歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Positivt eller negativt att vara haafu?

Understundom inträffar det att bloggen tar upp frågan om diskriminering i Japan, det har gjorts i inlägg här, här, här, och även här. Frågorna är komplexa och japanerna betraktar rasism och diskriminering som något fullständigt naturligt, därför blir de sällan själva upprörda när de utsätts för det av andra. Frågan om internering av japansk-amerikaner på den amerikanska västkusten under andra världskriget är en icke-fråga bland japanerna då de hade agerat på exakt samma sätt mot amerikansk-japaner, om de nu hade funnits i någon större omfattning, vid denna tid. Med detta inlägg tänkte bloggen ta en närmare titt på hur japanerna behandlar de som är japaner, men ändå inte riktigt japaner. De som har en förälder som är från Japan och en förälder från ett annat land. Läs mer


Lämna en kommentar

Twitterdebut

Idag skapade, om än motvilligt, Rekishikan ett Twtterkonto, så att regelbundna läsare som så önskar skall kunna hålla sig a jour med uppdateringar på bloggen. Här informeras det om nya inlägg, redigeringar och ändringar i äldre inlägg och annat smått och gott om Japans historia som ryms inom de begränsningar Twitter innehåller. För de som önskar är det bara att börja följa @SvensRekishikan. För den som undrar över nicket beror det på att Rekishikan var taget och SvenskaRekishikan var tydligen för långt för Twitters begränsade parametrar. Läs mer


4 kommentarer

De japanska teckenspråken

Bloggens handikapp är många. Övermod, fåfänga, inbilskhet, fetma och ett tidigare i golf, för att nu nämna några. Men lyckligtvis inte något av de fysiska handikappen, det som tydligen numera skall betecknas funktionshinder eller nedsättning. En viss närsynthet kanske räknas dit? Ej heller har det funnits någon i bloggens omedelbara närhet som varit föremål för detta, insikten är således begränsad och empatin rotad i något slags obekväm tacksamhet över att själv inte vara drabbad. Men som nämnts i ett tidigare inlägg, blev bloggen, på den tiden den var en uppnosig spalt, ordentligt påverkad första gången kontakt med en blind (får de kallas det, numera?) japan uppstod. Innan bloggen ens var en spalt, utan knappt mer än en ingress, levde den i villfarelsen att teckenspråk var globalt universellt. Att döva (får de kallas det, numera?) kunde kommunicera med sina gelikar över hela världen så att det fanns något slags silverkant på molnen. Bloggen är numera kunnigare än den gamla ingressen. Läs mer


9 kommentarer

Sakéns historia Del 1

När vi på svenska säger saké menar vi egentligen nihonshu. Hur hänger det ihop? Före Meiji fanns det enbart saké som skrivs 酒 och egentligen betyder ”alkoholhaltig dryck”. I antikens Japan kallades det ki i gamla skrifter, där nämns ”svartsprit och vitsprit”, på japanska kurokishiroki (黒酒白酒). Sannolikt hänger begreppet samman med den bryggmetod som användes. Men det kan eventuellt också hänföras till de skiftningar i stämningen som kunde uppstå, att gå från mörk och dyster, till ljus och glyttig. Under andra halvan av 1500-talet kommer portugiserna till Japan och handeln med Kina utökas väsentligt. Portugiserna introducerar vin, Tokugawa Ieyasu var exempelvis flitig vindrickare, och kineserna sitt Huangjiu ibland kallat ”gult vin”. Därmed fanns det plötsligt ett bredare utbud av alkoholhaltiga drycker och japanerna gick därför över till att benämna de inhemska sorterna för nihonshu, ordagrant ”japansk saké” skrivet 日本酒. Men sitter du på vattenhålet och ber om saké så vet de att det är den japanska varianten du syfter på, men de vill ha klargjort om den skall vara kall, reishu (冷酒), eller varm, atsukan (熱燗). Den senare varianten innebär att din tokkuri (徳利) stoppas ned i en kastrull med vatten på låg värme. Läs mer


8 kommentarer

Shinto förklarat

Kort och kärnfullt är det ”gudarnas väg” för det är så det nedtecknades i Nihon Shoki, Japans näst äldsta verk från 700-talet, 神道 är till vänster gud och till höger väg, exempelvis använt i dojo (道場) ”plats för vägen” alltså där någon av de många vägarna – som exempelvis judo, kyudo eller kendo – utövas. När japanen stiger upp på morgonen, går ut ur huset och vänder sig mot soluppgången för att klappa tre gånger och ödmjukt buga sig till solen utövar han shinto. En etymologisk förklaring är emellertid otillräcklig för att förstå vad Shinto egentligen handlar om. Av all världens religioner är den kanske den minst religiösa. Läs mer