歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Japans demografiska historia

Lämna en kommentar

Japans demografiska utveckling liknar just nu inget annat lands. Under 1900-talet var Japan det land där befolkningen i relativa tal växte mest, med ett avbrott för perioden 1942 – 45. Nu är det landet där befolkningen minskar snabbast. 2026 kommer det dessutom ett rejält extrafall, förra gången det skedde var 1966. Vart 60:e år är nämligen ett hinoeuma (丙午) år i astralkalendern, och det året vill ingen ha döttrar. De är enligt horoskopen predestinerade till att bli satmaror så det är omöjligt att gifta bort dem. Andelen ogifta eller frånskilda kvinnor som är 53 år är också anmärkningsvärt hög jämfört med de som är 52 eller 54. I gengäld gavs de bättre tillgång till god utbildning då det var färre sökanden till eftertraktade utbildningsplatser. Jämfört med 1965 föddes det 25 % färre barn och 1967 steg barnafödandet med 42 %, tydliga siffror på hur seriöst japanerna tar gammal vidskepelse.

Japan har, med undantag för 44 – 46, pålitlig statistik som kan dateras tillbaka till 1872, då föddes det 569 034 japaner och redan 1883 översteg de för första gången en miljon födslar och redan 1920 föddes det mer än två miljoner japaner. Höjdpunkten nåddes 1949 med 2 696 638 nya japaner, som nu således är 70 år gamla. 1953 var de åter nere under två miljoner födslar med 1 868 040 nytillkomna japaner, folk som således nu är 66 år. 1974 var det sista året med mer än två miljoner födslar, därefter har det i grova tal fötts 50 000 färre japaner för varje år som gått. 2016 hade de för första gången sedan 1884 mindre än en miljon födslar och i år är det möjligt att man inte kommer upp i 900 000 födslar, siffror som skulle understiga de från 1877. Landet genomför en folkräkning vart femte år (0 och 5) så det är dags igen nästa år.

Japanerna följer den internationella trenden, om än med viss eftersläpning, att folk gifter sig allt senare. 1950 var närmare 20 % av kvinnor under 20 år gifta och hade de passerat 35 så var 97 % av dem i äktenskap. Antalet ogifta män mellan 25 och 29 var 34,3 %, 2005 var den siffran 72,6 % och nästan en av tre män i åldersgruppen 35 – 39 var fortfarande ogifta. 1950 var det endast 5,7 % av kvinnor mellan 30 och 34 som var ogifta, 2005 var samma siffra 32,6 %. Antalet ogifta kvinnor i den åldersgruppen har tredubblats de sista 30 åren. Detta får också återverkningar på när de blir gravida och föder barn. 1960 fick de sitt första barn när de i snitt var 25,61 år gamla, 2009 var de 29,12 år gamla. Just på området födslar finns det en sektor där de avviker väsentligt från resten av världen, och ytterst specifikt från de nordiska länderna. Det är antalet födslar av ogifta kvinnor, på exempelvis Island är 60 % av födslarna av ogifta kvinnor, i Japan är den 2 %, upp från 1 % 1970. Kvinnorna är således oerhörda traditionalister, utan försörjningsgarantier är de ovilliga att skaffa barn.

Sociologer och demografer håller gradvis på att få bättre grepp om orsakerna till den här utvecklingen. De japanska kvinnornas behov av finansiell trygghet medför att de har en stark preferens för män som jobbar i de stora trygga koncernerna, banker, fordonstillverkare, försäkringsbolag och statlig byråkrati står högt i kurs. Förr gjorde också elektroniktillverkare som Sony, Panasonic och exempelvis Sanyo det, men sammanslagningar och konkurser har medfört att männen som arbetar där har tappat i attraktionskraft. Antalet män som innehar de trygga ”livstidsanställningarna”, shushin koyo (終身雇用) på japanska, är allt färre. Ovanpå det får de jobba allt fler timmar än tidigare generationer. I gengäld får allt fler kvinnor fasta anställningar och intresserar sig för att göra karriär. Eftersom det inte finns betald föräldraledighet, subventionerade dagis och utbildningssystemet är oerhört konkurrensinriktat blir det i realiteten omöjligt att få det s.k. livspusslet att gå ihop. Det saknas för många och för stora bitar. Till det bidrar att japanska män har svårt acceptera en kvinna som passerat 30 som mor till sina barn. Att vid närmare 40 försöka övertyga en 28-åring att de är en attraktiv äktenskapspartner går möjligen om de äger ett hus i Denen-chofu, Tokyos Drottningholm, eller ägarlägenhet i Hiroo, dess Östermalm. Då de festar och reser bort sina höga inkomster i 20- och 30-årsåldern blir det en svårlöst ekvation.

Konsekvensen blir att befolkningspyramiden numera mer liknar en kvadrat på högkant, snart finns det fler japaner över 80 än under 20. De äldre har också en allt mer aktiv livsstil, många av dem fortsätter arbeta, de flesta deltid, efter pensioneringen. Gå in på en bank så står det en gråhårig säkerhetsvakt som har reaktionshastigheten hos en somnambulist. Hans uppgift är inte att förhindra bankrån, utan visa kunder tillrätta, underhålla personalen med personliga anekdoter, fylla på blanketter, besvara frågor och öka på kundtrivseln. De äldre är således inte nödvändigtvis förpassade till den mänskliga avskrädeshögen och det bidrar till den allt längre medellivslängden. Annorlunda uttryckt har Japan ingen ungdomshysteri. Detta innebär självfallet inte att det låga barnafödandet anses problemfritt, tvärtom har det kommit många korkade uttalanden från politiker som anser att kvinnorna måste sätta fart på barnafödandet, men utan några som helst konkreta policyförslag. De tycks tro det fortfarande går att styra Japan via fiat som på shogunernas tid.

En annan bidragande orsak som heller inte får något utrymme i den japanska diskursen är avsaknaden av sammanhängande semester. Tanken på att någon annan går in och utför ens arbetsuppgifter är anatema, det skulle innebära att man kunde bli utbytt ifall någon börjar granska Peterprincipen. Japanen har ett semestersystem som innebär att de startar med fem dagars semester som sedan påökas med en dag om året upp till 20 dagar, som således uppnås efter 15 anställningsår. Det motsvarar då fyra veckor och dessutom kan man ackumulera ej uttagen semester, som regel i fem år så när man påbörjar sitt 21:a anställningsår är det fullt möjligt att ha 120 semesterdagar, eller 22 veckors semester. Låter som en dröm, men ingen skulle ha en tanke på att ta ut den. Eftersom de inte vågar vara borta från arbetsplatsen för länge används de istället till personliga dagar, sjukdagar, klämdagar och liknande. Japan har fler helgdagar än de flesta så det finns gott om tillfällen att ta igen sig en längre helg.

Däremot kommer de således inte att kunna spendera några veckor ostört med familjen, åka på en längre turistresa och eventuellt göra fler barn. Vad som händer istället är att de ackumulerade semesterdagarna tas ut i ett sjok när det är dags att lämna in ID brickan för gott. De slutar således närmare ett halvår innan den egentliga pensionen. Men då byter de som regel också jobb och dessutom är de för gamla för att vilja ha barn igen. Således befinner sig Japan i en ond cirkel som det inte går att snacka sig ur, genom subventionerad speed dejting eller några av de andra huvudlösa åtgärder som de för närvarande försöker vidta.

Demografiska prognoser tenderar att vara linjära, förändringarna är sällan drastiska då de avspeglar samhällsutvecklingen i stort och det finns ingen som kan implementera externa chocker i sin prognostik. Bloggen har i tidigare inlägg pekat på vartåt det skall barka. Det är således uppenbart att något måste förändras ifall Japan vill vrida om utvecklingen. För 40 år sedan bodde 50 % av japanerna på 2 % av landets yta, idag är den siffran 77 %. De har således en stark tendens att gröta ihop sig, en minskande befolkning är därför inte enbart av ondo, klimatpåverkan minskar, boendeutrymmet ökar. Men det blir också färre som kan ta hand om en åldrande befolkning. Traditionellt var det familjens ansvar (läs; svärdotterns) men då hon numera arbetar, eller rent av skiljer sig från maken när hans föräldrar blir ålderstigna, är det en tradition på utdöende.

Japan försöker sig på en tudelad ansats. Den ena är robotisering, men det finns en bit kvar och den sociala biten är inte helt enkel att lösa även om sannolikt AI (artificiell intelligens) kommer att bli en bidragande faktor. Den andra är (begränsad) arbetskraftsinvandring. Japan har gjort stora förändringar i sitt system med uppehållstillstånd och skall försöka rekrytera arbetskraft till dels byggsvängen och dels vårdsektorn, de två där det för närvarande råder störst brist på personal. Än så länge har framgångarna varit modesta, de har fått betydligt färre sökande än de hoppats på, men att övertyga människor att flytta till ett annat land, där språket är obegripligt, maten annorlunda, trångboddheten konkret, kulturen introvert och etniciteten homogen är en komplicerad ekvation. Än så länge har industrisektorerna intresseorganisationer heller inte implementerat någon rekryteringskampanj utan förlitar sig på individernas egenintresse. Därmed blir de också beroende av hur de som väl anlänt reagerar på sin erfarenhet. I de sociala mediernas tidevarv blir informationsflödet omedelbart, och ifall deras erfarenhet är negativ, obetald övertid, social isolering, diktatoriska chefer och liknande kommer eventuellt intresserade i deras hemländer att snabbt dra öronen åt sig.

Japan har en liknande erfarenhet från slutet av 1800-talet och en väldigt specifik inom engelskundervisning från 80-talet och framåt. Efter öppnandet av hamnarna behövdes det experter inom allehanda områden där landet saknade kompetens, järnvägsingenjörer, elingenjörer, jordbrukets mekanisering och mycket annat där de saknade erfarenhet. De erbjöd specialistanställningar som var begränsade men i gengäld bra betalda. Äventyrslystna unga män från USA och Europa sökte sig till Japan för att hjälpa dem bygga nationen. En tid av drivkraft och framåtanda. Insikten att de behövde behärska engelska bättre gjorde att de 1987 införde det som kallas JET (Japan Exchange and Teaching Programme) som också det är begränsat till maximalt fem år. Att döma av deras EF resultat har de inte åstadkommit det som var ambitionen. Men japanerna menar att det bidragit till en mer öppen och inbjudande landsbygd där xenofobi var regel och inte undantag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.