歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Vad var egentligen en shogun?

Lämna en kommentar

Carl XVI Gustaf är kung, det var också Gustaf III, Karl XII, Gustaf II Adolf och Gustav Wasa, men utöver titeln har de egentligen inte mycket gemensamt. Över tid så förändras förutsättningar, individerna har olika läggning, omgivningen försöker utöva inflytande, vissa lyckas bättre, andra sämre. De har också olika prioriteringar och ekonomi, grannar eller annat de inte kontrollerar sätter upp gränser för deras ambitioner och agerande. Samma sak gällde för Japans shoguner. Normalt sett använder vi begreppet shogun för de som på japanska formellt hade titeln Seii Taishogun (征夷大将軍), en titel de erhöll av kejsaren. Mera specifikt tänker vi på de som var del av de tre shogun dynastierna; Minamoto, Ashikaga och Tokugawa. Men de har varit betydligt fler, de har bara inte satt samma i spår i historien efter sig. Denna artikel skall försöka bena ut vem de andra var, varför vi vet så lite om dem (åtminstone i västvärlden) och hur de utvecklades över tid.

Låt oss därför börja med att bena upp begreppet. Seii (征夷) översätts gärna som ”barbarkuvande” eftersom det är den ordagranna betydelsen. Men när begreppet togs i bruk, associerades det till emishi (蝦夷), lägg märke till det andra tecknet i bägge begreppen. Emishi var ett folkslag i norra Japan som inte vill underställa sig kejsarens regler och beslut. I själva verket vet vi väldigt lite om dem, utrotades de? Eller ingår de i den folkgrupp vi idag kallar ainu (アイヌ) på Hokkaido? Ainufolket saknade skriftspråk så det finns nästan inga källor, särskilt inte så långt tillbaka i tiden, dessutom är det troligt att de inte skilde på Yamato japanerna och emishi. Ursprungligen betyder således seii en som skulle kuva emishi, inte barbarer i gemen. Den andra delen, Taishogun (大将軍) betyder Storgeneral, hela titeln är således svåröversatt, men de hade stora likheter med den grekiska antikens Strategos som kan tolkas dels som general, men också generalguvernör. Det kan således underlätta att tänka på dem som japanska strategoi. Semantiskt hamnar man åtminstone någorlunda rätt. Men om det fanns storgeneraler så har det rimligen också funnits ”smågeneraler” och det har det också, bara inte med en sådan titel.

Den allra första, åtminstone i skrifterna, vi hittar som hade shogun i sin titel hette Kose no Maro och levde under Asuka perioden, alltså på 600-talet, han skall ha avlidit den 7 februari 717, men hur gammal han var då vet vi inte. Han hade fjärde juniorrang vid hovet och den femte dagen i den tredje månaden 709 utnämns han till Mutsu chinto shogun (陸奥鎮東将軍) där chinto skall vara namnet på emishi i Mutsu provinsen, längst upp på nordvästra Honshu, och samtidigt skall Saeki no Iwayu ha utnämnts till Seiechigo emishi shogun (征越後蝦夷将軍) ”kuvare av emishi i Echigo” som var provinsen söder om Mutsu. Vi vet att Saeki hade erfarenhet som sändebud till Silla, ett av de koreanska kungarikena, och kanske satte kejsaren sin förhoppning till hans förhandlingsskicklighet. Gissningsvis lyckades Kose no Maro bättre än sin kollega för två år senare upphöjs han till fjärde seniorrangen. Någon motsvarande notering för Saeki finns inte, som dessutom var av femte juniorrang. 710 tituleras han Migishogun (右将軍) eller ”shogun till höger”, medan Otomo no Tabito dyker upp med titeln Hidarishogun (左将軍) som logiskt nog då är ”shogun till vänster”. Detta kan tolkas som att han inte varit vuxen uppgiften och därför har kejsaren valt att dela upp ansvaret för erövringen på två olika generaler. Medan Kose no Maro fortsätter stiga i karriären och 711 tilldelas tredje rang för att sedan 715 bli Chunagon (中納言) som kan likställas med en ministerpost.

Som synes kunde titeln som shogun förändras och den var specifikt kopplad till det militära ansvaret. Förvisso var han högst ansvarig, men endast för sina egna trupper och han skulle vara lika mycket krigare som diplomat. Det finns inga bestående skrifter från 600-talet, vi vet således inte hur stor armé han förde befäl över, men få tror att det handlade om mycket mer än 500 man, med hänsyn till befolkningsmängd, ekonomi och behov. Det var inte heller helt enkelt med försörjningslinjerna från Naraslätten upp genom bergen till avlägsna provinser som var två veckors marsch borta. Likaså återvände Kose no Maro till sina tidigare sysslor vid hovet när han återvände. Att vara shogun var således från början ett tillfälligt uppdrag, för en uppgift som skulle lösas.

Den näste som dyker upp i skrifterna med titeln shogun är Tajihi no Agatamori som föddes 668 och dog 737 och precis som Kose no Maro skulle han nå tredje hovrang och utnämnas till Chunagon. Från början var han Azechi (按察使) som var den tidens benämning på en provinsguvernör. I samband med det utnämndes han också till Seii shogun (征夷将軍), allt som saknas är således prefixet stor (大), sannolikt då för att han fortfarande stod under kejsarens befäl, men det finns inga noteringar om att kejsaren någonsin skulle ha agerat i en militär kapacitet i termer som strategi eller taktik. Precis som med föregångarna fick han konkreta uppgifter att lösa, och som titeln nu tydligt anger handlade det om att kuva emishi. Precis som Saeki hade han erfarenhet från diplomatin, han hade ingått i ambassader som skickades till T’ang dynastin för att samla kunskaper. Han förekommer också med titeln Tokusetsu seii shogun (特節征夷将軍) där tokusetsu ungefär är ”specialfullmakt”. Det är oklart om det är två av varandra skilda uppgifter, men tydligen har han haft större rörelsefrihet än sina företrädare. Fullmakten var sannolikt ämnad som ett dokument gentemot emishi så att de skulle förstå att han företrädde kejsaren.

Ungefär vid den här tiden dyker det upp två andra shogun titlar, den ena var Seiteki shogun (征狄将軍) ibland Chinteki shogun (鎮狄将軍) som var ansvarig för kontrollen av kusten som vänder mot Asien, den andra var Seisei shogun (征西将軍) som även den ibland benämns Chinsei shogun (鎮西将軍) och ansvarade för försvaret och kontrollen över Kyushu. Därmed övergår shogun till att bli vad som kallades Milo chef på den tid bloggen gjorde lumpen. Alltså befälhavare över ett militärområde, och i bägge fallen handlade det om att få kontrollen över folkslag som motsatte sig Yamato kejsarnas överhöghet. Därmed blir också det militära ansvaret tydligare jämfört med de tidigaste shogun.

För att försäkra sig om framgångarna utnämner kejsaren lite senare under 700-talet ett antal Chinjufu shogun (鎮守府将軍), samtliga från Fujiwara klanen. Det som utmärkte sig för dessa var att de nu även blev provinsguvernörer. De placerades i Mutsu och termen betyder ”regeringsskyddande general”. Således etablerades en fysisk utpost uppe i provinsen där shogun utplacerades för efter egen bedömning och på eget bevåg slå ner försök till uppror. Med positionen kom också ett antal administrativa sysslor. Vid den här tiden erlades skatt i dagsverken, men befolkningen så långt borta kunde inte gärna bege sig ända till Nara för att arbeta av sin skatteskuld under ett par veckor. Skulle restiden räknas in hade det inte blivit mycket tid över till arbete åt kejsaren. Och räknades den inte in skulle man missa alldeles för mycket tid under såning och skördeperioder för att det skulle gå ihop.

Det var med Otomo no Otomaro som vi skrifterna för första gången kommer i kontakt med befattningen Seii Taishogun. Exakt varför han tilldelades prefixet stor är inte något som källorna förtäljer. Förmodligen beror det på att det redan fanns ett antal olika shogun i de norra provinserna när han till kejsare Kanmu, som flyttat huvudstaden till Kyoto, avrapporterade att allt han behövde var en stor armé för att en gång för alla slå tillbaka emishi så även de norra delarna av Honshu skulle underställa sig det kejserliga styret. Kombinationen av en större armé och behovet att hierarkiskt placera honom över att antal andra shogun var troligen det som föranledde förändringen och det som skulle grundlägga ämbetets framtida betydelse.

Hans efterträdare hette Sakaue no Tamuramaro och utnämndes inte mindre än två gånger till Seii Taishogun. Han skall ha använt en listig taktik för att locka fram emishi ur sina gömställen genom att placera ut stora lanternor på bergstopparna. Det skall ha lockat fram dem och än idag firas bedriften med stora ljusfestivaler, i Aomori kallad Nebuta matsuri och i Hirosaki säger de Neputa matsuri. Hans lite ovanliga förnamn antyder att han föddes i Tamurasato inne i Nara, eller Heijokyo som det hette på den tiden. Enligt det som finns kvar av släktkrönikan skall han ha varit 5 shaku 8 sun lång, vilket skulle motsvara 176 cm, och han skulle ha vägt 201 kin¸ som motsvarar 120 kg. Således en både reslig , och får man nog säga, tämligen fetlagd, man för sin tid. Men krönikan hävdar också att han med en argsint blick kunde avliva vilda bestar medan när han skrattade och lättade på ögonbrynen kröp små barn upp i famnen på honom.

Sakaue var den som slutligen lyckades fördriva emishi till Hokkaido, små fickor av emishi överlevde säkert, men inte i sådan utsträckning att de i Kyoto längre ansågs utgöra något hot. För att vara på säkra sidan utnämnde kejsaren ytterligare tre personer till Shogun. Funya no Watamaro blev Seii shogun, Fujiwara no Tadafumi utnämndes 940 till Seito Taishogun (征東大将軍) som betyder ”kuva östern general” och i detta fallet var det specifikt för det som heter Johei tengyo no ran (承平天慶の乱) i väst ofta förkortat till Tengyo upproret 940 som var ett av de första Taira upproren. Slutligen har vi Minamoto no Yoshinaka som höll titeln Asahi shogun, eller morgonsolens general. Morgonsol är en eufemism för Japan så det är lätt tolka det som att han var nationell överbefälhavare, det var han inte. Utan Asahi vid den här tiden syftade på det som numera kallas Nagano. Han var därför också den förste ur Minamoto klanen som erhöll titeln shogun. Men det var först 1192 som klanen tog rollen som nationell hegemon när Minamoto no Yoritomo utnämndes till Seii Taishogun.

Men även om han etablerade sitt bakufu, som är den japanska benämningen på shogunat, således en organiserad struktur och administration som leddes av shogun, i Kamakura så var han till skillnad från Tokugawa shogunerna inte enväldig. Minamoto delade makten med kejsaren och hovet i Kyoto. Beslut fattades huvudsakligen i samröre och efter överläggningar, men shogunatet behöll viss utnämningsmakt för sig själva, främst i relation till shugo och jito som skulle förestå shoen, landets huvudsakliga inkomstkälla. Efter Kenmu restaurationen 1333 skulle kejsaren ånyo utnämna ett antal shogun som både blev kortlivade och aldrig etablerade vare sig shogunat eller egna dynastier.

Den förste var Moriyoshi Shinno, där Shinno är en prinstitel, han var nämligen tredje son till kejsare Go-Daigo och hans familjenamn var Oto no Miya. I samband med att fadern försökte återta den politiska makten utnämnde han sonen den 17 juni 1333 till Seii Taishogun med det specifika ansvaret att kontrollera norra Japan, ungefär som den ursprungliga intentionen för en shogun. Men han utnämnde även Nariyoshi Shinno som dessutom var kronprins till Seii Taishogun. Detta ledde till förbistring och konkurrens mellan halvbröderna. Moriyoshis son, Okiyoshi Shinno skulle av södra hovets kejsare, Go-Murakami, 1339 erhålla titeln Seii Taishogun efter att han tidigare haft titeln Miya shogun där Miya är ett uttryck för kejsarfamiljen. Den siste utanför klanerna var Muneyoshi Shinno som erhöll titeln 1352 när Ashikaga shogunatet redan etablerats, men kampen mot södra hovet fortsatte. Även han var halvbror till prins Moriyoshi. Och det får nog sägas att det var ett av Go-Daigos större felberäkningar, han förlitade sig på gammeldags hederlig kejserlig nepotism, något som krigarklanerna starkt motsatt sig eftersom de ansåg att kompetens borde gå före.

Som märks har det funnits en uppsjö av shogun som inte fungerat som regeringschefer. Från början var det en titel kopplad till en väldigt specifik arbetsuppgift. När det sedan fanns ett flertal olika shogun uppstod behovet av en ”stor-shogun” som stod över de andra. Det är också anledningen till att titeln blev hegemonbärande när dynastierna väl etablerades. I några av fallen kan vi inte ens vara fullt säkra på att vi har klart för oss innehållet i titeln, flera var så pass kortlivade att de aldrig hann med att sätta djupare spår i historien och de tidigaste utnämndes när det inte skrevs krönikor. De senare anteckningarna kommer därför med vissa källkritiska problem, men det är svårt se varför det skulle vara fria fantasier även om en shogun knappast hade förmågan att ”döda vilda bestar med sin blick”, utan det skall mer ses som ett uttryck för den litterära frihet krönikeförfattare tog sig för att göra innehållet intressant och läsvärt.

När väl dynastierna etablerades är det en rimlig fråga varför de behöll begreppet Seii i titeln. Emishis hade för länge sedan slutat vara något problem för majoritetsjapanerna. Begreppet barbar skall därför mer ses som ett uttryck för ”fiende” snarare än representativt för barbarfolk. I begreppet Seii Taishogun låg därför implicit att hans ansvar var att ”kuva fiender”. Det märks också när Kublai Khan så småningom under senare delen av 1200-talet ger sig på sina invasionsförsök. Japanerna såg inte mongolerna som barbarer, tvärtom hade de stor respekt för deras förmåga som krigare och disciplinerade uppträdande på slagfältet. Att Minamoto shogunatet gradvis kollapsade hängde således inte ihop med oförmågan att kuva barbarer utan problemet att försvara Japan mot yttre fiender. Det är också en bidragande orsak till att Tokugawa klanen kom att ändra inställning till jesuiter och franciskaner. De sågs inte heller som barbarer, även om de kallades nanbanjin (南蛮人) eller ”södra barbarer”. Tvärtom, Hidetada och Iemitsu var fullt medvetna om hur sofistikerade de var. Därför ville de inte heller upprepa misstagen från Minamoto företrädarna. Seii i Seii Taishogun togs således på stort allvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.