歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Mannen som knackade hårdast på Japans dörr

4 kommentarer

Kommendör Matthew Calbraith Perry, var mannen som tvingade Japan att överge sin sakoku politik. Han fick Japan att öppna sina hamnar och därigenom också att reformera sitt politiska system och Tokugawa shogunatet att implodera. När bloggen läste historia på gymnasiet framstod han som ensam ansvarig för att ha utvecklat kanonbåtsdiplomati. Men han utsågs av president Millard Fillmore mer för sin diplomatiska förmåga än sin martiala. Han hade en lång ärorik karriär innan han skickades till Japan för att öppna upp det stängda riket.

Han var exempelvis ansvarig för införandet av ett lärlingssystem i den amerikanska flottan för att stärka dess rekryteringsbas. Han har också fått hederstiteln ”Ångbåtsflottans Fader” för sina insatser att transformera flottan från segelfartyg till ångdrivna. Han deltog i 1812 års krig, amerikansk-mexikanska kriget och han ockuperade Key West, den sydligaste ön i Florida, som då var spansk och hette Cuevo Hueso. Han var således synnerligen meriterad när han utsågs att leda en expedition till Japan som lämnade Norfolk hamn i Virginia den 24 november 1852. USA hade således ingen militär närvaro på sin västkust vid den här tiden. Förmågan att försörja guldletarna i Kalifornien var ett av de viktigare skälen för Fillmore att få till stånd handel med Japan.

Perry hade tidigare varit stationerad i Medelhavet, säkerligen en bidragande orsak till hans utnämning, eftersom resan på ångfrigatten Mississippi tog honom till platser som Madeira, St. Helena, Kapstaden, Ceylon osv innan han anlände i Hong Kong. Där fick han hjälp av Samuel Wells Williams, en amerikansk sinolog, att översätta president Fillmores brev till kinesiska. USS Plymouth, en tungt beväpnad kanonslup, anslöt sig till Perrys expedition som fortsatte mot Shanghai. Där fick de hjälp av Anton L. C. Portman, en hollandsfödd amerikansk diplomat, att översätta samma brev till holländska. Därmed hade täckt upp kommunikationsbehovet med de två språk utanför japanska som var gångbara i landet. I Kanton anslöt sig Susquehanna, en ångfregatt med skovelhjul som Perry gjorde till sitt flaggskepp. Detta fartyg var främsta anledningen till att japanerna döpte Perrys flotta till kurobune, eller de svarta skeppen. En frustande rökbolmande skorsten påminde allt för mycket om mytiska drakar för att japanerna lugnt skulle ställa sig vid sidan och betrakta spektaklet.

Japanerna själva var fullt medvetna om att Perry var på väg, handelsstationen i Nagasaki hade fått besked att informera shogunatet, men de vägrade hårdnackat att överge sin isolationistiska politik och de holländska handelsmännen lyckades inte, trots ett personligt brev från Vilhelm III till shogun, att övertyga japanerna om amerikanernas obetvingliga eldkraft. Och på sin väg mot Edo lade han till i NahaOkinawa under hela nio dagar, allt i syfte att demonstrera sin slagkraft och ge japanerna tid att ta till sig informationen och diskutera sig fram till en gemensam hållning, helst ett snabbt accepterande av de amerikanska kraven. Kung Sho Tai och hans rådgivare fruktade Satsumas vrede över att de tagit emot amerikanerna, men i själva verket insåg Shimazu klanen att de nu satt på Japans kanske viktigaste underrättelseinformation någonsin i historien.

Farleden in i Edo bukten var uselt kartlagd, även om Perry fått tillgång till alla kartor kända vid denna tid var det på sin höjd fyra fartyg, engelska och amerikanska, som utfört någon form av kartläggning i bukten. Han stötte exempelvis på ett antal stenblock som stack upp någon meter från havsytan som inte stod att finna på någon av hans kartor. Vid högre vattenstånd är det inte osannolikt att han seglat in i dem och därmed avslutat expeditionen. Japanerna hade då inte talat enbart om kamikaze utan även kamiiwa, en avbruten amerikansk expedition hade ändå sannolikt tvingat Japan att öppna upp handel mot exempelvis Europa för att den vägen förstärka sitt kustförsvar.

I sedvanlig ordning försökte japanerna att lura amerikanerna att ställa om fören mot Nagasaki, i Uraga togs de emot av en lokal byhövding med strikta förhållningsregler att utländska fartyg endast kunde angöra hamn i Nagasaki. Perry var inställd på detta, holländska interlokutörer hade utförligt informerat om den japanska avskildheten och kristendomsskräcken. Perry hade därför tagit ett orubbligt beslut, under inga omständigheter skulle hans skvadron angöra hamn i Nagasaki. Han skrev själv ett brev där han förklarade att han kommit med ett brev från USAs president till kejsaren av Japan (som aldrig fick se det) och i det brevet underströk att landets lagar inte lägger sig i medborgarnas religionsutövning och att det därför också vore uteslutet att man skulle lägga sig i ett annat lands val av religioner. Detta budskap hjälpte buddistpräster att i större utsträckning acceptera nödvändigheten av ett öppnande.

Japanerna försökte istället få in Perry och hans fartyg till Kamakura, en plats där skillnaderna i tidvatten är påtagliga. Sannolikt hoppades de genomföra ett bordningsförsök direkt från land, kanoner förstör föremål bättre än de dödar människor. Men Perry hade på känn att japanerna snabbt plockat samman någon lurig plan. Han tog personligen inte emot de japanska delegationerna utan delegerade detta till kapten Adams, befälhavare på Powhatan. Japanerna hävdade att kejsaren hade utfört ett dekret att hans personliga representant skulle mötas med amerikanerna i Kamakura och de kunde inte ändra ett kejserligt dekret.

En vecka efter att han skickat sitt första brev, skickade han ett nytt brev tillsammans med en vit flagga. Detta brev höll en helt annan ton. Japanernas vägran att handla med andra nationer kallades en himmelsk synd och brott mot gudomliga principer de måste då vara beredda att försvara sina lagar med vapenmakt. En vapenmakt vida underlägsen den som amerikanerna bemästrade. Ville de undvika amerikansk vapenmakt beordrades de hissa den vita flaggan som ett tecken på förlikning. Resultatet blev att japanerna skulle överlämna presidentens brev till kejsaren, i verkligheten shogun, och att Perry skulle komma tillbaka nästa vår för att ta emot deras svar.

4 tankar om “Mannen som knackade hårdast på Japans dörr

  1. Ping: Medelmåttsshogunen | 歴史館

  2. Ping: Katastrofshogunen | 歴史館

  3. Ping: Ynglinsshogunen | 歴史館

  4. Ping: Den förste kejsaren av den nya stammen – Meiji och hans tid | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.