Toyotas historia

För många månar sedan befann sig bloggen på ett av sina favorithak i Tokyo med skummande bägare och välfyllda kycklingspjut. En grupp affärsmän kom in och slog sig ned bredvid bloggen och gjorde sina beställningar, som brukligt är när drycken anlände vände de sig mot mig och brast ut i ett kollektivt otsukaresama, ung. ”äntligen är dagen över” (implicit att nu kan vi ägna oss åt väsentligheter som att pimpla pilsner). Bloggen besvarade gesten som genast följdes av frågan varifrån jag kom, med sedvanlig tröttsam suck svarade jag haha no shikyu, ”min mors livmoder”. Det fann de inte alls sarkastiskt utan det upprepades så att alla i gruppen fick ta del av svaret. Iya, iya, okuni wa doko, ”nej, nej vilket land kommer du ifrån” som om jag inte förstått den ursprungliga frågans intentioner. Jag svarade då Sverige. Mannen som satt i mitten, och var betydligt äldre än de andra tittade då granskande på mig och undrade randosukurona wa gozonji. Mitt förbryllade ansikte gjorde honom uppenbarligen besviken. Men efter några sekunders betänketid lyckades jag klura ut att han menade Landskrona så jag gav honom en liten utläggning om Malmö, Helsingborg, Ven och Öresund. Han nickade hela tiden entusiastiskt och utbrast i en massa so da, so desu yo så jag kontrade med hur det kunde komma sig att han var familjär med Landskrona. Det ligger inte precis på allfartsvägarna. Det visade sig att de arbetade på Toyota och i mitten på 60-talet hade han besökt Landskrona för att hjälpa till med introduktionen av deras bilar på den svenska marknaden. Det måste innebär att Landskrona är Sveriges motsvarighet till Kariya-shi (刈谷市) sade jag då. Sedan tog Toyota hela min krognota den kvällen.

Den japanska vidskepelsens historia

Vilken blodgrupp tillhör du? Är du född i hästens år? Detta är frågor som japanen ställer utan att rodna. Japan är en modern industriell demokrati baserad på rationellt beslutsfattande som vilar på vetenskaplig grund. Ändå lever sådant vi betraktar som vidskepligt trams kvar i all välmåga. Hur kan det egentligen gå ihop? Frågan är mer komplex än en enkel överblick ger vid första intrycket. Det hänger samman med den allra tidigaste historieskrivningen där det övernaturliga tenderar mot det mänskliga, således att vidskepelse inte ligger marinerad i en omnipotent gudomlighet vars uppgift människorna har en tendens att tolka som att Hen skall lösa alla hennes problem. Istället är de japanska gudarna, precis som människorna, närmast oändliga i antal, tar alla möjliga olika skepnader och är fulla av fel och begränsningar. Eller med andra ord, de påminner väldigt mycket om dem som tror på dem.

Japanska musikinstruments historia

De kallas wagakki (和楽器) som betyder ”japanskt musikinstrument” trots att många av dem har sina rötter i Kina. De följde emellertid andra utvecklingslinjer än de kinesiska och traditionell japansk musik var hyllningar till gudarna, medan kineserna spelade för kejsaren och krigsherrar. Instrument delas in i sträng, blås och slag, genom att kombinera dem i olika varianter kan musiker skapa allt från en strängkvartett till filharmonisk orkester, japanerna föredrog att bilda sina band inom en och samma instrumentgrupp. Blandade orkestrar var kringresande och därför också små, sällan mer än sex till åtta personer och de behövde instrument som var små och transportabla. En bidragande orsak till att de sällan blandade de olika instrumenten var att de saknade en universell skala, varje instrumentgrupp arbetade utifrån sina egna skalor och var därmed svåra att förena i en gemensam harmoni.

Kanazawa borgs historia

Kanazawa borg var en gång i tiden huvudsäte för en teokratisk republik benämnd ”Böndernas kungarike” eller Hyakusho ni mochitaru okoku (百姓にもちたる王国) på japanska, som motsvarade Kaga provins, idag södra delarna av Ishikawa prefektur. Abboten Rennyo (蓮如) sökte sig bort från Kyoto i samband med Onin no ran eller Oninupproret som bröt ut 1467 och hamnade i Echizen, granne till Kaga provins. Därifrån predikade han Sanna Rena Landets läror och trots hans tal om fredliga lösningar var hans följeslagare upproriska. Provinsen styrdes av Togashi Masachika som inte hade tillräckligt stora styrkor att tillgå mot de målmedvetna och upproriska bönderna. 1488 besegrade de honom med hjälp av jizamurai (地侍) eller jordägande samurajer. De uppförde då Kanazawa Gobo (金沢御坊) eller ett av murar förstärkt tempelkomplex. Detta blev själva grunden till Kanazawa borg.

Tofus historia

Tofu (豆腐) kallas ibland också sojabönsost, särskilt i äldre skrifter, i ett försök att ge det en mer deskriptiv benämning, egentligen betyder det ”ruttnad böna”, 腐る豆 på japanska och böna i sådana här sammanhang är undantagslöst sojabönan. En mindre obehaglig benämning är ”fermenterad sojaost” eftersom nedbrytningsprocessen trots allt är kontrollerad. Ursprunget är kinesiskt, precis som etymologin, doufu, men som mycket annat kinesiskt har västvärlden kommit i kontakt med det via Japan och därför anammat dels den japanska nomenklaturen men också levt i föreställningen att det är ett uttryck för japansk kultur. I själva verket har det tillverkats sedan åtminstone Han dynastin, eller sedan 2 000 år tillbaka i Kina. Tofu är spritt och populärt över hela östra Asien. Korea, Vietnam, Laos, Thailand, Myanmar med flera länder är alla storkonsumenter. Anledningen är att buddismen rynkar på näsan åt köttkonsumtion och sojabönan är en billig och effektiv källa för protein, kombinerad med lite kalorier, mycket järn, kalcium och magnesium, lite beroende på produktionsmetod, gör att den i väst är ett populärt och näringsrikt köttalternativ bland vegetarianer och veganer.