det normala. Med andra ord är folket i Miyagi prefektur härdiga. De är också genuint glada och tacksamma över turister som söker sig till deras nejder då de ses som bekräftelse på att livet återvänt. Läs mer


Lämna en kommentar

Kan Japan bli permanent medlem av FN:s säkerhetsråd?

Sverige sitter för närvarande med i FN:s säkerhetsråd. Det gör vi med ungefär 20 års mellanrum. Någon av de nordiska staterna är emellertid väldigt ofta med, det går sällan mer än några enstaka perioder utan att någon av de nordiska länderna har en plats bland de icke permanenta länderna. Säkerligen föreligger inget dokumenterat avtal länderna emellan, förståelsen är så självklar att det helt enkelt inte behövs. Nästa nordiska land som kommer att ta plats blir sannolikt Finland – om inte Island tillåts ett inträde – och det kommer att ske någon gång mellan 2025 och 2028. Det europeiska land som oftast sitter med är Tyskland. Bland de asiatiska länderna är det Japan och Indien som oftast har en plats runt det cirkulära bordet. Läs mer


1 kommentar

Sakéns historia Del 2

Detta inlägg är en påbyggnad till inlägget Sakéns historia Del 1. Det är omöjligt att fastställa när en japan första gången lät saké rinna genom strupen. Men ett är säkert, precis som man inte kunde tillverka vin utan organiserad druvodling, kunde man inte heller tillverka risvinet utan organiserad risodling. Kineserna anser sig kunna datera sitt risvin. Bichu (米酒) till 4 800 f.Kr. därför är en gammal teori att sakébryggning anlände till Japan från Kina. Den äldsta skriftliga källan vi har till japanernas sakédrickande är Lunheng (論衡) på japanska ronko från år 80 ungefär i det första århundradet. I den nämner han en tusen år gammal händelse, när en Ye Shou (越裳) tillträdde som kung överlämnade han fasaner till dvärgfolket som gåva, de returnerade med en gåva av andgräs och dvärgfolket var deras benämning på japanerna, medan andgräs var en medicinalört som placerades i risvin för att berika smak och hälsa. Ungefär som Johannesört eller malört i snaps. Så tusen år före Kristi födelse borde japanerna ha varit bekanta med risvin och dess ”läkande” förmåga. En skriftlig källa som hänvisar till något tusen år bak i tiden öppnar sig självfallet för källkritik, men det finns inget som pekar på att författaren skulle haft skäl till det och sannolikt har författaren nyttjat gammal arkiverad bokföring för sin berättelse. Läs mer