歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Yonaguni – ön där kvinnorna styrde, med järnhand

Yonagunijima (与那国島) som är det formella namnet, är en liten ö, inte ens 29 km² till ytan, ungefär på storlek med Iggesundsön, och är också Japans västligaste punkt. I själva verket ligger ön närmare Taiwan än någon annan plats i Japan och de hade sitt eget språk som förvisso idag definieras som sydryukyuiska men som verkar påminna om vissa ursprungsdialekter på Taiwan. Exempelvis kallar de själva ön Duunanchima och det egna språket för Duunanmunui, idag finns det endas ungefär 400 personer som fortfarande behärskar det. Den avlägsna och isolerade belägenheten medför att ön har en alldeles egen, och synnerligen märklig historia. Idag dyker bloggen ner i en del av Japans historia som sällan kommer fram i ljuset. Läs mer


Lämna en kommentar

Maeda klanens herrgård i Edo

Under sankin kotai systemet (参勤交代制) var varje provinsfurste, daimyo, skyldig att upprätthålla ett yashiki (屋敷) som ofta översätts till herrgård då det innehöll huvudbyggnad, mangårdsbyggnad, stallar, tjänstebostäder m.m. När shogunatet kollapsade övergav de sina bopålar och återvände till hemprovinserna. De flesta plundrades, några omvandlades så småningom till ambassader för länderna som etablerade relationer med Japan. Åter andra byggdes om till ministerier som uppstod i kölvattnet av den pågående moderniseringen. Under den snabba omvandlingen var det ingen som stannade upp och påpekade att en historieförstörelse pågick och att de kanske behövde dokumentera byggnaderna och vad som pågått där i över 200 år. De sista kvarvarande resterna förstördes i den stora Kantojordbävningen 1923 och fanns det kvar något så var förstörelsen komplett i Operation Meetinghouse, brandbombningarna den 9 – 10 mars 1945 som dödade 100 000 Tokyobor och gjorde en miljon människor hemlösa. Därmed fanns det inte minsta spår av dem. Men 1975 ändrades allt. Läs mer


2 kommentarer

De japanska mutornas historia

I tidigare inlägg har bloggen behandlat mutandets stilrena elegans och gett exempel på hur det går till. Däremot har deras historiska utveckling inte redovisats mer än närmast ytligt. Tanken är att korrigera den bristen med den här artikeln. Bloggen lägger således inga moraliska värderingar på det hela utan nöjer sig med att redovisa hur de utvecklats och varför. Läs mer


Lämna en kommentar

Toyama pefektur

Toyama prefektur lever lite i skymundan. Den ligger mitt i Japan och vetter mot Japanska sjön, men runt sig har den bergmassiv som gör att Toyama i realiteten är som ett litet Schweiz i Japan. Tågförbindelserna är långsamma eftersom de skall klättra genom berg och dalar, och även om Hokuriku Shinkansen numera går dit är det flera sträckor på linjen där hastigheten får dras ned. Det tar exempelvis lite över två timmar från Tokyo och över tre timmar från Osaka att ta sig dit. Följden blir att antalet turister, även de japanska, som besöker prefekturen är relativt lågt. Fördelen då är att de är väldigt positiva och generösa gentemot de besökare som kommer. Läs mer


Lämna en kommentar

Kulturell appropriering eller assimilering?

Gränsdragningen mellan kulturell appropriering och assimilering är gränsen mellan majoriteter och minoriteter. Den som tar till sig något från en kultur de inte tillhör uppfattas som översittare och arvtagare till kolonismens företrädare. Exempel är den kanadensiske premiärministern Justin Trudeaus ungdomssynder med det som kallas black face, alltså att man klär ut sig till ett slags negerkarikatyr. Han fick hård kritik för detta, trots att det låg flera årtionden bak i tiden, och bad offentligen om ursäkt för sitt agerande. Ett annat exempel, men med helt motsatt reaktion, är Stasia Matsumoto, en polsk kvinna i Tokyo som är kimono påkläderska, kitsuke (着付け) på japanska, och som av Japanska kimonoförbundet (全日本きもの振興会) auktoriserats som Kimonokonsult (着物コンサルタント資格) och inom en snar framtid kommer att vara en första klassens kimonoexpert, eller ikkyu kimono koshi (一級きもの講師). Det tog henne ett år för att kunna arbeta med sin kimonoverksamhet på heltid, och hon uppger i mejl att hon aldrig stött på några negativa reaktioner. Läs mer