Att bromsa åldrandet på Okinawa

Svenska Dagbladet har publicerat en serie under titeln ”Bromsa åldrandet” av en av deras vetenskapsjournalister, Henrik Ennart. Den är genomarbetad och han granskar förhållandena på Okinawa som ingår i en s.k. blå zon. Ett område där befolkningen tydligt överstiger gängse normal livslängd och har en statistiskt vederlagd stor andel 100-åringar. Ett problem med att studera  befolkningsstatistiken på Okinawa är att en stor del av födelseregistren förstördes under den amerikanska invasionen 1945. Forskare blir därmed beroende av de uppgifter som studieobjekten uppger. Att de medvetet skulle ljuga om sin ålder får nog hållas för osannolikt, men att de fått felaktiga eller sammanblandade uppgifter från deras föräldrageneration, som föddes ungefär samtidigt med att Okinawa japaniserades, går inte att utesluta. En person som tror sig vara 103 år gammal kanske i själva verket endast är 91. I serien lägger Ennart fram tämligen välkända argument som Okinawas mat och en rörlig livsstil, men han tar också upp sådant som ikigai (生き甲斐), livets mål eller resultat som det ordagrant betyder, även om det tenderar att översättas till ”mening med livet”. Enklare uttryckt att det finns en daglig målsättning med ens sysselsättning. Låt oss komplettera bilden lite med några förklaringar som mer sällan dyker upp i resonemangen.

Tokyos stadsdelar del 10 Shinbashi

Shinbashi (新橋) betyder ordagrant Nybro och det är stadsdelen som aldrig riktigt visste vad den ville bli. Ibland kallas den tjänstemannastaden, på japanska salaryman no machi (サラリーマンの街) eftersom det växte upp ett myller av billiga krogar i mer eller mindre övergivna byggnader runt stationen och där portföljbärarna i Hibiya, Yurakucho och Kasumigaseki smet in på väg till Shinbashi station, Tokyos första terminus och en viktig knutpunkt i centrala Tokyo. I Yurakucho hittade man tidigare Tokyos kommunalkontor, i Hibiya konsulter, läkare, advokater, tandläkare och andra självständiga mindre näringsidkare, medan statstjänstemännen ockuperar Kasumigaseki. Inom alla dessa stadsdelar finns det stationer, men de flesta behöver byta och då kan en kort promenad till Shinbashi verka uppfriskande. Och vad är mer uppfiskande än en iskall öl? Ungefär så resonerar de under promenaden, ofta går de i gäng på 6 – 12 personer och det räcker som regel med att en är törstig, de andra vill ogärna överge en vän i den ökentorra nöden.

Fem kungar av Wa – men vem var de?

I Boken om Song (宋書) som nedtecknades 492–3, således kort tid efter den dynasti (420 – 479) som behandlas finns det nedtecknat besök av tributdelegationer från ”Fem kungar av Wa” (倭五王), det motsvarar Yamato perioden i den japanska historieskrivningen, ibland även kallad kofun (古墳) efter gravhögarna som är den främsta källan till vår kunskap om 400-talets Japan. Det som Shen Yue (沈約) nedtecknade under södra Qin är den extanta summan av primära skriftliga källor enär de koreanska gått förlorade, även om en del rekonstruerats i efterhand. 400-talet betraktas som den period när den japanska monarkin stabiliserades och statsförvaltningen växer fram. Ett erkännande av det kinesiska imperiet som Was rättmätige härskare skulle medföra ett övertag gentemot andra klaner som saknade den auktorisationen. Utifrån Songs perspektiv innebar det också ett erkännande att de var civilisationens centrum som omvärlden behövde ge tribut till. Att Songs historieskrivning är någorlunda korrekt behöver därför inte betvivlas. I stället blir frågan varför dessa tributresor inte omskrivs i den japanska historieskrivningen? Visst, den kom först 300 år senare, men det är föga troligt att samtliga resor skulle fallit i glömska.

Östasiens katastrofala nativitet

För ungefär sju år sedan publicerade bloggen en artikel om att ”japanerna slutat knulla”, en metafor för Japans synnerligen låga nativitet. På 2010-talet minskade befolkningen med i runda tal 100 000 per år, under 20-talet har siffran rusat upp till 500 000 per år, vartannat år blir det en miljon färre japaner. Det innebär också att befolkningspyramiden inte längre är en triangel, utan den påminner mer om en urna. Ungefär 2050 innebär det att Japan inte längre har en niosiffrig befolkning utan endast en åttasiffrig. Från 127 miljoner till 99 miljoner. Utvecklingen i Korea och Kina har nu kommit i kapp, samtliga tre länders främsta inrikespolitiska problem är en skenande demografisk katastrof.

De japanska epokerna del 16; 985 – 990 Kanna, Eien & Eiso

De tre perioderna Kanna, Eien och Eiso täcker endast en kort period om fem år, det ständiga bytet av periodnamn indikerar att det var en period av omställningar. Efter kejsare Kazan (花山天皇) tillträtt tronen beslöts det att ändra epoknamn till Kanna, ibland uttalat Kanwa (寛和) som är den ”toleranta harmonin”. Uttrycket är hämtat från en buddistisk sutra. ”I ett system med tolerans uppstår harmoni hos menigheten” står det skrivet och de två väsentligaste tecknen ur den satsen plockades samman till Kanna.