歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Toyotomi Hideyoshi och Japans slavhandel

En av bloggens flitigare läsare, Göte Svanholm, inkom med några frågor angående slavhandel på 1500-talet i Japan. Inledningsvis var bloggen förvirrad, slavhandel förbjöds nämligen redan på 1300-talet, men förekom till viss del i samband med naturkatastrofer och liknande. Bönder som inte klarade av att försörja familjen sålde på bakvägar barn till hushåll som saknade egen avkomma. Här bör man komma ihåg att få ansåg sig ha för få barn, dels var barnadödligheten stor, dels utgjorde de i förlängningen ett slags pensionssystem, som i de flesta länder vid den här tiden. Det handlade således inte om någon regelrätt handel på marknader och liknande, utan det var mer en fråga om diskreta affärsuppgörelser och de såldes aldrig vidare. Till största delen var det unga flickor eftersom pojkarna behövdes i jordbruket eller fisket. Läs mer


Lämna en kommentar

Risets historia i Japan

Ris är världens tredje största gröda. Störst är sockerrör med 1,9 miljarder ton, därefter majs med 1 miljard ton, världens risskördar uppgår till 741,5 miljoner ton, varav 87 % odlas av asiatiska bönder. Men då sockerrör och majs primärt används till annat än mänsklig föda är ris den gröda som äts mest i världen av människor, mer än 20 % av kaloriintaget hos världens människor fås genom ris. Domesticerat ris, alltså förmågan att kvarhålla fröet på plantan när det mognat, dateras tillbaka till mer än 10 000 år sedan i Yangtze flodens dalar. Idag odlas i princip två huvudsorter indica och japonica, som namnen antyder härstammar de från Indien och Japan, men bägge kommer således från en kinesisk prototyp. Spridningen gick långsamt och de äldsta arkeologiska fynden i Japan kan dateras till senare delen av Jomon perioden, för ungefär 3 000 år sedan. Något äldre fynd finns från den koreanska Mumun perioden, benämningen på koreanskt lergods, en rimlig slutsats är därför att det kinesiska riset kom till Japan från Korea. Om det var koreaner som tog det med sig på utforskningsresor, eller japaner som tog det med sig tillbaka efter utflykter till södra Korea har vi ingen aning om. Det är dags att titta på risets utveckling i Japan. Läs mer


3 kommentarer

Ifall Ishida Mitsunari segrat vid Sekigahara

Bloggen har tidigare bedrivet ett kontrafaktiskt resonemang kring attacken på Pearl Harbor, vad hade kunnat ske ifall imperiets armé valt att invadera Hawaii, var frågan som ställdes. I detta inlägg tar vi istället upp slaget vid Sekigahara, det som skulle leda till Tokugawa dynastins dominerande ställning i 250 år. Den vanliga benämningen är östarmén för Tokugawas segrande styrkor, och västarmén för Ishida Mitsunaris förlorande. Förvisso var Mitsunari den som anförde dem i slaget, men den starke mannen bakom västarmén var Mori Terumoto, provinsfurste över Aki, dagens Hiroshima och Choshu, dagens Yamaguchi, som befann sig på behörigt avstånd i Osaka borg hos Toyotomi Hideyori. Tokugawa Ieyasu vann sin seger mycket tack vare ett antal överraskande förrädare från västarmén som gjorde gemensam sak med Tokugawa för att de inte stod ut tanken på Ishida Mitsunari som framtida ledare, Så vi tar vår utgångspunkt i att dessa kappvändare valt att förbli lojala då Mori Terumoto personligen infann sig vid slaget. Läget för östarmén såg redan dystert ut när förrädarna valde att gå in i striden på östarméns sida. Hade Terumoto närvarat skulle lojaliteten mot honom vägt tyngre och de hade istället gått in på västarméns sida. Tokugawa hade i så fall förlorat stort, sannolikt tvingats att kapitulera villkorslöst. Läs mer


Lämna en kommentar

Japans nationalromantiska problem

Vid få tillfällen flödar nationalismen så obehindrat som under ett fotbolls-VM, åtminstone för de deltagande nationerna. Japan är inget undantag, men landet har ett komplicerat förhållande till fosterlandskärlek. Och det är inget nytt. Genom historien har Japan varit samlad som nation enbart när det stått under hot utifrån. Själva nationsbyggandet har skett med våld, hot och repressalier. Samhörighet, enhet, gemenskap och fosterlandskänsla är synnerligen moderna begrepp för japanen. Med tanke på deras homogenitet kan det tyckas ett märkligt postulat, men går man igenom deras historia finner man att de aldrig genomgått någon period som påminner om nationalromantiken. Istället har de varit splittrade och bekämpat varandra med iver och lust och när det varit omöjligt har de planerat och konspirerat för dylikt. Senast det gjordes ett försök att skapa en nationell samhörighetskänsla var i anslutning till andra världskriget. Resultatet av det ledde snarast till en nationell allergi inför fosterlandsälskande uttryck. Senaste kontroversen handlar om en popgrupp. Läs mer


5 kommentarer

Japans huvudstad 1583 – 1868?

För att tala på ren internetska, WTF? Ungefär så var reaktionen igår när sökfrasen som utgör rubrik för dagens inlägg dök upp i flödet. De flesta söker på Google som krypterar sökningarna så att endast Google kan dra nytta av informationen, att bloggen fick klarsyn beror på att de två sökarna nytjat Bing och Yahoo. Den som söker på något relaterat till japansk huvudstad, särskilt om det är historiskt relaterat, hamnar lätt på inlägget som heter ”Japans alla huvudstäder”, ett försök att beskriva hur det varit besvärligt att definiera den japanska huvudstaden men också att den flyttat runt betydligt mer än de flesta känner till. Men varför i all världen avgränsas sökningen till tiden mellan 1583 och 1868? Läs mer