歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Kul med kanji – lektion 6

Kanjit till vänster är en kombination av ki (気) och hekomu (凹む) som är urgröpning. Ki är det närmsta vi kommer själ på japanska, minns att de inte är kristna och därför inte har den religiösa kopplingen, men en människas ki är hennes ande, själsliv, spirituella sida. Och den kan ju vara såväl positiv som negativ. En urgröpt själ är därför någon som är deprimerad, eller åtminstone sorgsen. Det normala begreppet på japanska för detta är utsubyo (鬱病) och som tydligt syns är det inte ett tecken att leka med direkt. Att lära sig känna igen det och läsa går kanske an, men försök att skriva det ur minnet. Förslaget här bredvid skulle onekligen bidra till att fler undvek att använda hiragana för att de inte minns streckordningen. Läs mer


Lämna en kommentar

Kul med kanji – lektion 5

Tecknet till vänster är något av en politisk protest. Tecknet för himmel/sky är 空 men tecknet till vänster har liksom gått itu upp i toppen. Därför skall det läsas som ozonhål, ett lånord på japanska, men som i all sin genialitet blir en brutal påminnelse om den verklighet som råder upp i de högre stratosfäriska lagren. Exemplet visar att det även går att mixtra med kanji för att få fram seriösa budskap på ett tankeväckande sätt. Visa det för japanska bekanta och de flesta kommer med säkerhet att oohha och aahhha sig medan de nickar förstående. Läs mer


Lämna en kommentar

Kul med kanji – lektion 4

Dags för en ny liten utflykt i den kreativa sidan av den japanska ortografin. I modern japanska används ett lånord för bantning, ダイエット alltså engelskans diet men med japanska uttalsregler. Innan de hade lånord från engelskan sade man mi wo kezuru (身を削る) som ordagrant är att ”slipa kroppen”. I realiteten var det emellertid ett problem för en synnerligen begränsad elit. Att det behövdes ett helt idiom för företeelsen var således inget anmärkningsvärt. Som synes finns det vissa gemensamma inslag i de två tecknen. Genom att slå samman dem uppnås tecknet till vänster som således då skall vara bantning. Läs mer


Lämna en kommentar

Kul med kanji – lektion 3

Butik eller affär heter på japanska mise (店) och gammal (om ting) heter furui (古い) medan en gammal ärevördig butik med lång tradition kallas för shinise (老舗) en snabb överblick tydliggör att inget av de tidigare två tecknen ingår. Men faktum är att de två ingående tecknen faktiskt betyder såväl gammal, 老 är tecknet för äldre personer och 舗 är ett äldre tecken för handelsbod, problemet är att den naturliga läsningen borde vara roho vilket således innebär att de tecken som används utgör ateji eller anpassade tecken, i detta fall efter betydelse (uttal är vanligare). Tecknet till vänster löser den problematiken på ett synnerligen enkelt, om än förvillande sätt. Istället för 占 under ”taket och väggen” på japanska kallad tare har det vertikala strecket förlängts så att det är gammal 古. Som märks är skillnaden subtil så det kan vara väl enkelt att missa skillnaden. Läs mer


Lämna en kommentar

Kul med kanji – lektion 2

Det japanska tecknet för regn är 雨, lägg märke till de två dropparna på var sin sida som ”faller ned” längs mittlinjen. Ösregn heter oame (大雨) och skrivs helt enkelt som ”stort regn”, i folkmun används också doshaburi (土砂降り) som antyder att ”landmassor glider iväg” och jordskred är tveklöst ett problem i samband med tyfoner, så uttrycket är inte oävet. Det geniala med tecknet här till höger är att samma effekt uppnås med synnerligen subtila medel. Det är nämligen tre, istället för två, droppar längs mittlinjen. Allt som behövs för att uppnå effekten av ett ösregn. På samma sätt skulle man kunna tänka sig endast en droppe på var sida för att uttrycka duggregn. Läs mer