Förutom att vara fena på sin katana, klara kyudo från hästryggen, leda sitt manskap i strid, ha strategisk överblick och taktisk känsla hade en daimyo en till viktig uppgift. Han skulle avyngla sig som en kanin på steroider. Ena syftet var naturligtvis att få fram en värdig arvtagare till klanen, men minst lika viktigt var att skaffa sig ett förråd av potentiell gisslan. Krasst sett innebar det att pojkar stod högre i kurs eftersom de dels kunde ta över klanen men det gick åtminstone tre flickor på en gosse som gisslan.
Ordet gisslan i sig associeras lätt till kidnappning eller bankrån, men i Japan handlade det mer om hypotek. När två daimyo ingick ett avtal om allians behövdes något som säkerställde att överenskommelsen efterlevdes. Allianser var nästan undantagslöst initierade av en daimyo i svagare ställning, han behövde den starkares skydd mot andra fiender som hotade hans gränstrakter. Förvisso inträffade det att den starkare tog initiativet för att få fritt tillträde att passera en provins utan att behöva kämpa sig igenom den och stå försvagad på andra sidan. Dessa allianser är dock i mindretal. Den andra parten krävde då säkerhet för att avtalet skulle hållas och detta skedde då genom att den initierande daimyo erbjöd familjemedlemmar som gisslan. Oftast försökte han undkomma med någon bitter bihustru och hennes fula döttrar som han påtvingats i någon annan allians, men motparten ville helst ha en son och allra helst den äldste sonen, alltså den potentielle efterträdaren. Förhoppningen var att hos gossen bygga upp en lojalitet och tacksamhet mot klanen som höll honom gisslan för att ha ett mer intimt samarbete den dag han övertog ansvaret för sin egen klan. Fortsätt läsa