Vem var Tojo Hideki?

Nämn ordet Nazityskland och de flesta av oss får omedelbara personassociationer. Adolf Hitler dominerar självfallet bilden, men de flesta av oss får även upp bilder av Hermann Göring, Joseph Goebbels, Reinhard Heydrich, Alfried Krupp, Heinrich Himmler, Adolf Eichmann, Joachim von Ribbentrop och Walter Scheel är säkerligen namn som omedelbart dyker upp i huvudet ifall man ombeds att nämna några. Ställs samma fråga om att nämna Japans motsvarighet blir det säkerligen tomt i huvudet på de flesta, några tänker säkerligen på kejsare Hirohito, men hans roll var bra mycket mer tillbakadragen än Hitlers och Mussolinis. Den som tänker till klarar nog också att kläcka ur sig general Tojo och den verkligt historieintresserade kan säkert också berätta att amiral Yamamoto var den som anföll Pearl Harbor. Får de frågan vad dessa personer hette i förnamn (Hideki respektive Isoroku) blir det i nio fall av tio blankt, och ombeds de berätta något om herrarna blir blicken ofta helt tom. I en eurocentrerad värld är det inget att förvånas över. Här är ett försök att korrigera det en smula genom att närmare presentera Tojo Hideki (東条英機), general, krigsminister och premiärminister.

Omorientering mot Nordkorea

Sveriges nytillträdda utrikesminister har inlett sin ämbetsperiod med att förklara att den feministiska utrikespolitiken lagts ad acta, till handlingarna. Det tillhör det förgångna, men samtidigt vet han inte riktigt vad han vill ersätta den med. Han talar om närområdet – med tanke på det som händer i Ukraina närmast att betrakta som en plattityd. Medlemskapet i NATO har naturligtvis hög prioritet, allt annat vore konstigt. Men det är knappast att betrakta som ett nytt projekt, en utrikespolitisk vision. Med tanke på att Sverige skall sitta ordförande i EU under ett halvår har Billström ett öppet fönster som ger honom ett unikt tillfälle att placera Sverige på den utrikespolitiska kartan och göra en bestående insats. Här kommer ett förslag på en omläggning som kan ge Sverige en roll som den hade under Olof Palmes tid (en jämförelse han garanterat avskyr).

De känslomässiga relationerna Japan – USA del 7; 80 – 20 tal

pInte enbart de japanska politikerna men även näringslivet upprepade det gamla misstaget att extrapolera utvecklingen i tron att de uppfunnit en ekonomisk perpetum mobile. Tillväxten under 60-talet sköt fart och närmast exploderade under 70-talet, bakom applådåskorna såg de inte att misstro och avundsjuka mot dem tilltog utanför deras gränser. Så stark var ekonomin att såväl centralbankschefer som finansministrar avfärdade att externa chocker skulle påverka den pågående utvecklingen. Japan blev världens största marknad för Dom Perignon som i Japan kostade fyra gånger mer än Jacques pröjsade på Carrefour, spelade ingen roll ansåg de medan de dekorerade sin sushi med bladguld. När vi träder in i 80-talet inser valutamarknaden att den undervärderade yenen i längden inte är hållbar. Japan hade två ”orättvisa” fördelar framhölls det, inga försvarsutgifter eftersom de stod under amerikanskt skydd och en grovt undervärderad valuta. Det förra är ett politiskt problem, det senare kommer marknaden förr eller senare att justera.

Hembygdsskatt – ett annorlunda skatteutjämningssystem

Bloggen twittrande om Japan och dess historia genererar som oftast mellan 50 och kanske 200 visningar. Igår gick bloggen viral med en kort tråd om Japans hembygdsskatt, nästan 60 000 visningar. Ingen är mer förvånad än denne bloggare, men de knappt tusen tecken som tråden utgör kan naturligtvis inte fullt ut förklara fenomenet så det finns all anledning till ett mer detaljerat inlägg för att skingra eventuella oklarheter. Syftet var aldrig att diskutera kommunalskatt, ett ämne som är föga förtjänt av 60 000 visningar, utan det var mer som en blinkning mot de typiskt teknokratiska lösningar som kännetecknar det svenska systemet. Intressant nog dominerades frågorna i tråden av just detta teknokratiska tänkande.

Ukiyo den flytande eller svävande världen?

Ordet ukiyo (浮世) är i västerlandet primärt känt under sin benämning ukiyo-e (浮世絵), träsnitt från geishorna och bordellstädernas värld. På svenska översätts det, när det inte används i original, undantagslöst till ”flytande världen”. Anledningen är att de tagit det från engelskans ”floating world”, en översättning som gjordes innan japanska språket genomgått en ordentlig vetenskaplig granskning och analys. Bloggen tar upp den här som ett exempel på hur gamla missförstånd kring Japan får leva kvar, inte minst eftersom japanerna själva ogärna vill ta den konfrontation som en korrigering innebär. Granskar vi ordets etymologi ser vi att det uppstår i Ise monogatari (伊勢物語) som sannolikt tillkom i mitten på 800-talet, således långt före geisha och bordellstäder.