Sapporos historia

Bloggen har redan gått igenom en del andra japanska städers historia, Osakas, Sendais, Fukuokas och exempelvis Hiroshimas. Turen har nu kommit till Japans yngsta stad, nämligen Sapporo, förvisso finns det statsbildningar som är närmare i tiden, men dessa är sammanslagningar av tidigare existerande samhällen, som exempelvis Saitama City som är en administrativ sammanslagning av Omiya, Urawa, Yono och Iwatsuki som genomdrevs den 1 maj 2001. Däremot är Sapporo den yngsta stad som växt fram organiskt. Före Sapporo var Hakodate, längst i söder på Hokkaido, den enda staden på ön, men 1799 beslöt shogunatet att Ezo som regionen kallades, borde inkorporeras i det japanska riket, därmed behövdes det då också flera platser varifrån de kunde utöva en direkt kontroll.

Alla dessa japanska dagar – del 3; när jag konfronteras med japansk mat

Innan jag kom till Japan hade jag rest extensivt i Europa, av de stora länderna var det endast Italien och Portugal jag inte besökt, men jag hade varit i flera av de gamla öststaterna. Dessutom spenderade jag ett år på High school i USA, så jag ansåg mig således, trots min späda ålder, berest och insatt i andra kulturer. Ack så blåögd jag var, och ingenstans blev det tydligare än de nya kulinariska erfarenheter som på kort tid lades mig till last. Jag hade inte förstått hur intimt våra matvanor kopplades till vår kulturella identitet. Anledningen är egentligen ganska enkel, när du åker omkring i Europa finns det förvisso skillnader i tillagning och menyer, men i grunden är det likartade råvaror som används. Med undantag för lite guldkrogar i New York och Paris så hade det japanska köket ännu inte nått utanför den egna arkipelagen på 80-talet. En stackars gäststudent var således genuint oförberedd på det som väntade.

Haikus historia

5-7-5 är den enkla regeln för att skriva haiku (俳句), fem, sju och fem mora, ofta felaktigt benämnt stavelse. Inga rim, men väl en oväntad avslutning samt ett säsongsord, svårare än så är inte reglerna. Haiku är lite som golf, alla kan spela det, men få blir riktigt duktiga. Matsuo Basho (松尾芭蕉) anses vara den främste, men när han var verksam, i slutet på 1600-talet, fanns det inget som hette haiku, istället talade de om hokku (発句) som var de inledande raderna i en renga (連歌), eller en länkad vers. Inledningsversen var tänkt som ett slags vägvisare för resten av poemet. Det var Masaoka Shiki (正岡子規) som i slutet av 1800-talet övergick till att tala om haiku som en fristående versform och idag används det även retrospektivt på äldre hokku när de används fristående från sina ursprungliga renga.

Alla dessa japanska dagar – del 2: När KGB kom till korridoren

Jag fick fyra nätter för mig själv i den trånga studentkammaren. Sedan dök Vassilij upp från Moskvauniversitetet. De var tre studenter, varav två var tjejer, den ene var diplomatdotter, vill minnas att hon varit i Libanon, och talade mycket taskig engelska. Den andre såg ut som om hon aspirerade på att bli modell för Moscow-chic och talade inte ett ord engelska, men verkade köpa in sitt smink i grossistförpackningar. Vassilij däremot, som jag huvudsakligen kom att kalla tavaritj talade alldeles utmärkt engelska, om än med en distinkt rysk brytning. Hans japanska var ännu bättre, inte för att jag just då var särskilt kompetent att göra den bedömningen, men det skulle jag bli och det befäste inställningen. Hans utmärkta engelska gjorde mig omedelbart en smula misstänksam.

Japans förste majorsegrare

I ett tidigare inlägg ställde bloggen frågan om när Japan skulle kunna få sin förste majorsegrare och pekade på ett antal kulturella problem de skulle tvingas överkomma innan de når dit. Svaret på frågan blev den 12 april 2021, klockan 08.01 japansk tid. Plats: Augusta, GA. Och inte helt oväntat blev det Matsuyama Hideki (松山英樹) från Ehime prefektur på Shikoku. Han vann trots att han gjorde inte mindre än fyra bogeys på sina sista sex spelade hål. Normalt sett skall det inte gå i en major, inte minst då hans närmste konkurrent, Xander Schaffele med början på det korta 12:e i berömda Amen Corner, inledde en spurt med fyra raka birdies. Matusyamas ledning krympte för varje hål, tills Schauffele på det korta 16:e lyckades slå sitt utslag i vattnet och treputta för en trippel bogey. Vem är då denne Matsuyama? För de flesta golfare är han en tämligen anonym personlighet eftersom han alltid talar genom tolk. Så nu tänkte bloggen presentera honom för de som är intresserade.