歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Nankingmassakern är historierevisionisternas främsta projekt

Vid lunchtid idag för 80 år sedan steg en grupp soldater från Kenpeitai (憲兵隊), Författningsskyddet i översättning, i verkligheten den militära säkerhetstjänsten, in på Chuo Korons redaktion på Ginza där de arresterade Amemiya Yozo, chefredaktören och ansvarige utgivaren Makino Takeo för att de publicerat första delen av en roman skriven av Ishikawa Tatsuzo, den förste författaren att emotta Akutagawapriset. Japans finaste litteraturpris, att jämföra med Augustpriset i Sverige. Ishikawa befann sig i Kina som korrespondent för Chuo Koron, som är Japans främsta tidskrift för intellektuella. Ett slags blandning av Moderna Tider och BLM. Efter sin ankomst till Shanghai begav sig Ishikawa till Nanking för att få en lägesrapport av 16:e armédivisionen, 33:e brigaden. Då han anlände bara veckor efter Nankingmassakern fick han uppmålat ett scenario som var så hemskt att han genast begrep att det skulle vara omöjligt att rapportera om händelserna. Han valde istället att linda in det i romanens form och publicerade den första delen som Ikiteiru heitai (いきてゐる兵隊) i tidskriften. Läs mer

Annonser


Lämna en kommentar

Havsbad anlände sent i Japan

Japanerna är ett öfolk, men det är inte ett badande folk. I Japan är det aldrig långt till havet, däremot kan det vara långt till stranden. Kusten är nämligen huvudsakligen bergig, klippor med höga stup och vattenmassor som slår sönder mindre farkoster mot klipporna. Havet har i princip fyllt en primär funktion för japanerna, ungefär samma som den skånska landsbygden för svenskarna, det har varit en källa till protein och vitaminer. Och precis som att skåningen inte går ut och leker och beter sig på åkermarken så avstod japanen i det längsta för att göra detsamma i havet. Eftersom havet betraktats som skafferi har det i sägner också uppstått en massa berättelser om hur farligt det är så att mindre vetande skall avhålla sig från otyg i vattnet. Läs mer


3 kommentarer

Japans huvudstäder 794 – 1868

Bloggens blod kokar. Med tanke på att vandringen mot att bli en nekrolog fortskrider obehindrat är det att betrakta som en katalysator, något bloggen, mån om sin skraltiga hälsa, helst undviker. Branden som kokade blodet kom sig av att i gårdagens besöksskörd var närmast hälften av besöken till inläggen som har rubriken Japans alla huvudstäder och Japans huvudstad 1583 – 1868och de hade alla hamnat där vid en eller annan variant på sökfrasen ”Japans huvudstad 794 – 1868”. Svaret som garanterat eftersökts har varit Kyoto. Om detta kommer från någon frågesport som Vi i femman, Jeopardy eller På spåret har bloggen keine anung, som var det stående svaret under lektionerna i tyska. Det enda detta bevisar är emellertid frågesportsförfattarens IQ som är att jämställa med hens skostorlek. Om läsaren fick frågan om Australiens, Nya Zeelands eller Kanadas huvudstad skulle nämligen frågeskrivaren avkräva er svaret Londonium. Canberra, Auckland eller Ottawa skulle således betraktas som felaktiga. Och Londonium representerar naturligtvis en helt felaktig tidsperiod, precis som med Kyoto. Så låt oss reda ut begreppen i förhoppningen att bloggens blodtemperatur återgår till något mera normalt. Läs mer


Lämna en kommentar

Gränslösa äktenskap

Att gifta sig med en icke-japan kallas på japanska kokusai kekkon, eller internationellt äktenskap. Enligt japanernas synsätt inträffade det första gången den 3 juni 1873, då registrerades äktenskapet mellan Minami Teisuke och Liza Pittman vid Tokyos stadskontor. Äktenskapet ingicks emellertid redan 1872 i England där Minami befann sig för studier. Men egentligen skulle han aldrig ha åkt till England. Det var istället Takasugi Shinsaku som hos sin provinsfurste äskat att få åka och studera i England redan 1869 och även beviljats detta, medel för studierna hade också satts åt sidan. Men en engelsk handelsman som var rådgivare till ledningen i Choshu ansåg tiden olämplig. Takasugi föreslog då att hans vän Minami skulle åka iväg i hans ställe. Läs mer


Lämna en kommentar

Det var bättre förr

På den tiden bloggen var en snorig spalt och utförde sin journalistiska gärning på en av landets kvällsavisor hade vi på redaktionen en liten informell tävling. Det gällde att få våra intervjuoffer att säga att ”det var bättre förr”, för varje sådant citat i en artikel utdelades det poäng och vid veckans slut räknades poängen samman. Den som hade flest poäng fick en rejäl fylla på krogen bekostad av de förlorande kollegerna. Det hela pågick i sex veckor innan redaktionsledningen fick upp ögonen för vad som försiggick. Minnet dyker upp i bloggens atrofiska skalle därför att jag på en cykelrunda såg det lokala fotbollslaget träna på stranden. 200 meter bort på en gräsmatta stod deras ryggsäckar, 25 stycken, uppradade utan någon översikt. Uppenbarligen var de japanska fotbollslirarna inte oroliga för att någon skulle plocka på sig ryggsäckar för eget bruk. Samma fenomen förekom i Sverige på spaltens tid. Bilen stod olåst, ytterdörren likaså, åtminstone när någon var hemma. Det är lätt att bli nostalgisk, men viktigare kanske är att ställa frågan hur Japan har kunnat bevara sin oskuld och om Sverige kan återta den. Läs mer