歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Japan, från 700-talet eller 1800-talet, det är frågan

1 kommentar

Hur länge har Japan varit Japan? Frågan kan tyckas märklig, för oss i västvärlden är den ganska lätt att besvara. Sedan Marco Polo publicerade sina reseskildringar. Vi har således betraktat öarna längst i öster utanför det asiatiska fastlandet som Japan i 700 år. För japanerna är det inte lika enkelt, den beteckningen är nämligen kinesisk, eller för att vara mer specifik, mongolisk. För Marco Polo beskrev de ett rike där solen steg upp, Je´ban, som Kublai Khan några år tidigare försökt invadera med en jättelik flotta inte mindre än två gånger, men misslyckats vid bägge tillfällena.

Ursprungligen hade Han kineserna beskrivit landet som ”dvärgarnas rike” (倭国) på japanska uttalat wakoku. Så småningom importerade de Han kinesernas tecken och lärde sig förstå innebörden, av naturliga skäl var de inte särskilt roade av att betraktas som dvärgar. Samtidigt var begreppet wakoku vedertaget och kunde inte avföras hur enkelt som helst. Dessutom ville de gärna föra krönikor när de nu begåvats med ett skriftspråk. Lösningen blev en lingvistisk underfundighet som fortfarande utnyttjas. Tecknet för dvärg (倭) byttes ut mot (和) som också uttalas wa, men som betyder harmoni, stillhet och behagligt.

Vid den här tiden var Nara huvudstad och folket som levde i regionen kallades Yamato, som för japanen betyder ”den stora stillheten, eller stora harmonin) och skrivs därför 大和, med approximerad kinesiskt uttal blir det Daiwa, som betyder stora wa. De gick från att vara dvärgar till harmonins jättar. I slutet av 700-talet flyttade huvudstaden från Nara till Heiankyo, det vi idag kallar Kyoto. Något tidigare hade kineserna övergått till att beteckna alla andra folkslag som barbarer (夷) eller Yi, japanerna blev därför de östra barbarerna (東夷). I den diplomatiska korrespondensen mellan kejsarhovet i Heiankyo och Beijing refererade japanerna till sig själva som Hi no moto (日の本), eller solens ursprung.

Det var dock inte en benämning som användes internt i Japan, där såg de fortfarande sig själva som den stora harmonin. Japans näst äldsta bevarade skrift heter Nihon Shoki (日本書紀) och är en lång redogörelse för en japansk tillkomstmyt blandad med en kejserlig genealogi. Titeln innebär att den delvis tillkommit för utländsk konsumtion, eftersom den författades i en tid då Yamato var den gängse benämningen de använde om sig själva. I takt med att riket expanderade såväl väster som österut, blev harmonin allt mindre påtaglig. Expansion krävde att andra folk som satt upp bopålar på öarna jagades bort. Yamato fick nu mer av en vi känsla gentemot de andra folkslagen som slogs ut eller drevs på flykt.

Den japanske kejsaren är egentligen inte kejsare enligt den romerska nomenklaturen. På japanska kallas han Tenno (天皇) som betyder himlens härskare och ofta tolkas som himlens son eftersom han anses härstamma i rakt nedstigande led från Amaterasu Omikami som är himlens stora upplysta gudinna. Därifrån var steget inte långt att referera till honom om Nihon Tenno (日本天皇) i korrespondensen med Kina och de olika koreanska staterna som Paekche, Silla och Koguryo.

Eftersom japanerna såg kejsaren som himlens härskare var det naturligt att tänka på riket som allt ”under himlen”, på japanska kallat Tenka (天下) och under medeltiden blev detta ett allt mer vedertaget begrepp för riket. Olika samurajledare började tala om Tenkatori, dvs. att ”ta allt under himlen”, helt enkelt att kontrollera nationen politiskt. 1603 utnämndes Tokugawa Ieyasu till Shogun och hans efterkomma innehöll posten fram till 1868. Under denna period var landet i princip stängt för utrikes relationer, undantaget var en mycket begränsad handel med Kina, Korea och Holland. Styrelseskicket kom av framtida historieforskare att betecknas bakuhan, ett uttryck för att provinserna i hög grad var självstyrande. Det fanns således inget behov för nationalistiska symboler som ett officiellt namn på riket. Begreppet Japan var fortfarande avgränsat till kommunikationerna med de tre handelspartnerna.

Det var egentligen först när amerikanerna kom och propsade på öppna hamnar som det japanska ledargarnityret började inse vikten av nationella symboler, traditionellt hade dessa varit avskärmade till den egna provinsen och klanens symboler. Det var först nu som begreppet Nihon spred sig ut till folket runt om i nationen, plötsligt behövde de kontrastera sig själva mot andra.

En tanke på “Japan, från 700-talet eller 1800-talet, det är frågan

  1. Ping: Shinto förklarat | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.