Japans och Kinas ensidiga relation – del 1

I en tidigare serie beskrev bloggen den komplicerade relationen mellan Japan och Korea i sju olika delar. En vandring genom historien över Tsushima sundet. Kina har de senaste åren uppträtt allt mer aggressivt och det kan därför vara på sin plats att genomföra en liknande granskning av relationen över Östkinesiska havet över historien. Skall den enkelt sammanfattas i ett ord är det ”dominans” som dyker upp i centralcortex. De första 1 800 åren var det Kina som dominerade Japan, därefter var det tvärtom i knappt 80 år och nu är vi på väg tillbaka mot det mer traditionella maktförhållandet. I Asien spelade Kina ungefär samma dominerande roll som Romarriket i Europa, bägge styrdes av kejsare, men dynastierna kunde skifta och de värsta fienderna närde man oftast vid den egna barmen. Med romarnas undergång blev Europa en mer diversifierad maktkonstellation, germaner mot franker, vikingar mot kelter, så småningom blandade sig ryssar i leken och emellanåt var det var man för sig. Även i Kina har olika folkslag konkurrerat om makten, Hankineser, mongoler, jurcher och andra har besuttit astraltronen, men Kina som enhet har bestått, och dess dominans i östra Asien var aldrig ifrågasatt före västerlänningarnas ankomst till denna del av världen.

Kul med kanji – lektion 1

I några tidigare inlägg har bloggen försökt visa på skillnaderna mellan japansk och svensk (läs; västerländsk) humor. Likaså har kanji – det för många ogenomträngliga skrivsystemet – diskuterats i inlägg exempelvis här och här. I detta inlägg skall de kombineras, här är tanken att visa på att man kan ha mycket roligt med kanji, problemet är naturligtvis, som alltid med humor, att när det behöver förklaras slutar det vara roligt. Så de läsare som har bakgrund i kinesisk skrift kan säkerligen finna en viss underhållning i innehållet, för novisen är det mest en chans att lära sig något nytt. Och den som kan minnas något av det har ett helt nytt partytrick upp i ärmen. Precis som med den tidigare serien om arkaisk japanska är det en påtaglig risk att detta kan bli ett återkommande ämne och har därför numrerats i rubriken. Hör av er i kommentarerna om ni tycker det är astråkigt, då lägger vi av.

Reseservice redan på 1600-talet

I ett tidigare inlägg tog bloggen upp frekvensen av automater i Japan. Förhoppningsvis framgick det att bekvämlighet var den främsta faktorn för deras existens. Och just bekvämlighet, särskilt för resenärer har en lång tradition i landet. Redan under Nara perioden, alltså 700-talet, talade man om gokishichido (五畿七道), de ”fem distrikten och sju vägarna”. De fem distrikten benämns också, än idag i modern japanska för kinai som i stort motsvaras av kansai eller området runt Osaka, Kobe och Kyoto, då hette distrikten Yamato (Nara), Yamashiro (Kyoto), Settsu (Osaka), Kawachi (Sakai) och Izumo (Wakayama). Dessa var det sammanhållna centrala Japan och härifrån utgick de sju vägarna som var, Tokaido, Tosando, Hokurikudo, Sanyodo, Sanindo, Nankaido och Saikaido. Tre av dessa lever kvar som namn på Shinkansen linjer, nämligen Tokaido mellan Tokyo och Osaka, Sanyodo mellan Osaka och Fukuoka samt Hokurikido mellan Tokyo och Kanazawa som färdigställdes 2016. Sanindo är under utbyggnad, för närvarande binder den samman Osaka med Tottori, men tanken är att den skall gå ända ned till Shimonoseki, precis som den gamla vägen.

Japan bedriver svensk flyktingpolitik i förebyggande syfte

Bloggen har i tidigare inlägg nämnt att Japan tog sig i kragen och mer än fördubblade sitt flyktingmottagande till 27 personer. Närmast rekordartat. En generositet mot sina medmänniskor som inte känner några gränser. Den som tror att bloggen gör en seriös inlaga bör lämpligen avsluta sitt läsande här. Det kommer nämligen bara att bli värre. Den som eventuellt planerar att resa till Japan i samband med Tokyo olympiaden 2020 blir övertygade om att bloggen och Donald Trump röker samma starka tobak enligt Carl Bildts analys. Bloggen försäkrar att senast det hände var Bildt elevrådsordförande.

Matriarkatet grunden för den japanska nationalstaten

Modern tolkning av drottning Himiko

Den japanska staten, eller kungariket Yamato i kinesisk och koreansk historieskrivning, tillkom gradvis någon gång mellan drottning Himiko mellan 250 och 300 e.Kr. och den kvinnliga kejsaren Suiko runt inträdet i det sjunde århundradet. Mycket tyder därför på att ursprunget till statsbildningen låg hos ett matriarkat. Detta var egentligen inget unikt för Japan, schamaner, översteprästinnor och Omiko utövade ett starkt religiöst och därmed intellektuellt inflytande på många platser i världen under denna tidsepok. Beroende på kultur betraktas solen som en gudinna lika ofta som en gud. I tider med oerhört stor spädbarnsdödlighet är det inte underligt att kvinnor som föder starka barn som överlever får förhöjd status, socialt manifesterad darwinism skulle man kunna kalla det. Idag tar bloggen en titt på teorier för hur Japan blev en nationalstat.