Sverigedemokraterna från japansk horisont

Så mycket har bloggen förstått att Sverigedemokraterna (SD) är ett parti som polariserar svenskarna, det lämnar få likgiltiga. Men då bloggen inte befinner sig mitt i den svenska debattens häxkittel är det kanske möjligt att erbjuda läsarna en mer nyanserad betraktelse av partiet och vart det är på väg. I den här delen av världen är vi nämligen vana vid nationalistiskt centrerade partier. Precis som Europa har sprungit ur en gemensam, men över tid separerad, kristen religiös tradition som avsatt olika politiska system, så har östra Asien utvecklats i en likartad bana med skillnaden att den varit baserad på buddismen. Ett tydligt exempel är det kinesiska kommunistpartiet, som i väst allt för ofta liknas vid samma monolit som uppstod i Sovjetunionen. Just nu är det en nationalistisk auktoritär fraktion under Xi Ji-ping som kontrollerar landet på bekostnad av mer liberala internationalistiska fraktioner. Inte helt olik den utveckling vi ser under Abe Shinzo i Japan och Moon Jae-in i Sydkorea. I USA, Storbritannien och delar av gamla Östeuropa som Polen och Ungern, upplever vi just nu en liknande utveckling. Vad innebär det för SD, och i förlängningen Sveriges politiska system?

Vildsvinets bloggår 2019 mot sitt slut

Bloggens existens är på väg ut ur sitt sjätte år som informationskanal om Japan och dess historia. I sedvanlig ordning finns det därför anledning att sammanfatta årets innehåll och eventuella lärdomar kring detta. Vid utgången av 2018 hade bloggen totalt, efter fem år alltså, lästs ungefär 62 000 gånger, och under året knappt 26 000 gånger. Det gav ett snitt på lite drygt 71 sidvisningar per dygn. När vi nu går ut ur vildsvinets år kommer det totala antalet sidvisningar att ligga runt 97 500, således 35 500 för året eller knappt 100 per dygn. För bloggens producent har det de senaste tre månaderna varit en kamp om att försöka nå detta magiska genomsnittstal. Men det kan naturligtvis erkännas att det handlar inte om annat än symboliskt självvärde, samtidigt blev det en stimulans att producera fler artiklar. Inläggsfrekvensen steg under höstmånaderna, rekordet var oktober med 17 inlägg.

Hogen upproret 1156 inledningen till Japans första inbördeskrig

När 1100-talet inleds har Japan utvecklat tre av varandra beroende maktcentrum, för den som kan sin historia vet att det fram tills den amerikanska konstitutionen, har varit en för mycket. Japan var på intet sätt något undantag. Makten låg hos kejsaren som både person och institution, hos Fujiwara klanen som agerade regent för honom, och hos en framväxande krigarklass som vi känner som samurajer, men som japanerna betecknade buke (武家) eller krigarhus. De senare representerades av klanerna Taira (平家) ofta kallade Heike, och Minamoto (源氏) ofta Genji, eller mera utförligt Kawachi Genji (河内源氏). År 1073 tillträder kejsare Shirakawa (白河天皇) och han var en av de mer skarpsinniga personer som innehaft Krysantemumtronen, eller Juvelsätet som det hette vid denna tid då det rörde sig om utsmyckade tatami mattor. Han abdikerade 1087 och införde i samband med detta Insei (院政) som ofta översätts till klosterstyre. När kejsaren abdikerade till förmån för sin son kejsare Horikawa (堀河天皇) tog han tonsuren och etablerade sig i ett buddisttempel. Hans titel blev då Dajo tenno (太上天皇) ofta nedkortat till Joko (上皇). Men klosterkejsaren blev även känd som Chiten no kimi (治天の君) som kan tolkas som den ”regerande statschefen”. Ett tydligt bevis på att han återtagit den politiska kontrollen ur Fujiwaras järngrepp.

Svensk välfärd ur en blattes perspektiv eller God Jul

Julen närmar sig med stormsteg och bloggen har en tid funderat på en julklapp att förära läsekretsen. Förra året blev det tolv japanska ord som läsaren kunde använda i en svensk konversation. Hur många som verkligen gjorde det lämnas förmodligen av omsorg om bloggen därhän. I år var tanken att skänka läsekretsen en Azumaya (東屋), eller mera exakt idén om en Azumaya. Det är ett mycket enkelt japanskt ”lusthus”, en stark pelare i mitten, från den utgår ett tak och ett bord som går runt pelaren och som ackompanjeras av ett antal sittplatser. Bloggen refererar till dem som sina ”utekontor”, nu på vintern när temperaturen sjunker ner mot 20 graders strecket är de den perfekta platsen att finna inspiration till artiklar. Blickandes ut över havet kommer inspirationen inblåsandes med den salta havsbrisen. I sältan ligger dessvärre också den bistra insikten att det inte skulle fungera i dagens Sverige. Så därför blir julklappen istället lite funderingar kring den svenska välfärdens utveckling och förutsättningar utifrån blattens perspektiv i dagens Sverige.

Prins Shotoku – Japans grundare?

Med tanke på att han levde under slutet av 500-talet har vi förvånansvärt exakta datum för hans födelse, den 7 februari 574 föddes Umayado no miko, ordagrant ”Stalldörrsprinsen” för att han skall ha fötts framför hovstallarna. För eftervärlden är han mer känd som Shotoku taishi (聖徳太子) eller kronprins Shotoku och han har prytt varje valör av de japanska sedlarna, t.o.m. en oku sedel eller motsvarande 100 miljoner yen (9 milj. kronor). Att han förärats denna ära sammanhänger med att det är först med prins Shotoku som vi kan börja tala om en japansk nationsbildning. Före honom var Yamato en klan bland flera, förvisso en stark klan, men knappast allenarådande. Och snarare än militär styrka förlitade han sig på moralisk överlägsenhet för att kontrollera de andra klanerna.