Minamoto no Sanetomo, 1192 – 1219 tredje shogun

Mordet den 13 februari 1219 på honom av hans brorson Kugyo har kommit att definiera historieskrivningen kring Minamoto no Sanetomo (源実朝), andra son till Yoritomo och tredje shogun i Minamoto dynastin. Han var en mer komplicerad person än enbart att för eftertiden enbart beskrivas som ett mordoffer. Troligtvis var han föga trakterad av sin arvsbörda, inget talar för att han var en storslagen krigare eller ens intresserade sig särskilt mycket för de martiala konsterna utöver det som pådyvlades honom i hans ungdom. Han var betydligt mer intresserad av poesi och buddhism. Modern, Hojo Masako, hade mer eller mindre fria händer att sköta shogunatet så som hon ansåg att det borde hanteras, ändå accepterade hon att han skulle mördas.

De japanska epokerna del 23 Joryaku, Eiho & Otoku 1077 – 1087

Smittkoppsepidemi och långvarig torka fick kejsare Shirakawa att byta epoknamn i slutet av 1077 till Joryaku (承暦), ett uttryck hämtat från 維城典訓 (Weicheng Dianxun) en skrift sammanställd för Kinas enda kvinnliga kejsare Wu Hou (則天武后) som ordagrant betyder att ”erhålla historia” men i detta sammanhang syftar på att fortsätta regera trots ”himlens uttryckliga missnöje”. Ett uttryck för en vilja att göra sitt yttersta för att få rätsida på problemen. Shirakawa kan således sägas ha erkänt att problem existerade, att hans förmåga var otillräcklig, men att avsikten var att komma till rätta med problemen. Ett uttryck för den viljan var att Shirakawa återvände till Rokujo dairi (六条内裏) det som ansågs vara kejsarens huvudpalats inom palatsområdet. En symbol för att normalitet återställdes.

Kungar i Japans historia

Sedan 700-talet började den japanska monarken att använda titeln Tenno (天皇) som ordagrant är ”Himlens regent” och som i västerlandet översätts till kejsare, ett otyg som jesuiterna började med och som därefter hängt i. Även om moderna forskare allt mer föredrar att använda den japanska termen då den anses mer rättvisande enär Japan inte gärna kunde beskrivas som ett kejsardöme. Statscheferna innan dess brukade generellt titeln Okimi (大君) eller Mikoto (尊 alternativt 命) som är ”storhärskare”, ”högt ärade” respektive ”livgivande”. Förändringen är högst sannolikt en följd av kinesiskt inflytande, de kinesiska kejsarna benämndes tenshi (på japanska) som skrevs 天子 och betyder ”himlens son”. Utanför kejsarfamiljen har Japan haft ett flertal kungar, den mest kända är troligen Ashikaga Yoshimitsu som mottog kinesisk investitur som Kung av Japan, men fick utstå mycket kritik för sitt agerande och ingen av hans efterträdare upprepade misstaget. Före 500-talet finns det i kinesiska källor ett antal japanska hövdingar som försetts med kinesisk ämbetsstämpel med titeln Kung av Japan, mest känd är den från Nakoku. Utöver dessa finns det två ätter som var kungar över formellt självständiga riken men som i högsta graden kom att ingå i den japanska inflytelsesfären. Bägge ätterna heter Sho (尚) och styrde över kungariket Ryukyu (琉球), det vi idag benämner Okinawa.

Immaterialrättsliga konflikter

Den 29 januari 2024 hittades Ashihara Hinako (芦原妃名子) avliden tillsammans med ett avskedsbrev, polisen bedömde snabbt att det handlade om ett självmord, men hennes fans visade snabbt på Twitter (X) att det låg något betydligt mer komplicerat bakom. Hinako, vars riktiga namn är Matsumoto Noriko (松本律子) föddes i januari 1974 och var sålunda 50 år när hon begick självmord. Hennes karriär som mangaka hade gått upp och ner, men sedan hon 2017 började teckna Sexy Tanaka-san gick karriären rakt upp. Hon hade en stor fanbas, både bland män och kvinnor. Nihon terebi, ett nationellt privat tv-nätverk, hade beslutat att göra en live action serie som sändes mellan oktober och december förra året och då upptäckte hon att manusförfattarna hade gjort stora ingrepp i hennes protagonist, Tanaka Kyoko (田中京子), som hon inte uppskattade. En häftig Twitterdebatt uppstod, men den 28 januari lade hon upp ett meddelande om att hennes avsikt inte hade varit att ”attackera” och bad om ursäkt samtidigt med att hon raderade alla gamla inlägg och försvann under radarn. Nästa dag hittades hon död.

När kejsarmakten var central

Redan under 600-talets Asuka period styrdes Japan kollektivt, ett flertal klaner utövade kontroll inom sina egna domäner, vare sig de var fysiska eller immateriella. När kejsaren dog brändes palatset och näste kejsare fick börja om från början. En garanti för att de inte kunde ackumulera tillräckligt med resurser för att slå ut klanerna. Mer frekventa relationer med rikena på fastlandt medförde ett behov av en permanent huvudstad. Nara perioden under 700-talet symboliserar denna övergång, men även då inträffade det att kejsare flyttade runt i perioder även om palatset i Heijo-kyo bestod. Buddisternas prästerskap växte i betydelse, inte minst som en administrativ kraft, klanerna som upprätthöll de traditionella ceremonierna avtog i betydelse och de som aktivt bidragit till införandet av buddismen växte i styrka. Mellan dem stod kejsaren med familj, beroende av bägge grupperingarna och med tilltagande frustration över sakernas tillstånd.