Vad var och är Ainu?

Den som för första gången besöker Hokkaido slås ofta av att de geografiska namnen avviker från det de vant sig vid i resten av Japan. Den som inte behärskar japanska märker ändå av att de träffar örat lite annorlunda och den som studerat språket och lärt sig ett antal kanji blir lätt förvirrad när de ser ord som 函館, 女満別, 神居古潭 eller 札幌 och får veta att de skall uttalas Hakodate, Memanbetsu, Kamui kotan och Sapporo. Det är nämligen kanji som applicerats på traditionella geografiska namn som användes av ainu, ett av Japans minoritetsfolk. Då de saknade skriftspråk är vår kunskap om dem beroende av att de hållit en oral tradition vid liv. Det existerar ainu även på Sakhalin längst ut i Ryssland och de dialektala skillnaderna märks men det är också uppenbart att de har en gemensam språklig härstamning rotad i den altaiska språkgruppen samtidigt som de i norr har utsatts för rysk språkinfluens så har de i söder påverkats av japanskan.

Japanska ytterligheter

Hokkaido och Okinawa är Japans två ytterligheter, såväl geografiskt som kulturellt. Gravar från Jomon perioden uppvisar en del skillnader gentemot de som återfinns på huvudöarna och inte minst gentemot varandra. Något som övertygar arkeologer, såvida de inte är japanska fanatiska nationalister, att Japan befolkats från två olika håll, söderöver via Okinawa från Sydostasien, och norrifrån via Hokkaido av tungusiska folkslag. Dessa har sedermera sammanblandats till det som vi idag betraktar som Yamato folket. I söder återfanns ryukyuiterna och i norr ainu folket, numera assimilerade samtidigt som de kämpar för att hålla fast vid sina språkliga och kulturella traditioner. I den här artikeln betraktar vi lite närmare vad det innebär att vara etniskt avvikande i Japan.

Kom vikingarna till Japan?

Det finns inga runstenar eller andra kvarlämningar som tyder på det. Samtidigt finns det ovanligt många likheter mellan ainu kultur och det vi känner till om vikingar. Tyvärr finns det väldigt begränsat med studier av ainu som gjorts av skandinaviska historiker eller antropologer som därmed har förutsättningar att finna samband som kanske inte ter sig uppenbara för exempelvis franska eller amerikanska forskare. Det som kanske främst talar emot att vikingar skulle tagit sig igenom Sibirien och ner över Kamtjatka eller Sakhalin till Hokkaido är att de var handelsresande och inte primärt upptäcktsresande. Något som skulle tala emot den förklaringen är att den inte tar hänsyn till att en grupp vikingar drivits på flykt österut och sedan av nyfikenhet fortsatt av bara farten. Det här inlägget är således synnerligen spekulativt, eller som forskare kallar det ”hypotesformulering”.

De japanska sällskapsdjurens historia

Människan började sin existens med att jaga djur, så småningom lärde vi oss att tämja dem och utnyttja dem som extra muskelstyrka, oxar drog plogen, hästar transporterade oss, grisar och höns producerade föda. Så småningom blev de sällskap, främst hundar och katter, men det utökades till sådant som marsvin, papegojor och andra fåglar. Sedan har det övergått till mer exotiska varianter, illrar, apor, ormar, leguaner, ödlor, andra reptiler och i vissa fall även rovdjur. I Japan har utvecklingen på många sätt varit likartad, men också väldigt annorlunda. En stark bidragande orsak är befolkningstätheten och bostädernas storlek samt utformning. Med denna artikel går vi igenom hur och varför sällskapsdjurens situation skiljer sig åt.

Ezos historia

Flitiga läsare av bloggen har vid det här laget lärt sig att Hokkaido tidigare benämndes Ezo, eller formellt Ezochi (蝦夷地), men vi har ännu inte tagit upp öns äldre historia. Ezo är etymologiskt en utveckling av de ”östra barbarerna” och var ett slags generisk beteckning på all de olika stammar och folkslag som bosatt sig i norra och nordöstra Japan. I slutet av 800-talet jagades de sista resterna av dem bort från Honshu och därmed lät sig kejsarna nöjas. Dagens ainu anses vara deras efterlevande, men huruvida de utökats via invandring från Sibirien och norra delarna av fastlandsasien, eller om de förblivit sedentära på ön är fortfarande omgärdat av osäkra faktorer. Bistra vintrar med frusna hav som var lätta att korsa talar för att en viss rörelse är trolig, medan religiösa riter och världsuppfattning tyder på en mer endogen existens.