歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Brödets historia i Japan

På japanska heter bröd pan (パン) således ett låneord från portugisiskan, därmed kan vi också med viss säkerhet fastställa när bröd anlände i Japan, nämligen runt mitten av 1500-talet. Med tanke på vetets roll för att människan övergick från att vara jägare/samlare till sedentär jordbrukare är det anmärkningsvärt sent. Japanerna fick i sig sina kolhydrater från hirs och ris så vete, även om de kände till det från Kina och själva odlade, om än i begränsad skala, fick aldrig riktigt fotfäste. När portugiserna efter ungefär 100 år i Japan förvisades var det inte enbart kristendomen som förbjöds, även brödtillverkning ansågs vara ett kristet påhitt. Inte minst eftersom det används som ”Kristi kropp” i gudstjänsten. De ”dolda kristna” eller kakure kirishitan (隠れキリシタン) som utövade sin religion i lönndom, särskilt i trakterna runt Nagasaki, fortsatte att odla vete, men i små mängder. När inspektörer kom på besök och beordrade dem riva upp plantorna hävdade de, med växlande framgång, att de lockade till sig grodor som höll risåkern fri från skadeinsekter. Det skulle således dröja ända till Bakumatsu perioden innan brödet återkom. Läs mer


Lämna en kommentar

Tofus historia

Tofu (豆腐) kallas ibland också sojabönsost, särskilt i äldre skrifter, i ett försök att ge det en mer deskriptiv benämning, egentligen betyder det ”ruttnad böna”, 腐る豆 på japanska och böna i sådana här sammanhang är undantagslöst sojabönan. En mindre obehaglig benämning är ”fermenterad sojaost” eftersom nedbrytningsprocessen trots allt är kontrollerad. Ursprunget är kinesiskt, precis som etymologin, doufu, men som mycket annat kinesiskt har västvärlden kommit i kontakt med det via Japan och därför anammat dels den japanska nomenklaturen men också levt i föreställningen att det är ett uttryck för japansk kultur. I själva verket har det tillverkats sedan åtminstone Han dynastin, eller sedan 2 000 år tillbaka i Kina. Tofu är spritt och populärt över hela östra Asien. Korea, Vietnam, Laos, Thailand, Myanmar med flera länder är alla storkonsumenter. Anledningen är att buddismen rynkar på näsan åt köttkonsumtion och sojabönan är en billig och effektiv källa för protein, kombinerad med lite kalorier, mycket järn, kalcium och magnesium, lite beroende på produktionsmetod, gör att den i väst är ett populärt och näringsrikt köttalternativ bland vegetarianer och veganer. Läs mer


2 kommentarer

Kaffets historia i Japan

Västerlänningen associerar thédrickning med Japan, med sin utstuderade théceremoni är det inte så märkvärdigt. Innebär det då att kaffe lyser med sin frånvaro? Ingalunda, men det är förvisso en bit kvar innan de når svenska och finska nivåer av kaffedrickande. De kände till kaffe redan på 1700-talet då holländarna serverade det på Dejima till Nagasaki bugyo (長崎奉行) när han kom med följeslagare för inspektioner. Några var djupt skeptiska till den svarta drycken som serverades, andra lite smått fascinerade och de var alla imponerade över den finlemmade porslinsservisen det serverades i. Även om en av dem noterade att det verkade ”affekterat”. Thunberg noterar att det inte var mer än ett par av tolkarna som kände till smaken av kaffe. Rapporterna till shogunatet innebar att shogun själv ville testa drycken så vid sina hofreis blev det att medföra bönor, kvarnar, kokkärl och kaffekoppar. Vad de ansåg om drycken vet vi emellertid inte, att de uttryckte uppskattning gentemot holländarna var ett uttryck för deras ansträngning. Då de inte verkar ha bett dem medföra det en andra gång är det frestande antaga att de inte varit stormförtjusta. Läs mer


Lämna en kommentar

Nudlarnas historia

Bloggen har tidigare behandlat olika aspekter av japanska nudlar, deras intrikata relationer, behovet att sörpla och deras inslag i årliga ritualer. Av någon outgrundlig anledning har deras historiska utveckling, något som skam till sägandes borde varit bloggens paradgren, fallit vid sidan av vägen. Det är således hög tid att korrigera detta misstag och gå igenom de olika nudelsorternas utveckling genom historien, deras påverkan på kökets utveckling och deras uthålliga popularitet. 2010 såldes det exempelvis 5,3 miljarder portioner snabbnudlar i Japan eller ungefär 45 portioner för varje japan, nyfödd bebis till 112 år gammal gammelmormor, på årsbasis. Omräknat i praktiska termer innebär det att japanen äter en plastskål med någon form av nudlar var tredje dag. Det sker i sådan omfattning att snabbköp och jourbutiker har en eller flera termospumpar med hett vatten stående i anslutning till kassan så kunden kan riva av locket och hälla på hett vatten för att börja sörpla minuten senare. Nudlar är således makalöst praktiskt för den matlagningshandikappade. Pumpa vatten klarar även den med tummarna mitt i handen. Läs mer


1 kommentar

Yakitoris historia

Ett av Japans internationellt mindre kända kulinariska bidrag är yakitori (焼鳥) och numera förekommer det även annat än kyckling på spetten och då benämns det med det mer generiska kushiyaki (串焼), det är sådant som bacon, ibland omlindat enoki, sparris eller exempelvis kimchee, likaså förekommer det till exempel räkor, musslor, shiitake svamp och liknande. Men ursprunget är således en kyckling som sönderdelas i sina minsta beståndsdelar, sticks på små spjut, kanske 12 – 15 cm långa och grillas omsorgsfullt. Helst över träkol, och allra helst då binchotan (備長炭) som är ett högkvalitativt träkol som håller en konstant glöd och jämn temperatur bättre än andra sorter. Traditionella krogar som håller fast vid den sortens tillverkning annonserar nästan undantagslöst på en akacochin utanför ingången med att de serverar kycklingen sumibiyaki (炭火焼). Håll utkik efter de tecknen och smakupplevelsen förhöjs flera grader, alternativt lita på näsan, doften är speciell. Träkolet är dyrt och omständligt att förbereda, så de flesta krogarna, särskilt de som tillhör stora kedjor grillar sin kyckling över gas eller elgrillar. Idag botaniserar bloggen i hur yakitori tillkom och varför den är så populär bland japanerna. Läs mer