歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Fem manifestationer av rasism i Japan

1 kommentar

Asiens tveklöst, och förmodligen världens, mest rasistiska land är Nordkorea. Amerikanska avhoppare, jodå det finns några stycken, får inte gifta sig med nordkoreanska kvinnor. Inte heller terroristerna i Japanska Röda Armén som sökte asyl där. Istället skickar de jägarsoldater till Japan för att kidnappa japanskor som har oturen att bo eller röra sig i kustnära områden. De blir dels fruar till dem men även lärare på den nordkoreanska spionakademien så att nordkoreanska spioner skall kunna föreställa japaner när de vistas i andra länder. Men skall sanningen fram ligger Japan inte långt efter, men deras rasism är mer subtil och utstuderad. Precis som i Sverige tillåter Japan ingen diskriminering, men det är skillnad på lag och dess implementering. Detta inlägg tar upp privat diskriminering, populärt kallat rasism, och hur det manifesterar sig i Japan.

  1. Rasrankning. Svenskar eller andra skandinavier bosatta i Japan finner säkert påståendet om japanernas rasism aningen befängt, de anser sig aldrig varit utsatta för det. Men i varje japans mentala inre finns en rankinglista som över livet ändras en smula. Längst ner återfinns svarta och muslimer, ovanför dem hittar man sydöstasier som thailändare, burmeser och vietnameser. Därefter kommer koreanerna och kineserna, följt av en salig blandning som inkluderar både latinamerikaner och ryssar. Högst upp kommer vita där amerikaner för de flesta ligger högst, medan mer sofistikerade japaner tenderar att föredra européer och australiensare före amerikanerna. Och allra överst, och helt för sig själva, rankas naturligtvis japanerna. En del yngre japaner, särskilt de som är musikfokuserade, rankar svarta lika högt som vita.
  2. Japanese only. Utanför vissa etablissemang sitter diskreta skyltar med detta budskap. Det är ett direkt brott mot japanska anti-diskrimineringslagar. Och det inträffar att västerlänningar kallar på polis och hotar med stämningar. Polisen försöker i det längsta att undvika inblandning, men den som behärskar japanska väl kanske då påpekar att de gör sig skyldiga till tjänsteunderlåtelse. Anledningen till deras ovilja är att etablissemang med skyltarna huvudsakligen faller inom två kategorier, sexindustrin eller extremt högklassiga barer eller restauranger kallade ryotei. De senare exemplen beror nästan alltid på att de haft problem med västerländska gäster som får en chock när räkningen kommer och tror att de blivit utsatta för bedrägeri. De förra beror på fördomar. Lägg märke till att samma skylt saknas på kinesiska eller koreanska, den finns endast på engelska. Det innebär att koreaner och kineser som behärskar japanska någorlunda som regel inte har problem att ta sig förbi dörrvakten. Fördomen som gör att vita, svarta och bruna inte släpps in beror på att etablissemangets management lever i övertygelsen att, hmm hur skall vi uttrycka det, flexibiliteten i den erbjudna produkten riskerar gå förlorad. I deras ögon är rasismen motiverad utifrån att man vill skydda en investering.
  3. No tattoes. Skyltar som dessa återfinns ofta på onsen, Japans heta badinrättningar. Här är motivet ursprungligen uttryckligen diskriminering, men inte mot icke-japaner utan mot yakuza. Japanska gangsters har genomdekorerade kroppar och fick de lov att komma in på badet skulle inrättningen snabbt förlora alla andra kunder. Skyltarna var därför ursprungligen endast på japanska (刺青の方は入場禁止) men på senare år har de komplementerats med de engelska skyltarna. Många misstänker det beror på att de vill hålla västerlänningar utanför. Efter att tatueringar populariserats till den grad att föräldrar även tatuerar sina barn såg många ägare till badinrättningarna en möjlighet att stoppa deras inträde med denna mer subtila indirekta metod.
  4. Bostäder. Här är diskrimineringen som störst, och samtidigt mest subtil. Ända sedan Japan öppnades i mitten på 1800-talet har myndigheterna önskat ha kontroll över utlänningarna. I början försökte man avgränsa områden speciellt för långnäsor. Det fungerade i längden inte, numera sker det mer subtilt. Bygglov för ”lyxbostäder”, lägenheter och hus med västerländsk standard beviljas endast i vissa avgränsade områden. I Tokyo heter de Roppongi, Akasaka, Azabu, Shibuya och Hiroo. Här återfinns flertalet av de vars uppdragsgivare förser dem med bostad som förmån. De utlänningar som inte backas upp av företag eller organisationer hemifrån måste ut och slåss på den regelbundna bostadsmarknaden. För dem med japansk partner är det inga svårigheter, men den som skall klara av det på egen hand får en grannlaga uppgift. Tidigare gjorde de som etablissemangen i exempel två ovan, förklarade att lägenheten endast var för japaner. I takt med allt fler utlänningar behärskar japanska har de kommit underfund med att den taktiken inte längre fungerar. Istället kräver de en borgensman som skall vara japan. Presentera en sådan och nästa steg blir att de vill att borgensmannen skall vara en släkting, fysiskt sett en omöjlighet om man inte har vuxna barn med en före detta japansk fru. Och vem vill ha ett av sina barn som borgensman? Anledningen som officiellt anges är att vräkningsprocessen för den som inte betalar hyran kan dra ut till ett år eller två och de är rädda att utlänningar plötsligt åker hem utan att reglera sin hyra. Men även de som föreslagit att de deponerar en årshyra som reserv och ifall de plötsligt slutar betala hyran kan de inleda vräkningsprocessen medan de drar hyrorna från depositionen. Detta har ingen hyresvärd ännu nappat på, så uppenbarligen är det andra orsaker som ligger bakom.
  5. Enkiri (縁切). Ett gammalt ord för skilsmässa som i modern japanska har den obehagliga betydelsen av att bryta all kontakt. Det är inte ovanligt, speciellt för japanskor, att föräldrarna hotar med detta när hon kommer hem och presenterar sin västerländske pojkvän. Även om det förekommer är det inte fullt lika vanligt bland japanska män att det sker när de presenterar sin västerländska flickvän. Även om tjejen kan vara djupt förälskad är det inte säkert att hon är villig att förlora det sociala nätverk som familj och släkt utgör. Och lita på att de menar allvar. Skulle hon ändå gifta sig har hon brutit mot familjens codex och därmed avsagt sig allt framtida samröre. Skickade brev förblir oöppnade, telefonnummer byts ut och blir hemliga, det händer till och med att de flyttar så hon inte längre skall kunna hitta dem. Som de ser det är det inte familjen som bryter med henne, utan hon med dem.

Den som verkligen intresserar sig för hur japaner diskriminerar har ett ymnighetshorn av information på debito.org, kom bara ihåg att han som driver den också har ett visst ekonomiskt egenintresse i att avslöja japansk diskriminering. Sajten har många år på nacken och därför finns det också massor av information för den som har lust och ork att ta sig igenom det.

En tanke på “Fem manifestationer av rasism i Japan

  1. Ping: Positivt eller negativt att vara haafu? | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.