歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Alla dessa japanska dagar – del 18; tillbaka i Sverige

Istället för att resa västerut till Europa beslöt jag mig för att ta det lugnt och kosta på mig en månads hemresa över USA. Jag och Steve från Tucson hade blivit goda vänner och han erbjöd mig att stanna i hans familjehem, så jag åkte först till San Fransisco där jag stannade i tre dagar, gick på dragklubbar och såg Bill Murray på en komediklubb. Därefter ett mindre pendlarflyg till Tucson, platsen där myten om Vilda Västern fortfarande hålls vid liv. Det blev tillfälle att peppra bilvrak med revolvrar och 12-gauge. Mitt enda egentliga problem var oförmågan att inhalera varm rök, detta ständiga avböjande av tokes, joints, MaryJane och allt vad de kallade det blev något av en hämsko på mina sociala aktiviteter. I gengäld kompenserades det av att jag började dricka kaffe vid 27 års ålder. Fortsätt läsa


Lämna en kommentar

Japanska keynesianismens tillkortakommanden

Med tanke på hur konservativa regeringar Japan hållit sig med har de bedrivit en förvånansvärt keynesiansk finanspolitik. Redan där finns det nog en och annan läsare som vill klicka sig vidare till något annat; finanspolitik och Keynes låter troligen föga upphetsande, kanske även onödigt besvärligt. Av den anledning är det min ambition att hålla detta på ett skapligt lättsamt plan. Samtidigt är det helt avgörande för att förstå varför Japans ekonomiska stagnationen kunnat vara i över 30 år. Fortsätt läsa


Lämna en kommentar

Om åtta månader är det dags

Det återstår nu mindre än åtta månader till riksdagsvalet. Bloggen försöker hålla näsan utanför svensk politisk debatt, men avståndet och därmed tillhörande brist på emotionell koppling medför att jag kan bistå med ett litet annat perspektiv än det som tenderar att dominera svensk politisk debatt. Dessutom sammanfaller dagens datum med två större politiska händelser som knappast kan sägas vara tillfälliga. Det är idag, när detta publiceras, exakt tre år sedan en S+MP regering kunde tillträda med hjälp av Centerpartiets passiva stöd. Ett stöd som sedan upprepats under mandatperioden vid varje uppstånden regeringskris. Samtidigt publicerar idag Annie Lööf tillsammans med Ulf Kristersson en debattartikel i SvD, knappast en tillfällighet. Fortsätt läsa


Lämna en kommentar

Den japanska mentalvårdens historia

På senare år har begreppet menhera (メンヘラ) som är den japanska konstruktionen av ”mental health” blivit allt mer frekvent i språkbruket. Det är emellertid det som kallas waseieigo (和製英語) eller ”japlish”, dvs japansktillverkad engelska, det används nämligen som uttryck för idiot, mentalt störd eller cp-skadad som vi sade när bloggen var ett osnutet anfang. Det är således ett uttryck för den stigmatisering som fortfarande råder kring mentalproblem i Japan. Lite som hos oss under 60- och 70-talet skuldbeläggs patienten som om det var självförvållat, en brist på självkontroll när det egentligen handlar om bristande insikt och kunskap hos omgivningen. Det är inte ovanligt att japaner anser att mentalproblem är en modern företeelse, ett resultat av stressen att leva i ett överbefolkat land utan möjlighet till en egen avkrok eller hörna. Fortsätt läsa


Lämna en kommentar

De japanska partiernas historia fram till andra världskriget

Att försöka förstå sig på de japanska partibildningarnas historia är en grannlaga uppgift även för en inbiten Kremlinolog. Det vimlar av järtecken, ideologi är nästan enbart undantagslöst en utlösande faktor och personkontakter, ibland flera generationer tillbaka i tiden, kan ha ett avgörande inflytande på utgången. Vill man förstå hur de olika politiska partierna, och inte minst de interna fraktionerna, agerar är det emellertid ofrånkomligt att man också har ett visst grepp om de politiska partiernas historia och tillkomst. Rötterna går långt ner i den politiska myllan och suger fortfarande näring ur historiska oförrätter. Häri ligger också en förklaring till att individer vi skulle betrakta som politiskt färglösa och på gränsen till självutplånande kan komma långt upp i de politiska hierarkierna. Illustrationen härintill visar partibildningar sedan 1955, låt oss säga att partikonstellationer i den svenska riksdagen uppvisar ett något mer stabilt mönster. För att förstå hur det blir så här – närmare redovisat i en senare artikel – behöver vi först förstå hur partier uppstod och den funktion de uppfyllde. Fortsätt läsa