Japan bedriver svensk flyktingpolitik i förebyggande syfte

Bloggen har i tidigare inlägg nämnt att Japan tog sig i kragen och mer än fördubblade sitt flyktingmottagande till 27 personer. Närmast rekordartat. En generositet mot sina medmänniskor som inte känner några gränser. Den som tror att bloggen gör en seriös inlaga bör lämpligen avsluta sitt läsande här. Det kommer nämligen bara att bli värre. Den som eventuellt planerar att resa till Japan i samband med Tokyo olympiaden 2020 blir övertygade om att bloggen och Donald Trump röker samma starka tobak enligt Carl Bildts analys. Bloggen försäkrar att senast det hände var Bildt elevrådsordförande.

Kinesiska konspirationer på Okinawa

Konspirationsteorier är alltid upplyftande eftersom de är så nedlåtande då teoretikern vill framhålla sin pragmatiska logik över pöbelns intellektuella atrofi. Därför har de stort underhållningsvärde i litteratur av sådana som Dan Brown, Stieg Larsson, David Baldacci, Jan Guillou, Suzanne Collins, Veronica Roth eller Frederick Forsyth. Men när det gäller verkligheten, såsom Kennedy eller Palme mord, månlandning eller 9/11, Rudolf Hess eller Dag Hammarskjöld då är Ockhams rakkniv en bättre utgångspunkt, anta aldrig fler företeelser än de som är nödvändiga för att förklara en observation. Det var mot den bakgrunden som bloggen igår tvingades höja på ögonbrynen.

Ett slags medial guide till Japanprogram

Trots enträgna försök har bloggen inte lyckats förtränga den kunskap om Japan som lagt sig tillrätta i ett avlägset hörn av hjärnan, vare det sig gäller språk, kultur, historia eller ekonomi, till minst lika mycket förtret för omgivningen som bloggen personligen. Det har den olyckliga konsekvensen att bloggen understundom ombeds medverka i program om landet, men oftast har det handlat om att delta i japanska program om Sverige eller Norden. Den erfarenheten har gett en viss insikt hur de olika ländernas media betraktar Japan respektive Sverige. Det de har gemensamt är att underhållningsperspektivet dominerar över folkbildningsansvaret. En attityd som kostat Sverige en varvs-, bil- och konsumentelektronikindustri.

Några historiska avsteg i Silence

Hur pass historiskt korrekt är Martin Scorseses ”Silence”, en film som går på svenska biografer och bygger på en roman av Endo Shusaku? På det hela taget har Scorsese och hans konsulter gjort ett gediget arbete, och självfallet står det ett konstnärligt verk fritt att hantera historien efter eget huvud, romanen gjorde det. Men för en kasuell betraktare som eventuellt är nyfiken på eventuella avvikelser vill bloggen ogärna förneka dem kunskapen.

Finländaren som blev japansk parlamentariker

Dagen, den kristna dagstidningen, har gjort sig mödan att göra ett reportage om Martti Turunen från Jaakkonvaara, i Japan mera känd som Tsurunen Marutei, och med stor sannolikhet totalt okänd för svenska läsare. I kort sammandrag är han en finsk missionär som kom till Japan 27 år gammal, blir så småningom japansk medborgare, därav det nya namnet, och via lokalpolitiken hamnar i det japanska parlamentet. Dagen tecknar ett allmänt välmenande men andefattigt porträtt av honom, och som journalistisk produkt lämnar en del i övrigt att önska. Bloggen var med på den tiden Tsurunen, som den förste utlandsfödde japan invaldes i parlamentet.