Den moderna japanska politiska opinionssvängningen

Japans moderna politiska historia periodiseras ofta in i tre distinkta faser. Ockupationen (1945—52) med efterspel fram till 1955. Därefter 1955 års system, så kallat för att LDP dominerade som statsbärande parti och dess kollaps post 1993. Fokus hamnar då på det politiska spelet, snarare än de opinionsmässiga förändringarna. Ändrar vi fokus till opinionssvängningar ser periodiseringen lite annorlunda ut. Då blir det ekonomiseringen från 1945 fram till ungefär 1970, följt av en radikalisering från 1970 till 1995 till en nationalkonservativ epok de sista 30 åren. För att förstå dagens situation i japansk politik kan det vara intressant att närmare granska den här utvecklingen.

Komeito Japans vågmästarparti

Komeito (公明党) är Japans vågmästarparti, ur svensk synvinkel är det alltid frestande att dra jämförelser till Kristdemokraterna. Bägge partier har sina rötter i fristående religiösa rörelser, bägge har med åren rört sig högerut på den politiska skalan och de bildades av karismatiska religiösa ledare under tidigt 60-tal, Komeito 1962 och KD 1964. Partiets namn betyder ordagrant ”offentlig klarhet”, det tolkas som rättvisa, öppenhet och en vilja att sätta sökarljuset på orättvisor. Partiets namn har sina rötter i Komei seiji renmei (公明政治連盟), Alliansen för en renare öppen politik är innebörden. Alliansen bildades i slutet av 1960 när LDP suttit vid makten i fem år och man ansåg sig se tendenser till korruption inom det statsbärande partiet. Under sin inledande existens var Komeito ett mittenparti som tog lika mycket avstånd från de konservativas USA vurmande som Socialistpartiets Moskvaflirter.

LDP:s historia

Populärt kallas de Jimin-to (自民党) men rent formellt är partiets namn Jiyu minshu-to (自由民主党) som betyder Liberaldemokratiska partiet och brukar därför på engelska kortas ned till LDP. Som namnet antyder tillkom partiet genom att Liberala och Demokratiska partierna slogs samman till ett nytt stort icke-socialistiskt parti. Detta för att möta den framväxande socialismen efter andra världskriget. En reaktion på den högernationalistiska militarismen som dominerade Japans politiska liv från inledningen av 30-talet fram tills förlusten i augusti 1945. Förståsigpåare brukar säga om LDP att det inte är liberalt (det är konservativt), det är inte demokratiskt (partiordföranden med de närmsta medarbetarna har stor makt) och det är inte ett parti (det är en samling fraktioner). Då partiet från 1955 har varit lika statsbärande som SAP varit sedan 1936 kan det vara värt att känna till partiets historia och dess funktion i Japans politiska liv.

De känslomässiga relationerna Japan – USA del 7; 80 – 20 tal

pInte enbart de japanska politikerna men även näringslivet upprepade det gamla misstaget att extrapolera utvecklingen i tron att de uppfunnit en ekonomisk perpetum mobile. Tillväxten under 60-talet sköt fart och närmast exploderade under 70-talet, bakom applådåskorna såg de inte att misstro och avundsjuka mot dem tilltog utanför deras gränser. Så stark var ekonomin att såväl centralbankschefer som finansministrar avfärdade att externa chocker skulle påverka den pågående utvecklingen. Japan blev världens största marknad för Dom Perignon som i Japan kostade fyra gånger mer än Jacques pröjsade på Carrefour, spelade ingen roll ansåg de medan de dekorerade sin sushi med bladguld. När vi träder in i 80-talet inser valutamarknaden att den undervärderade yenen i längden inte är hållbar. Japan hade två ”orättvisa” fördelar framhölls det, inga försvarsutgifter eftersom de stod under amerikanskt skydd och en grovt undervärderad valuta. Det förra är ett politiskt problem, det senare kommer marknaden förr eller senare att justera.

Koizumi Junichiro den fjärde premiärministern som avsatte spår i historien

Född den 8 januari 1940 i Yokosuka söder om Tokyo är Koizumi Junichiro sannolikt en av de minst tänkbara individerna att någonsin inneha posten som Japans premiärminister. Långhårig med bristande respekt för auktoriteter och en morfar som var yakuza gudfader hade han ett tungt bagage att bära på och helt klart oddsen emot sig. Efter en rad av misslyckade och intetsägande premiärministrar under andra halvan av 90-talet var LDP redo att prova något nytt, och det var precis vad de fick i Koizumi. Femton år efter att han drog sig tillbaka får japanerna något varmt i rösten när de nämner hans namn. I en konsenskultur blir de som vågar sticka ut en aning också ihågkomna. Bloggen har haft förmånen att tolka för honom och har således sett honom fullt verksam på nära håll. Så här kommer några anledningar till att han är en av ett ytterst fåtal premiärministrar som avsatt fotspår i historien.