歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Yakuza gangsters med bleknande traditioner

3 kommentarer

I förra veckan hittades en mellanchef från Yamaguchi-gumi fastbunden vid en stol med sönderslaget huvud som resultat av övervåld med trubbigt tillhygge. Precis som den italienska eller amerikanska maffian är yakuza inte en enhetlig monolitisk organisation. Amerikanerna talar om ”crime families” medan japanerna kallar dem boryokudan eller våldsgrupper, detta trots att våld, särskilt jämfört med sina italienska eller amerikanska motsvarigheter, är en relativt sällsynt företeelse. Själva kallar de sig ninkyo dantai eller ”ridderliga församlingar”. Ursprunget är aningen osäkert men de flesta historiker menar att deras ursprung kan spåras till åtminstone 300 år bak i tiden. Från början var de tekiya, eller kringresande i stulna och olagliga varor, och bakuto spelare, främst kort och mahjong.

Trots att köpmän ofta hade de ekonomiska resurserna hade de inte tillåtelse att bära sidenkimono, följaktligen kunde en säljare bli av med sin licens ifall han sålde till någon i de lägre klasserna. In trädde en tekiya som inhandlade ett antal och sedan sålde dem i en helt annan del av landet där de inte igenkändes. Med riskerna involverade var vinsterna också höga. För att hålla sig på god fot med shogunatets poliser hände det att någon enstaka kund, ofta en otrevlig prutare, anmäldes till de lokala myndigheterna anonymt. Som handelsresande kunde han sedan köpa tillbaka kimonon för en spottstyver och sälja den på annan plats.

Tekiya sökte sig ofta till templens festivaler eftersom de samlade mycket folk. Där satte de mer erfarna tekiya igång att organisera stånden och försäkra sig om säkerheten. Shogunatet insåg fördelen med den organiserade handeln och att antalet olyckor och slagsmål minskade, därför uppmuntrade de tekiya att organisera sig i skrå och de äldre fick rätt att använda titeln oyabun som ordagrant betyder ”föräldraelement” och kan därför enklast renderas som ”senior”, de fick också rätt att bära wakizashi eller det kortare av samurajsvärden. Ambitiösa tekiya kunde inbringa goda inkomster och blev därför en rekryteringsgrund för ronin eller herrelösa samurajer.

Spelarna stod ännu lägre på skalan, de höll ofta till i övergivna tempel i utkanten av byarna och en vanlig följdverksamhet är ockerlån till förlorarna som är övertygade om att en bra hand eller tärningskast skall vända deras lycka. För att bevaka sina lån hyrde de in våldsverkare som utan att tveka bröt fingrar, armar och även ben ifall det behövdes. Det är oklart hur samarbetet kom att utvecklas men det finns naturligtvis en koppling mellan de som erbjuder skydd och de som kan tillhandahålla våldsverkare. Än idag definierar sig yakuza grupper som tekiya, ifall de erbjuder vapen, narkotika eller prostitution, eller bakuto ifall de ägnar sig åt spel och dobbel, utpressning eller liknande verksamheter.

Yakuza har stenhårda regler och intrikata ritualer som syftar till att skapa samma tillhörighetskänsla som en familj, de smärtsamma och många tatueringarna är ett exempel på hur samhörigheten framhävs och bevaras. Men då rekryteringsbasen huvudsakligen är samhällets baksida och utslagna är det få medlemmar som tillhör begåvningsreserven. Därför bryts det allt som oftast mot reglerna, men straffet är dyrbart, det kostar till en början vänster lillfingers översta led. Därefter höger lillfingers översta led för att sedan gå till vänster hands ringfinger osv. Anledningen är att det japanska svärdet skall hållas hårt med lill-, ring-, och långfingret medan pekfinger och tumme har ett lösare grepp. Tanken är att straffet skall tydliggöra deras beroende av gruppen för det egna skyddet. Yubitsume är mindre frekvent idag än det brukade vara, en anledning anses vara nedgången i yakuzas medlemstal och att det blir lätt synligt utåt att vederbörande är medlem. De äldre inom verksamheten fruktar att minskande yubitsume bidrar till att göra de yngre medlemmarna, chinpira, allt för blödiga. En traditionell yubitsume utförs egenhändigt av den som dömts till det. Han lägger vänster hand på en vit linneservett, skär av översta leden, paketerar in den i servetten och överlämnar den under hövitska bugningar till sin oyabun.

3 tankar om “Yakuza gangsters med bleknande traditioner

  1. Ping: Strävar Japan bakåt mot sin förkrigshistoria? | 歴史館

  2. Ping: Det var bättre förr | 歴史館

  3. Ping: När bloggen höll på att bli yakuza | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.