Världens sämsta maratonlöpare

Kanakuri Shiso (金栗四三), född den 20 augusti 1891 var den genom tiderna långsammaste maratonlöparen med tiden 54 år, 8 månader, 6 dagar, 5:32:20,3. Han är också känd som maratonlöparen som försvann. Intressant nog deltog han i olympiaderna i både Antwerpen och Paris, men detta uppdagades tydligen inte av svenska journalister. Det var först i samband med att 55 års minnet av Stockholmsolympiaden som dåvarande Sveriges Radio fick kontakt med honom och erbjöd honom en möjlighet att slutföra loppet (utom tävlan).

Prominenta kvinnor i medeltidens Japan

I en tidigare serie har bloggen tagit upp de kvinnor som varit regerande kejsare i Japans historia. Det har aldrig funnits någon kvinnlig shogun, men tre kvinnor har erhållit det som kallas andra hovrankens nedre status, och ett antal kvinnor har varit klanöverhuvuden och borgfurstar. De har med andra ord haft en utomordentligt hög status i det hierarkiska japanska samhället och deras åsikter och tankar togs på största allvar, även i de rådande patriarkala strukturerna. Den förste att klättra så högt på stegen var Taira no Tokiko (1126 – 1185) som var hustru till den dominerade Taira klanens överhuvud Taira no Kiyomori. För många japaner är hon mer känd som Nii no ama (二位尼) eller ”andra rankens nunna” eftersom hon på ålderns höst tog tonsuren och blev buddistnunna.

Tottori prefektur

Tottori är Japans glesbygd, om nu 162 inv/km² kan betraktas som glest befolkat. Men det är den prefektur som har minst antal invånare, lite drygt en halv miljon. Japanerna betraktar den lite föraktfullt för Japans baksida, ura no nihon (裏の日本), men för den som är betuttad i japansk kultur och dess traditioner är den lite av ett hemligt paradis. Utvecklingen där går långsamt, för att inte säga stillastående, det är lite besvärligt att ta sig dit, tågen skall klättra genom de japanska alperna så det tar sin lilla tid att komma fram. Väl framme befinner man sig långt från stressen i städer som Tokyo, Osaka eller Kyoto. På japanska skrivs Tottori 鳥取 som betyder ”fågelfångst”, namnet kommer sig av att de livnärde sig på att fånga sjöfågel. Enligt sägen skall en vacker svan infångad där på 200-talet överlämnat som gåva till en stum prins som av ren hänförelse började prata, och då fick regionen sitt namn.

Japans demografiska historia

Japans demografiska utveckling liknar just nu inget annat lands. Under 1900-talet var Japan det land där befolkningen i relativa tal växte mest, med ett avbrott för perioden 1942 – 45. Nu är det landet där befolkningen minskar snabbast. 2026 kommer det dessutom ett rejält extrafall, förra gången det skedde var 1966. Vart 60:e år är nämligen ett hinoeuma (丙午) år i astralkalendern, och det året vill ingen ha döttrar. De är enligt horoskopen predestinerade till att bli satmaror så det är omöjligt att gifta bort dem. Andelen ogifta eller frånskilda kvinnor som är 53 år är också anmärkningsvärt hög jämfört med de som är 52 eller 54. I gengäld gavs de bättre tillgång till god utbildning då det var färre sökanden till eftertraktade utbildningsplatser. Jämfört med 1965 föddes det 25 % färre barn och 1967 steg barnafödandet med 42 %, tydliga siffror på hur seriöst japanerna tar gammal vidskepelse.

Konsekvenser av ”Den nya oredans tid”

Förre stats- och utrikesminister Carl Bildt har nedkommit med en ny bok, den har titeln ”Den nya oredans tid” och är en översikt av efterkrigstiden och dess utveckling. Det är tydligt att Bildt inte har mycket till övers för Trump och det tillbakadragande av USA från den internationella scenen han har inlett. Bildts fokus – inte helt oväntat med tanke på hans erfarenheter och intressen – lägger tyngdpunkten på förändringarna i den säkerhetspolitiska ordningen, eller med Bildts infallsvinkel; oordningen. Det kalla krigets bipolära system har via ett unipolärt USA och europeisk multilateralism stigit in i farstun till ett multipolärt system som vi ännu inte vet vart det är på väg. I det nya multipolära systemet som är under framväxt kommer Asien att spela samma dominerande roll som det gjorde fram till 1400-talet och introduktionen av renässansen i Europa. Ett Europa som dessutom fick möjligheten att expandera västerut, först politiskt, sedermera ideologiskt, kulturellt, men också etniskt. Det senare något som mer sällan framkommer i diskussionerna. Normalt sett är Bildt upptagen av den europeiska utvecklingen, men i boken tar Asien upp en större plats än det någonsin gjort tidigare i hans böcker. Därmed blev också bloggen mer intresserad än tidigare och har fört ned mina tankar här.