歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Liten språklektion i arkaisk japanska 20

2 kommentarer

Detta blir sista lektionen i arkaisk japanska. Tjugo gånger får räcka, i gengäld går bloggen all-in som det heter numera och ger fullt utlopp för den inneboende snuskhummern inneboende snuskhummern, så den som föredrar att slippa sådant material skall således inte klicka sig vidare till resten av artikeln. Den läsare som kommit i kontakt med japanskt sex är säkerligen bekanta med begreppet shunga, vårbilder som var den tidens benämning på pornografiska bilder. De återfanns i böcker som kallades shunpon, vårbok, som utgjort underlaget för den här artikeln. Den kommer nämligen att plocka upp all den konkreta slang som Edoborna slängde omkring sig när de gav utlopp för sina innersta lustar. Kärt barn har som bekant många namn och japanerna är språkliga innovatörer av sällan skådat slag. Håll i hatten!

Kvinnans utrustning och förmågor

Vi börjar med kvinnan, av den enkla anledningen att bloggen misstänker att läsarna av den här artikeln till 90 % är män. Bobo är det arkaiska uttrycket för det moderna och lite vanvördiga manko (ursprungligen ett ord som barn använde). I japanska öron låter det betydligt lekfullare. Männen i Edo uttryckte sig om det kvinnliga könsorganet på följande sätt. ”Bobo wa subete kuchi ni junzu. Kuchi chiisaki bobo chiisaku, kuchi oonaru wa bobo oonari, kuchibiru hosoki wa fuchi hosoku, kuchibiru atsuki wa fuchi atsushi. Kuchi no shimari ashiki wa bobo no shimarinaku, kuchi no shimari yoki wa bobo no shimariyoshi” Som I sin enkelhet betyder att ”fittan är som munnen, liten mun ger liten fitta, stor mun ger stor fitta, smala läppar ger smala blygdläppar, tjocka läppar ger tjocka blygdläppar, svårt att stänga munnen ger en öppen fitta men en stängd mun ger en omslutande fitta”. Det var således raka besked och det förklarar också varför geisha lade vitsmink på sin mun och ritade dit en liten beskedlig röd mun som knep igen.

Ett annat gammalt uttryck för samma organ är hoto, och i en bok påpekas det att ”det vi sedan gammalt kallar hoto kallar de i Azuma för bobo”, där Azuma är det åldriga uttrycket för Kanto, eller Tokyo regionen. Ett kvinnligt könsorgan som var ”varmt och inbjudande” kallades för tsubi och gällde specifikt för en som precis kom upp ur badet. Mannen tog fingrarna och smekte henne mellan benen och sade då ”Yugari no bobo wa nitate no fukurani, ii tsubi da” där fukurani var ett tillagningssätt för fisk och skaldjur som gjorde dem extra mjuka och sötaktiga och nitate no fukurani då är helt färsk och nylagad mjuk och söt fisk, den bästa sorten.

Ett annat, något mer kliniskt namn, var inmon som ordagrant är ”skuggport” eller för den som så föredrar ”yangentrén”. I en bok från 1700-talet finns en illustration som kallas Inmon yakei och yakei är ”åtta vyer” ett vanligt grepp när de ville att något skulle studeras i detalj. I illustrationen har de namngett de åtta vyerna efter olika platser i Edo. Rakt framifrån med spridda ben kallas den Komagata, sett lite från höger blir den Sumidagawa, från vänster sida Nakamachi och från höger Yoshiwara. Betraktas den ovanifrån snett från höger påminner den tydligen om Ryogoku, medan rakt framifrån och ovan kallas den Kasumigaseki (kan man ha mycket roligt med när man träffar japanska byråkrater), från baksidan påminner den om Ueno och om hon står upp och man tittar rakt nedåt kallas den Nicho-machi. Ett närliggande, men poetiskt alternativ är gyokumon som är ”juvelport” som var namnet på organet när ett barn passerat den. Namnet kom sig av att efter nedkomsten stod det klart att hela reproduktionsapparaten var fullt funktionell och de upplevde den som mjukare och mera flexibelt anpassningsbar.

En anabachi eller ”jordgeting” satt på en tjänsteflicka under provtjänstgöringen. I hennes tjänsteutövning ingick uppenbarligen att tillfredsställa husets herre för i en instruktionsbok för dem kan man läsa; ”Anabachi wa ni sando sonna ni yokunai mono yo. Junana hachi kara honto ni ki ga itte, mara no ajiwai mo iinomo oboeru mono sa” Som då blir ”Fittan kommer inte uppleva det som särskilt bra två, tre gånger, men vid 17, 18 kommer man verkligen gilla det, och man kommer även uppskatta att smaka av hans kuk”. Således en synnerligen konkret och ohämmad beskrivning.

Inkaku är det medicinska namnet på det som i dagligt tal kallades sane och numera går under antingen benämningen mame eller kuri-chan, det handlar om den panegyriska pärlan känd som klitoris. De använde också begreppet sanegashira som egentligen syftar på huvan (preputium clitoridis) men ofta verkar ha använts som en ren synonym. Ovanför den hittar vi hitaigiwa eller hitaiguchi, som ordagrant blir hårlinje eller hårmun och som i modern japanska benämns chikyu (恥丘) eller infu (陰阜) ofta uttalat inbu och syftar på venusberget. I den japanska folkloristiken beskrivs den närmast som en ångmotor, männen kan bokstavligen se ångan stiga upp ut ur kvinnan när han smeker venusberget.

Soraware heter på modern japanska inretsu (陰列) och det medicinska namnet är rima pudendi i äldre svenska texter hittar man benämningen ”skamfåra” och är rent konkret den fåra som uppstår ovanför klitoris där delningen av de inre blygdläpparna påbörjas, men ordet fick med tiden en vidare betydelse och kom att omfatta hela vaginalöppningen. Väl inuti blev benämningen kotsubo men intressant nog skrevs det 子宮 som läses shikyu och är dagens namn på livmodern, ordagrant ”barntemplet”. Ordet används lite olika i olika böcker så det verkar ha saknats en universell definition. Att det inte användes för livmoder är emellertid helt klarlagt då den kallades antingen kotsubo eller kobukuro, barnurna eller barnsäck. I en bok från den här tiden återfinns följande konversation mellan en handelsresande och husets fru; ”Moshi, goshinzosan, do de gozeeyasu. Ko kotsubo made todoita kokoromoti wa, manzara waruku wa gozariyasumee ne” på vilket hon svarar ”do shiyo, isso yoi yo”. I översättning ”Om frun inte har något emot det och till mig är beredd att överlämna sin kotsubo kommer det inte att vara dåligt alls” och hon svarar ”vad skall jag göra, kör i vind”. Uppenbarligen var det en berikande tillvaro att resa runt och sälja matlagningsolja eller träkol.

Arabachi återfanns på oskulderna, eller åtminstone de oerfarna, ibland kallades de också kawarake som är ett lerkrus, och de växer det inga hår på. Då de inte alltid visste hur det skulle gå till fick de instruktionen okaicho som var dåtidens begrepp för att sprida benen, alternativt matagura wo hirogete som har samma betydelse och är fullt gångbart än idag. Skötte de sig och var duktiga kunde de en vacker dag bli kallade jokai, myokai eller meikai som alla är uttryck för ”kändisfittor”, jokai för att de tillhör det ”övre segmentet”, myokai för att de var ”förunderligt härliga” och meikai som närmast var ”speciellt omnämnande”. I samtliga tre fallen var förekom det också att kai byttes ut mot bobo. I en bok från 1838 ställs det hela på sin spets när en man finner sig i sällskap med en shikome no jokai där shikome är en satkärring. Enligt beskrivningen var hon så ”ful att när hunden torrjuckade henne slöt den ögonen”, men tydligen ansåg han det vara värt uppoffringen.

Bland jokai intog kinchakubobo en särställning, ordagrant är det ”börsmutta” och som det antyder slöt den sig om innehållet och stängde igen öppningen när den väl fyllts. Ett annat namn för en sådan delikatess var takotsubi eller ”bläckfiskmutta” eftersom den likt bläckfisken omslöt staven och kramade musten ur den. Extra populär blev de ifall de producerade rikligt med insui, seiju eller toin, dåtidens namn på vaginalsaften. Därmed närmar vi oss menstruationen.

Den första kallades hatsuhana, eller ”första blomman” för att flickebarnet skulle känna att det var något vackert och inget att vare sig skämmas eller förtvivlas över. När det sedan blev regelbundet återkommande kallades det uma, som är häst. Det kom sig av det bälte de snörde runt underlivet för att det inte skulle rinna ned för benen på dem. Eftersom de gick i kimono eller yukata hade det omedelbart blivit uppenbart för omgivningen. Nöjesdamerna i Yoshiwara talade i kod om detta och kallade det gyosui som egentligen var ett snabbt bad på sommaren för att skölja bort svetten, uttrycket spred sig så småningom utanför bordellkvarteren då man slapp viska.

Japanerna gjorde redan tidigt skillnad på proffs och amatörer, shiroto, kallade också jionna eller jimono medan kuroto kallades soresha eller shobainin, och när de var färdiga med karriären blev de shobaiagari eller tsutomeagari. Men oavsett om de tog betalt eller inte kallades de sasejozu eller tokojozu om de var fingerfärdiga och skickliga. Var de dessutom kåta sades de vara susoppari eller jinbari.

Mannens utrustning och förmågor

Det absolut vanligaste namnet på staken var henoko och det skall man inte påminna folk som är från byn med samma namn i Okinawa prefektur, även om tecknen är helt olika. I litteraturen har bloggen funnit åtminstone tio olika teckenkombinationer för det och därför är de nästan alltid förtydligade genom furigana. Kanji varierar efter det intryck författaren vill att läsaren skall ta till sig, och furigana är där för att undvika missförstånd. Det näst mest vanliga är mara som förekommer än idag som slang bland män emellan. Ochinko var barnens namn på den och är det vanligaste moderna uttrycket bland kvinnor, barn tenderar att använda chinchin, medan männen använder chinpo i modern japanska. Men precis som kvinnans bobo hade många poetiska namn fanns det en hel del variationer för en henoko.

Kvinnorna, särskilt de som kom i kontakt med membranet i professionell kapacitet, var snabba att dela in dem i fyra kategorier; jobon, chubon, gebon och dogaeshi. Som sidonotering kan det vara intressant att tecknen för två av föremålen idag läses johin och gehin som betyder sofistikerad respektive vulgär. Den som var gebon, vilket illustrationen klargör, hade phimosis eller förhudsförträngning, på modern japanska säger de hokei (包茎), den som hade en jobon hade ett präktigt organ, men de japanska kvinnorna lade större vikt vid hur hår den blev, snarare än storleken, chubon var således ”normalpenisen”. En dogaeshi kom från uttrycket hassun dogaeshi (八寸胴返), sun är ett längdmått strax under tre centimeter och det skulle således motsvara 23 – 24 cm, det finns anledning tro måttet skulle tas rimligen bokstavligt för ibland stöter man också på uttrycket rokusun dogaeshi som då borde vara strax under 18 cm. I Mitsugumihai, en bok från 1825 återfinns följande beskrivning om mannen som kommer hem och finner hustrun fuktig och redo; ”insui nagashita futomomo no atari, otoko no karade he hichahicha kuttsuke, sonomama ireshi, oomara wa, fushibushi tattaru hassun dogaeshi” ungefär ”kärlekssaften rann ner för hennes lår, hon skyndade sig över och klängde sig fast på honom, utan förberedelser stoppade han in sin jättemara som reste sig från leden som en hassun gaeshi”. Poängen i detta textstycke är mindre storleken på hans organ, utan det faktum att den var stenhård och redo utan några som helst preliminära förberedelser.

Motsatsen var en fumara (麩魔羅) som något brutalt måste översättas till ”glutenkuk” och i de japanska definitionerna beskrivs den som en ”opålitlig penis”. Med det menas att när den hängde i slappt tillstånd var den ”mjuk och oförarglig” men när den hamnade inuti en kvinna växte den sig stark och tjock. En man som gick under namnet Ikejiro var känd för hur den växte till sig inne i en arabachi men däremot inte i lite äldre kvinnor. En välhängd mans utrustning fick namn som uma, alltså häst, som då skiljde sig från den kvinnliga betydelsen. Ollonet som på modern japanska heter kito, som ordagrant är ”sköldpaddshuvud” kallades suzuguchi men också karikubi, gåshals, ofta förkortat till bara kari, Om ollonet också var välväxt kallade de den karidaka och ett riktigt praktexemplar var shishiki ganko eftersom den närmast var purpurfärgad. I östasiatisk tradition är det en högaktad färg. Den som däremot hade en gebon hade ett ollon som var suboke eller kawakaburi.

Talade man om en mans insui så syftade det på sperman, intressant nog kallade de också för jinsui som ordagrant är ”njurvatten” eftersom de trodde att sperman producerades i njurarna. En impotent man, eller en som hade svagt stånd sades därför lida av jinkyo, eller svag njure. Medan den som hade stark sexualdrift sades vara jinbari eller ha en ”svullen njure”, alltså en välfylld sådan. Ett annat slangord för impotens var chochin, de röda eller vita lyktor som hänger utanför izakaya och andra krogar. När butiken stängdes plockades de ned och trycktes ihop och var därmed också helt oanvändbara.

Slutligen två ord som bloggen personligen finner fascinerande. Kikuza är ”krysantemumsäte” och var slang för anus, uttrycket kom sig av att när man separerade skinkorna och anus öppnade sig påminde det om en krysantemum som slår ut. Uttrycket måste ses som sanslöst vanvördigt, då krysantemum var en del av den kejserlig heraldiken. Det andra är futanari som ordagrant är ”två skepnader” och var deras benämning på en hermafrodit som också kallades han’inyo, eller ”halv yin och halv yang” eftersom både yin och yang var närvarande i personen.

I de övriga nitton lektionerna har bloggen presenterat olika arkaiska omskrivningar, med denna sista lektion ges nu läsarna möjligheten att konkretisera alla dessa situationer, men fortfarande behålla mystiken genom att hålla fast vid arkaiska uttryck som således är betydligt mer konkreta. I vanlig ordning frånskriver sig bloggen allt ansvar från utdelade örfilar, även om skrattsalvorna förmodligen kommer att vara betydligt fler, och intensivare. Det innebär förstås att det inte heller går att utkräva ersättning för alla de lyckade ragg som kan uppnås med hjälp av den här vokabulären. Men när det sker kan man åtminstone sända en tacksamhetens tanke.

ぼぼ狩りがちょんの間になりますように!

2 tankar om “Liten språklektion i arkaisk japanska 20

  1. Ping: Fuzokugai platsen där sexualmoralen tar paus | 歴史館

  2. Ping: När bloggen höll på att bli yakuza | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.